Juridisk litteratur i Finland 1964—65

 

Allmän rättslära. Den första doktorsdisputationen vid den nya juridiska fakulteten vid Turun Yliopisto (Åbo finska universitet) försiggick våren 1965, då Kaarle Makkonen framlade en avhandling inom området för allmän rättsteori (»Zur Problematik der juridischen Entscheidung». Annales Universitatis Turkuensis Ser. B 93. 1965. 236 s.). Avhandlingens uppbyggnad bär spår av att förf. ursprungligen föresatt sig att behandla de s. k. allmänna rättsprincipernas funktion med avseende på rättsliga avgöranden. För att kunna göra detta fann förf. det nödvändigt att klarlägga vad ett rättsligt avgörande över huvud innebär. Det är denna problematik som förf. gjort till föremål för sin utredring, i vilken han behandlar olika typer av rättsnormer samt de olikartade situationer som kan föreligga när ett rättsligt avgörande skall ske, varvid han kommer in på sådana centrala problem som tolkning, analogi, luckor i lagen, rättslig induktion etc. Undersökningen blir på denna bas ett tvärsnitt genom de problem som är relevanta för de rättsliga avgörandena. I de sammanhangen placerar förf. även in de allmänna rättsprinciperna. Sina överväganden bygger förf. i stor utsträckning på en analys av avgöranden av inhemska domstolar på olika nivåer i instansordningen.
    Prof. Aatos Alanens år 1948 utgivna lärobok i allmän rättslära har utkommit i en ny väsentligen kompletterad och till stora delar omarbetad upplaga (»Yleinen oikeustiede ja kansainvälinen yksityisoikeus». 2 förn. uppl. 1965. XII + 266 s.).

Familjerätt. En systematisk framställning av familjerätten har på svenska språket utarbetats av hovrättspresidenten Y. J. Hakulinen (»Familjerätt». 1964. XII + 302 s.). Däri behandlas såväl äktenskapsrätten som rättsreglerna om barn i och utom äktenskap. På ett åskådligt och sakkunnigt sätt har förf. redogjort för den gällande familjerättens ledande principer och regler. Analysen stöder sig i icke ringa utsträckning på rättspraxis. Kritiska synpunkter saknas inte. Värdefulla för förståelsen av gällande rätt är anknytningarna till den äldre rätten. I viss utsträckning beaktar förf. jämväl synpunkter de lege ferenda och hänvisar bl. a. till Sveriges motsvarande rättsregler. I det avseendet får arbetet värde även med tanke på den reformering av den familjerättsliga lagstiftningen som enligt förf. ter sig nödvändig.
    En elementär framställning av huvuddragen av familjerätten har skrivits av häradshövdingen, jur. dr Martti Rautiala (»Perheoikeuden pääpiirteet». 1965. 106 s.). Den utgör en komplettering och omarbetning av en tidigare utgiven bok.

Arvs- och testamentsrätt. Finlands kvarlåtenskapsrätt har varit föremål för en genomgripande nydaning. Under efterkrigsåren har några partiella reformer genomförts i väntan på den totala reform som nu förverkligats med

 

den nya ÄB, som trädde i kraft den 1 januari 1966 och upphävde ÄB i 1734 års lag. Den nya ÄB, som kodifierar arvs- och testamentslagstiftningen, är till sina allmänna riktlinjer uppbyggd på samma sätt som Sveriges ÄB. I många detaljfrågor förekommer likväl avvikelser från den svenska regleringen. Man kan räkna med att detta rättsområde under de närmaste åren blir föremål för ökad vetenskaplig bearbetning i all synnerhet som vissa detaljregler redan utsatts för kritik.
    En första kort framställning av nya ÄB, närmast avsedd för studerande på grundkursstadiet, har skrivits av häradshövdingen, jur. dr Martti Rautiala (»Uusi perintökaari pääpiirteittäin». 2 uppl. 1965. 116 s.).
    Samma författare har utarbetat en kommentar till nya ÄB kap. 18—24 om boutredning och arvskifte (»Pesänselvitys ja perinnönjako». 1965. 271 s.) och därmed sammanhängande frågor. Framställningen har i huvudsak utarbetats under den tid då lagen förbereddes. Syftet med arbetet är enligt förf. att bistå praktikens jurister vid tillämpningen av de delar av nya ÄB som förefaller att vara de svåraste. Kommentarerna, som i stor utsträckning bygger på lagens förarbeten, kommer säkert att i många stycken bli vägledande när den nya lagen tillämpas.

