FOLKE SCHMIDT. Kollektiv arbetsrätt. 5:e uppl. Under medverkan i vissa delar av Axel Adlercreutz. Lund 1966. Norstedts. 299 s. Kr. 29,00.
Professor Folke Schmidts förträffliga framställning av den kollektiva arbetsrätten har nu nått fram till sin femte upplaga (1:a uppl. se SvJT 1951 s. 617, 3:e uppl. se SvJT 1959 s. 33). I den nya upplagan har förf. beaktat ut-

 

vecklingen på området fram till hösten 1965. Bland de partier som delvis omarbetats och utvidgats med anledning av de senaste årens rättspraxis märks kapitlet om arbetsstriden. Under hänvisning till ett par färska AD-domar (Asea-Grahammålet och Åkeredsmålet) anför förf. — utan att närmare utveckla saken — att det kan förefalla som om domstolen har varit försiktigare än tidigare då det varit fråga om att stämpla gränsfall som otillåtna stridsåtgärder (s. 219).
    Den nya lagstiftningen om de offentliga tjänstemännen har föranlett kompletteringar på åtskilliga punkter. Redogörelsen för rätten att vidta stridsåtgärder (s. 251) kan förtjäna en kort kommentar. Enligt förf. gäller, att strejk och lockout är enda tillåtna stridsmedel vid konflikter om bestående anställningsförhållande. Detta påstående synes något missvisande. I 15 § 1 st. statstjänstemannalagen stadgas, att utöver strejk och lockout »stridsåtgärdsom berör bestående anställningsförhållande» icke är tillåten. Förbudet tar alltså sikte på vissa typer av stridsåtgärder, nämligen sådana som ingriper i ett bestående anställningsförhållande, dvs. tar sig uttryck i att part i något avseende ej fullgör sina förpliktelser enligt arbetsavtalet. Däremot innefattar stadgandet inte i och för sig något förbud mot stridsåtgärder i vissa typer av konflikter. Lagen saknar över huvud taget bestämmelser som direkt rör tilllåtligheten av stridsåtgärder som icke ingriper i något bestående anställningsförhållande, exempelvis nyanställningsblockad. Om en sådan stridsåtgärd vidtas i konflikt rörande en fråga som ej får regleras genom avtal, torde åtgärden alltså icke kunna angripas som otillåten enligt statstjänstemannalagen (jfr prop. 60/1965 s. 111). En annan sak är att tjänsteman inte äger åberopa sin rätt till neutralitet till stöd för en vägran att utföra arbete som är föremål för sådan blockad, men detta beror på uttryckligt stadgande i 17 §.
    Reglerna om AD:s sammansättning har i samband med tjänstemannalagarnas införande blivit mer komplicerade än tidigare och hade förtjänat en något utförligare redovisning än den som förf. lämnar på s. 50. Av intresse är sålunda att påpeka, att en av de tre ersättarna för den särskilde tjänstemannaledamoten skall utses efter förslag av annan tjänstemannaorganisation än TCO (platsen har gått till SACO). Beträffande den särskilde ledamoten för mål där offentlig arbetsgivare är part gäller, att av denne ledamot och hans tre ersättare två skall utses efter förslag av kommunförbund. Att som förf. tala om att ledamoten kan utses efter förslag av staten ter sig besynnerligt, då alla ledamöter utses av K. M:t.                                                                                    A. K.