AXEL HÄGERSTRÖM. Recht, Pflicht und bindende Kraft des Vertrages nach römischer und naturrechtlicher Anschauung. Herausgegeben von Karl Olivecrona. Skrifter utgivna av K. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 44: 3. Uppsala 1965. Almqvist & Wiksell, Sthm, och Otto Harrassowitz, Wiesbaden. 88 s. Kr. 20,00.

 

När 200-årsminnet av 1734 års lags tillkomst celebrerades med en jubileumsskrift (anm. i SvJT 1934 s. 587 f och i Historisk Tidskrift 1935 s. 432 ff), medverkade professor emeritus Axel Hägerström med en idéhistorisk undersökning i det avsnitt av skriften som berörde handelsbalken. Hans bidrag bar titeln »Nehrman-Ehrenstråles uppfattning av grunden för ett löftes juridiskt bindande kraft, belyst genom å ena sidan romersk, å andra sidan natur-

 

rättslig rättsåskådning» (Minnesskrift ägnad 1734 års lag, band II, Stockholm 1934, s. 571—630). Som skäl för uppsatsens intagande i minnesskriften angav Hägerström i ett förord den betydelse som Nehrmans författarskap har för kännedomen om de rättsgrundsatser som kommo till uttryck i 1734 års lag. Syftet med undersökningen var i själva verket mera vittgående. I början av sin framställning säger förf., att det formella privaträttsliga begreppet rättsplikt är ett direkt arv från naturrättsläran, och i slutet förklarar han, att han med sin framställning även har angivit »den historiska grunden för den nutida juridikens rättskategorier». När uppsatsen nu har lagts fram för utländsk publik som ett fristående arbete, har utgivaren, professor Karl Olivecrona, ersatt den alltför anspråkslösa svenska titeln med en annan, som gör större rättvisa åt uppsatsens innehåll och oförminskade aktualitet. Med denna nyedition har ännu ett led fogats till den rad av Hägerströms skrifter som efter hans frånfälle har befordrats till tryck eller omtryck av Karl Olivecrona och Martin Fries.
    Utgivaren framhåller i sitt förord, att uppsatsen om Nehrman i viss mån kompletterar Hägerströms stora oavslutade verk »Der römische Obligationsbegriff im Lichte der allgemeinen römischen Rechtsanschauung» (1927, 1941). I den andra del av band II av detta verk som Hägerström aldrig hann färdigställa avsåg han att analysera den romerska uppfattningen om grunden till den bindande kraften hos konsensualobligationen (i första delen av samma band hade han behandlat verbalobligationen). I uppsatsen om Nehrman, som alltså nu föreligger separat i tysk översättning, finner man en sammanfattning av resultatet av Hägerströms forskningar i detta återstående ämne jämte det huvudsakliga av hans bevisföring. Utgivaren har i förtydligande syfte gjort vissa ändringar i uppsatsens uppställning och rubriksättning, varjämte han har tillfogat hänvisningar till »Der römische Obligationsbegriff» och till den engelska editionen av Hägerströms viktigaste rättsfilosofiska skrifter (Inquiries into the Nature of Law and Morals, Uppsala 1953).
    I Hägerströms framställning urskiljas två huvuddelar, som inramas av en inledning och en avslutande sammanfattning. De två huvuddelarna ha av utgivaren fått underrubrikerna »Die römische Anschauung» och »Die naturrechtliche Anschauung». Av dessa partier har det förra publicerats tidigare i tysk översättning på föranstaltande av professor Olivecrona, nämligen i Zeitschrift der Savigny-Stiftung für Rechtsgeschichte, romanistische Abteilung, Band LXIII (1943). I den nu föreliggande editionen har denna översättning kommit till användning. Övriga delar av uppsatsen äro nyöversatta av Univ. Dozent Dr. Karl Wührer, Wien.
    I sin inträngande analys av det romerska obligationsbegreppet har Hägerström som bekant påvisat, att sentida uppfattning av den romerska obligationen såsom en moralisk-juridisk plikt är en förvanskning, som förklaras psykologiskt av en önskan hos den nya tidens rättslärde att återfinna sina egna rättsföreställningar i den för dem auktoritativa romerska rätten. Konsekvensen av denna upptäckt blir, att rättighets- och pliktbegreppen i den nya tidens naturrättslära — hos Grotius, Pufendorf, Thomasius, Gundling, Nehrman och många andra — endast till en del kan ledas tillbaka till den romerskrättsliga åskådningen. Forskaren ställes därmed inför uppgiften att förklara ursprunget till deras övriga beståndsdelar. Detta finner Hägerström till dels i den stoiska naturrättsfilosofien och till dels i den lära om folk-

 

suveräniteten som utvecklades under medeltidens senare del. Ännu en avvikelse från den romerska åskådningen ligger i naturrättslärans postulerande av ett samhällsfördrag, genom vilket den berättigade individens ursprungliga makt att själv utöva tvång mot den förpliktade motparten har överflyttats på samhällets organ.
    I de ovan citerade orden av Hägerström i början och slutet av hans framställning ges ett par korta antydningar om att vår tids civilrätt, kanske särskilt avtalsrätten, vilar på en naturrättslig grund. Betydelsen härav är både positiv och negativ. Det bör erkännas, att naturrättslärarna, utifrån sina ohållbara kunskapsteoretiska utgångspunkter, gjorde en oskattbar insats genom att bryta helt med den romerskrättsliga ritualismen och göra individens fria vilja till exklusiv grund för avtalets giltighet. Eftervärlden står i tacksamhetsskuld till dem för deras ur »det rätta förnuftet» härledda system, som möjliggjorde nya tidens stora kodifikationer av rätten. Men det bör också kommas ihåg, att naturrättslärans viljeteori ingalunda har blivit helt utrotad av den positiviska ideologien, som för övrigt har konserverat själva kärnan i den genom att härleda rättens giltighet ur en imaginär statsvilja. De seglivade traditionerna i avtalslärans tänkesätt och terminologi — med rötter i en tid då rätten var sitt eget ändamål och avtalsfriheten ett axiom— ha gjort vår tids avtalsrätt till ett av de mest svårhanterliga rättsområdena i både teori och praktik. Vägen ut ur svårigheterna banas dels av en klar insikt om den nutida civilrättens idéhistoriska förutsättningar och dels av en realistisk syn på dess grundläggande problematik. Härvid äro Hägerströms forskningsresultat en tillgång, som förtjänar att utnyttjas i långt större omfattning än som hittills har skett. Bland dessa resultat kan skriften om »Recht, Pflicht und bindende Kraft des Vertrages» komma att spela en betydande roll. För att denna skrift skall ge sitt fulla vetenskapliga utbyte måste den dock ses i sitt sammanhang med Hägerströms kunskapsteoretiska utgångspunkter och hans kritik av den samtida rättsvetenskapens grundåskådningar.
    Den tyska versionen har ledigare satsbildning än originaltexten och kan med fördel begagnas även av svenska jurister.

Tore Strömberg