Allmän civilrätt. Prof. Gunnar Palmgrens år 1945 utgivna lärobok »Juridiken i affärslivet» har efter vissa omarbetningar utkommit i en ny upplaga utgiven av prof. Curt Olsson (5 uppl. 1965. 250 s.). Ändringarna gäller framför allt lagstiftningen om varumärke, upphovsrätt och karteller.
    Den av professorerna T. M. Kivimäki och Matti Ylöstalo på finska och i svensk översättning utgivna läroboken i civilrätt har utkommit i en nyfinsk upplaga (»Suomen siviilioikeuden oppikirja. Yleinen osa». 2 förn. uppl. 1964. XXIII + 490 s.). Vissa delar har omarbetats, bl. a. avsnitten om fullmakt samt, till följd av ny lagstiftning, redogörelserna för varumärke, upphovsrätt och konkurrensbegränsningar. Även annan ny lagstiftning har inarbetats och nyare rättspraxis observerats. Arbetet, som kommit att få stor betydelse icke blott för studerande utan även för praktiserande jurister, har genom kompletteringarna blivit fullt tidsenligt.
    Samäganderätten, som i Finland huvudsakligen regleras av en lag av år 1958, har utförligt behandlats av jur. dr Juhani Kyläkallio (»Määräosainen yhteisomistus». 1965. XXIV + 344 s.). Framställningen är i huvudsak en systematisk och detaljerad redogörelse för och tolkning av lagen om samäganderätt. De huvudfrågor som behandlas är lagens tillämpningsområde, samägarnas andel med därtill hörande rättigheter och skyldigheter, rättshandlingar och andra åtgärder samt rättegång med avseende på den gemensamma egendomen även som samäganderättsförhållandets upplösning.

Avtalsrätt. Finland fick år 1961 en ny hyreslag. Professor Berndt Godenhielm, som tagit del i förarbetena och i samband därmed bedrivit specialstudier på området, har utgivit en finskspråkig kommentar till lagen (»Uusihuoneenvuokralaki ja siihen liittyvä lainsäädäntö selityksineen». 1964. XXVI + 324 s.). Syftet har varit dels att utreda och tolka lagen med tanke på praxis, dels att klarlägga lagstadgandenas teoretiska uppbyggnad. I arbetet har ett stort antal tolkningsfrågor utretts ingående och vederhäftigt. Härvid har förf. i rätt stor utsträckning stött sig jämväl på domstolsavgöranden från den gamla huslegolagens (1925) tid. Man kan räkna med att kommentaren i många stycken blir riktgivande för hyreslagens framtida till-

 

lämpning. Behandlingen av de mera teoretiska problemen, t. ex. med avseende på sakrättsligt skydd, blir genom kommentarformen i viss mån splittrad och ger inte samma utbyte som det mera praktiskt inriktade tolkningsmaterialet.
    Finlands köprätt har fått ett väsentligt tillskott i prof. Berndt Godenhielms »Lärobok i kontraktsrätt» (I. 1965. XX + 280 s.). Framställningen grundar sig på föreläsningar som förf. hållit vid Helsingfors universitet. Boken avser att ersätta motsvarande delar av Chydenius' sedan länge föråldrade lärobok i kontraktsrätt. Då framställningen är ganska kortfattad, bereder den icke utrymme åt någon djupare analys av Finlands okodifierade köprätt. Praxis, som ingalunda alltid är enhetlig, har väl utnyttjats. Härigenom har en god grund erhållits för detaljbehandlingen. Denna hänvisar i stor utsträckning till den svenska köprätten, som i många punkter är normgivande för rättstillämpningen i Finland; såsom bilaga ingår Sveriges köplag. De olika typerna av kontraktsbrott får av naturliga skäl det största utrymmet. I läroboken ingår även korta redogörelser för skogsavverkningskontrakt och för hyresavtal.

Obligationsrätt. Hovrättspresidenten Y. J. Hakulinens två främsta obligationsrättsliga arbeten — första delen av obligationsrätten och kommentaren till skuldebrevslagen — har på finska utgivits i nya delvis omarbetade och kompletterade upplagor (»Velvoiteoikeus I. Yleiset opit». 2 utvidgade uppl. 1965. XVI + 432 s. och »Velkakirjalaki siihen liittyvine lakeineen». 2 kompl. uppl. 1965. XVI + 252 s.).
    En kort systematisk framställning av fordringsrättigheternas upphörande har utarbetats av professorerna Jouko Halila och Matti Ylöstalo (»Saamisen lakkaamisesta». 1965. 72 s.).

Skadeståndsrätt. Den i praktiken allt vanligare frågan om ersättande av trafikskador enligt gällande trafikförsäkringslag har ingående behandlats av vicehäradshövdingen Armas Arti (»Liikennevahinkojen korvaaminen. Liikennevakuutuslain mukaan». 1965. XII + 398 s.). Förf. uppger såsom arbetets syfte att sprida kännedom om trafikförsäkringslagen, att tolka dess innebörd och att underlätta den praktiska skötseln av ersättningsärenden. Det är alltså icke fråga om någon djupgående teoretisk undersökning utan om en framställning som tar sikte på de praktiska problemen som vägledning för parter, domstolar och försäkringsgivare. I en inledande allmän del berör förf. vissa generella skadeståndsrättsliga frågor och anlägger allmänna synpunkter på trafikförsäkringslagen. I huvuddelen av framställningen redogör förf. för olika detaljfrågor — både materiella rörande ersättningens grund och beräknande och formella som gäller sättet att söka ersättning. Som bas för sin utredning har förf. samlat ett stort rättsfallsmaterial, huvudsakligen avgöranden av hovrätterna.

Bolagsrätt. Den av prof. Ilmari Caselius och A. R. Heikonen tidigare i två upplagor utgivna systematiska delframställningen av aktiebolagsrätten har utkommit i en tredje upplaga som i väsentliga avseenden förnyats utom av prof. Caselius av bitr. prof. Allan Huttunen (»Osakeyhtio I». 3 förn. och kompl. uppl. 1964. XX + 375 s.). Nya är redogörelserna för enmans- och tvåmansbolaget och avsnittet om aktiebolagets förekomst i landets näringsliv. De som bilaga ingående formulären har omarbetats. I några punkter har åsikter som framförts i de föregående upplagorna reviderats.

 

    I sin doktorsavhandling har Lauri Drockila behandlat vinstutdelning i aktiebolag med avseende på vilka av bolagets tillgångar som kan utges såsom dividend (»Osingonkelpoiset varat osakeyhtiölain mukaan. Osakeyhtiön varallisuusrakennetta koskeva tutkimus». 1964. XXXII + 364 s., sammanfattn. på tyska). I en underrubrik anges att undersökningen gäller aktiebolagets konstruktion med avseende på förmögenheten. Inledningsvis utredes aktieägarens rätt till dividend varvid förf. gör en tredelning: permanent dividendrätt, en upprepad (årlig) dividendrätt och ett dividendanspråk. Även utdelningsbeslutet analyseras. Huvuddelen av arbetet ägnas en utredning av huru de tillgångar, som kan ifrågakomma för utdelning, uppstår och på vilket sätt de är utdelbara. Framställningen kommer härvid att kretsa kring problemen vinst och fonder. Särskilt de sistnämnda blir föremål för en detaljanalys i vilken förf. i stor utsträckning kommer in på bokföringsfrågor och företagsekonomiska bedömningar. Framställningen blir konkret och verklighetsnära till följd av den dubbla bedömningen — den rättsliga och den företagsekonomiska.
    Resultaten av fortsatta bolagsrättsliga studier har dr Drockila publicerat i ett arbete om aktiekapitalets ökning (»Osakepääoman korottamisesta erityisesti silmällä pitäen pääoman pysyvyyttä». 1965. XXXI + 312 s., sammanfattn. på tyska). Lika litet som vinstutdelningsproblemet är fråganom ökning av aktiekapitalet tillfredsställande reglerad i ABL. Förf. behandlar i detalj de två typerna av emission — med tillgångar som tillskjutes av tecknarna och med fondmedel. Stort utrymme ges den i finländsk rätt oklara frågan om aktieteckning när kapitalet ökas. Här kommer förf. bl. a. in på frågorna om teckningens form och giltighet samt möjligheterna att återkalla beslut att höja aktiekapitalet. Framställningen om fondemission koncentreras på frågan om vilka fonder som kan tillgripas för att öka aktiekapitalet.
    Jur. dr Juhani Kyläkallio behandlade i sin 1963 utgivna doktorsavhandling de materiella förutsättningarna för styrelsens ansvar mot aktiebolaget. I ett senare arbete har han undersökt huru detta ansvar förverkligas (»Osakeyhtiön hallituksen vastuun toteuttaminen». 1965. XX + 254 s.). Förf. redogör först ingående för styrelsens redovisning och kommer sedan in påsjälva huvudfrågan — beslutet om ansvarsfrihet, dess förutsättningar, innehåll och rättsverkningar. Härefter undersöker förf. huru ett ersättningsanspråk förverkligas från bolagets sida på straff- eller civilrättslig grund samt i vilken omfattning och under vilka betingelser en aktieägarminoritet eller en enskild aktieägare kan väcka ersättningstalan mot styrelsen.
    En ekonomisk-historisk undersökning av aktiebolagsformens utveckling i Finland har gjorts av fil. lic. Per Schybergson (»Aktiebolagsformens genombrott i Finland. Utvecklingen före 1895 års lag». 1964. 168 s.). Före år 1864, då landet fick sina första stadganden om aktiebolag, hade grundats endast 64 företag om vilka man kan säga att de till sin uppbyggnad innehöll aktiebolagsrättsliga drag. Företag av typen aktiebolag spelade under denna tid en underordnad roll i landets näringsliv. Under tiden efter 1864 års aktiebolagsförordning vann aktiebolagsformen en starkt ökad spridning, intill år 1895 grundades 1095 aktiebolag. Detta berodde framför allt på det ekonomiska uppsvinget i landet som en följd av den industriella utvecklingen. Framställningen ger en god bild av de ekonomiska problem som är knutna till aktiebolagsformens genombrott. I de sammanhangen framhäver förf. även en del intressanta rättsliga synpunkter.

 

    Här må även nämnas ekon. dr Reginald Jägerhorns företagsekonomiska doktorsavhandling »Informationsvärdet hos finländska aktiebolags revisionsberättelser» (Skr. utg. av Svenska Handelshögskolan nr 12, 1965. XIV + 339 s.).

Försäkringsrätt. En doktorsavhandling från försäkringsrättens område med anknytning till sjörätten har framlagts av Olof Riska (»Om försäkring av driftsintresse i sjöfart». 1964. XVI + 352 s.). Avhandlingen har av Hugo Tiberg recenserats i SvJT 1965 s. 671—680.

Konkurrensrätt etc. Bitr. prof. Allan Huttunen har skrivit en kommentar till 1 och 2 kap. av FirmaF, alltså till de stadganden som gäller handelsregister och firma (»Kaupparekisteri ja toiminimi. Asetus kaupparekisteristä sekä toiminimestä ja prokurasta 1—23 § selityksineen». 1965. XVIII + 353 s.). Kommentaren är i många stycken mycket detaljerad och ger svar på en mångfald frågor av praktisk art. Den teoretiska analysen kommer delvis i bakgrunden till följd av svårigheten att belysa de principiella sammanhangen när envar paragraf kommenteras skilt för sig. Likväl framträder arbetet även som en teoretisk bearbetning av de stora frågekomplex som möter särskilt med avseende på firma och dess rättsliga skydd. Förf. har utnyttjat ett rikhaltigt rättsfallsmaterial, som han dock i allmänhet inte kommenterat närmare. Utblickar görs även mot lagstiftning utanför FirmaF, främst ABL.
    Firmaförordningens 3 kap., som reglerar prokura, har av bitr. prof. Huttunen behandlats i en serie uppsatser i advokatförbundets tidskrift Defensor legis. Dessa finskspråkiga uppsatser har sedermera utgivits i bokform (»Prokurasta. Defensor legis-lehdessä vuosina 1961—1965 julkaistu artikkelisarja». 1965. 212 s.).
    Ett arbete om slutförsäljning enligt lagen mot illojal konkurrens har utgivits av prof. Aimo O. Aaltonen (»Loppuunmyynti vilpillisen kilpailun ehkäisemislain valossa». 1965. XXII + 249 s.). I inledningen redogör förf. för en del allmänna synpunkter på illojal konkurrens och på slutförsäljning. Därefter undersökes i detalj vad som enligt lagen avses med slutförsäljning, under vilka förutsättningar sådan får ske samt vilka följderna blir av en slutförsäljning i strid mot lagens föreskrifter.

Arbetsrätt. Arbetstidslagen av år 1946 och därtill anslutna författningar har med tanke på den praktiska tillämpningen utretts och tolkats av direktören, jur. kand. Jaakko Vannela (»Työaikalait. Käytännöllisiä ohjeita työaikasäännösten soveltamiseksi». 1965. 168 s.).
    En elementär redogörelse för principerna och de viktigaste bestämmelserna i lagstiftningen om pension för arbetstagare i privaträttsliga förhållanden har utarbetats av försäkringsdirektören, fil. dr Teivo Pentikäinen (»Työntekijän eläke. Työntekijän eläkelain yleisselostus». 2. uppl. 1966. 76 s.).
    En finsk-svensk och svensk-finsk ordbok över termer och begrepp som användes på arbetsmarknaden, har utarbetats av vicehäradsh. Carl-Olaf Homén (»Arbetsmarknadsterminologi. Finsk—svensk—finsk». 1965. 142 s.). Uppslagsorden är drygt fyratusen och terminologin har sammanställts på basen av arbetsrättsliga författningar, kollektivavtal, arbetsreglementen, arbetsdomstolens domar, årsberättelser, protokoll etc.

 

Straffrätt. Prof. Brynolf Honkasalo har fortsatt sina undersökningar av de särskilda brotten. Det senast utgivna avsnittet omfattar förmögenhetsbrotten (»Suomen rikosoikeus. Erityinen osa I: 2. Varallisuusrikokset. Oppikirjana käyttämistä varten tarkastanut Reino Ellilä». 1964. XII + 292 s.). Med tanke på att boken skall tjäna som lärobok har den granskats av den nuvarande professorn i straffrätt Reino Ellilä.
    Två straffrättsliga doktorsavhandlingar har utgivits.
    Bedrägeribrottet har behandlats i Kaarlo L. Ståhlbergs avhandling (»Petoksesta erityisesti pitäen silmällä erehdyksen aikaansaamista ja vireillä pitämistä sekä tavaran tai rahan tappiota». 1964. XXIII + 276 s., sammanfattn. på tyska). Brottskännetecknen göres till föremål för en ingående analys, som även anknyter till många allmänna straffrättsliga frågor. Rättsfallsmaterialet är stort och omfattar även icke publicerade domstolsavgöranden. Efter ett kort inledande avsnitt, som bl. a. berör bedrägeribrottets frekvens och innehåller korta rättshistoriska och rättsjämförande översikter, utreder förf. begreppet villfarelse, som han underkastar en semantisk analys, varvid han även kommer in på bedrägeri-ordets användning inom den allmänna straffrätten och i läran om rättshandlingar. I det följande uppehåller sig förf. särskilt vid olika sätt att framkalla och underhålla den för bedrägeribrottet utmärkande villfarelsen samt vid relationen villfarelse — ekonomisk förlust. Slutligen behandlas innebörden av lagens bestämmelse att bedrägeri förutsätter att brottet begåtts »i avsikt» att åstadkomma något av de resultat som hör till brottsrekvisiten.
    Referendarierådet Erkki Ailios doktorsavhandling behandlar konfiskation enligt Finlands straffrätt (»Esinekonfiskaatio Suomen rikosoikeudessa». 1964. XIV + 208 s., sammanfattn. på tyska). Såsom ämnet för avhandlingen är upplagt har det både teoretiskt intresse och betydelse ur praktisk synvinkel. Förf. har teoretiskt utrett många av de problem som ansluter sig till konfiskation. Han har härvid kunnat stöda sig på en rikhaltig rättspraxis. I de olika kapitlen behandlas bl. a. de centrala frågorna om arten av den gärning som är förutsättning för konfiskation, om vem en sak skall tillhöra för att kunna konfiskeras samt om konfiskationens innebörd med avseende på medlet för brottets begående, brottsföremålet och den genom brottet vunna ekonomiska fördelen. Även konfiskationens rättsliga verkningar utredes.
    Vid kriminologiska forskningsinstitutionen vid Helsingfors universitet, vilken tillkom år 1963, har utförts en undersökning rörande tukthusstraff på livstid. Resultaten av denna undersökning, som utförts av prof. Inkeri Anttila, pol. mag. Patrik Törnudd och överläkaren Achilles Westling, har utgivits som det första arbetet i institutionens serie (»Elinkautinen kuritushuonerangaistus. Tutkimus elinkautisen kuritushuonerangaistuksen käytöstä sekä siihen tuomittujen rangaistusajasta vankilassa ja uusintarikollisuudesta». 1965. 24 s., sammanfattn. på engelska). Genom undersökningen har klarlagts i vilken utsträckning livstidsstraff förekommit, huru lång den faktiska strafftiden varit och i vilken utsträckning de villkorligt frigivna begått nya brott.

Processrätt. I sin doktorsavhandling har Jorma S. Aalto behandlat straffprocessens sakliga tillämpningsområde (»Rikosprosessin asiallisesta sovellutusalasta». 1965. XXXII + 286 s., sammanfattn. på tyska). Förf. rör sig

 

på gränsområdet mellan straff- och civilprocess i syfte att klarlägga vissa problem som ansluter sig till de två olika processförfarandena. I en inledande del berör förf. några allmänna processrättsliga frågor bl. a. relationen mellan straff- och civilprocess. Arbetets huvuddel omfattar en ingående utredning av adhesionsprincipen och dess tillämpning. Härvid skiljer förf. mellan tre grupper av yrkanden vid domstol: endast ett huvudanspråk framställes, flere huvudanspråk göres gällande och ett av dem är ett straffyrkande samt behandling i straffprocessen av yrkanden som har civilrättslig grund.
    Prof. Tauno Ellilä utgav år 1954 en för universitetsundervisningen i processrätt avsedd lärobok omfattande rättsfall av olika typer jämte regler och direktiv för deras lösande. Arbetet, som av förf. sedermera förnyats och kompletterats med nyare lagstiftning och litteratur, föreligger i ny upplaga (»Oikeudenkäynti ja täytäntöönpano. Prosessioikeutta oikeustapausten valossa». 2 förn. uppl. 1965. 410 s.).

Statsförfattningsrätt. I den till sidantalet mest omfattande juridiska doktorsavhandling som publicerats i Finland har Kauko Sipponen behandlat överförande (delegering) av lagstiftande makt (»Lainsäädäntövallan delegoiminen. Tutkimus lainsäädännön teoriasta ja oikeussääntöjen hierarkiasta». 1965. XXXVIII + 702 s., sammanfattn. på tyska). I inledningen redogör förf. för delegering av lagstiftande befogenhet såsom rättslig företeelse och klarlägger olika faktorer som motiverar en överföring av lagstiftande myndighet. För utländsk rätt redovisas utförligt. En stor del av avhandlingen berör frågor som inte direkt gäller delegeringsproblemet men likväl bildar grunden härför. I de sammanhangen undersöker förf. olika lagstiftningsfrågor och uppehåller sig särskilt vid den finländska rättens gräns mellan lag och förordning samt tar ställning till vilka områden som enligt regeringsformen bör regleras genom lag. Först efter att ha byggt upp en hierarki för rättsnormerna kommer förf. över till den egentliga huvudfrågan delegering av lagstiftande makt enligt i Finland gällande rätt. Härvid undersöker förf. även huru kontrollen är ordnad med avseende på den lagstiftning som tillkommit i stöd av delegering.
    Jur. lic. Tauno Vesanen har i sin doktorsavhandling undersökt riksdagens avgöranden i statsfinansiella frågor i relation till regeringens kompetens (»Valtiontaloutta koskevat eduskunnan ratkaisut ja hallituksen toimivalta». 1965. XL + 390 s., sammanfattn. på tyska). I det första avsnittet behandlas tillämpningen av statsförslaget — dels regeringens behörighet och skyldighet, dels utgiftsstatens tillämpning i enskilda fall. I det följande undersökes regeringsformens stadganden att anslag inte får överskridas eller överföras till ett följande finansår utan särskild anvisning härom samt förbudet att överföra medel till en annan del av statsförslaget. I slutavsnittet granskar förf. olika specialfrågor såsom upptagande av statslån, statliga garantier och överlåtelse av statsegendom. Förf. har byggt sin framställning på ett vidlyftigt material genom vilket icke blott innebörden av gällande rättsregler utan även praxis inom finansförvaltningen kommer till uttryck.

Förvaltningsrätt. Såsom speciminationsarbete för professur har jur. dr Edward Andersson, som sedermera utnämnts till professor i offentlig rätt, utarbetat monografin »Överklagbarhet och besvärsrätt i förvaltningsrätten» (1964. XVI + 364 s.). I det första kapitlet redogör förf. inledningsvis för

 

begreppet överklagbarhet, som han definierar på följande sätt: ett beslut är överklagbart, om besvär över detsamma i princip kan anföras, oberoende av vem rätten att anföra besvär tillkommer, bara någon in abstracto har sådan rätt. Efter vissa allmänna överväganden redogör förf. för överklagbarhetens innehåll i olika fall utgående från att huvudregeln är att en allmän möjlighet föreligger att överklaga förvaltningsmyndigheternas beslut. Det andra kapitlet behandlar den subjektiva besvärsrätten, varmed förf. avser en befogenhet som tillkommer ett eller flera rättssubjekt antingen in abstracto (oberoende av om rätten utövas) eller in concreto, vilket konstateras i samband med själva utövningen. Efter en utredning av några allmänna frågor rörande besvärsrätten undersöker förf. besvärsrätten i olika slag av förvaltningsärenden. I ett slutkapitel berörs ändringssökande i motivering av beslut eller utslag. — De problem som förf. behandlat i avhandlingen, har i rätt stor utsträckning tidigare berörts i nordisk litteratur. Förf. har likväl tillfört diskussionen en del nya synpunkter och framför allt för den finländska rättens del givit en samlad och till rättspraxis knuten framställning av några centrala förvaltningsrättsliga problem.
    Bitr. prof. Tore Modeen har utfört en omfattande undersökning som han kallat »Om de självständiga offentligrättsliga anstalterna i Finlands förvaltningsorganisation» (Acta Academiae Aboensis, A vol. 31: 3. 1965. 240 s.). Boken är uppdelad i en allmän del innehållande begreppsutredning och en speciell del ägnad en undersökning av de bildningar i Finlands förvaltningsorganisation som kan betecknas som självständiga offentligrättsliga anstalter. Den allmänna delen inledes med en komparativ undersökning av anstaltsbegreppets ursprung och formerna för anstaltens framträdande i olika rättssystem. Därefter jämföres anstalts- och korporationsbegreppen, varefter förf. utreder begreppen offentligrättslig juridisk person och självständig offentligrättslig anstalt, decentralisation, medelbar statsförvaltning och självstyrelse. I den speciella delen behandlas de olika anstalternas organisation och förhållande till staten samt deras ställning i finans-, tjänstemanna- och övrig lagstiftning.
    En mindre skrift har bitr. prof. Modeen kallat »Formerna för offentlig affärsverksamhet i Finland. Kortfattad orientering» (Skriftserie utg. av Handelshögskolan vid Åbo Akademi B: 20. 1965. 25 s.). I den undersökes de olika formerna för statlig affärsverksamhet, varvid affärsverksamhet fattas såsom aktivitet som eftersträvar vinst och sker i konkurrens med enskilda företag. Framställningen koncentreras på de två huvudtyperna av statliga företag: dels de enligt lagen den 13 maj 1931 organiserade företagen med eller utan egen styrelse, dels statliga aktiebolag med eller utan specialreglerad författning. Särskild uppmärksamhet ägnas revision och annan kontroll av statsföretagen.
    Prof. Olavi Rytköläs systematiska arbete om tjänstemannarätten har utgivits i ny upplaga (»Virkamiesoikeus». 2 förn. uppl. 1965. XIV + 360 s.). Inom tjänstemannarätten försiggår en ständig utveckling, delvis i stöd av lagstiftning. Förf. har bl. a. kompletterat de delar som gäller tjänstemännens skyldigheter samt de kommunala tjänsteinnehavarna. Också nytt rättsfallsmaterial har tillkommit.
    Chefen för kriminalpolisen Pentti Ylösjoki har utrett centrala problem inom polisförvaltningen (»Poliisioikeus I. Poliisitoiminnasta erityisesti virkaaputoiminnasta sekä siihen liittyvästä vastuusäännöstöstä poliisioikeuden

 

järjestelmässä». 1965. 278 s.). Såsom rubrik för arbetet har använts termen »polisrätt». Arbetet är mycket mera än en praktisk handbok. Det är uppbyggt på vetenskaplig grund och många centrala förvaltningsfrågor är föremål för en ganska ingående analys. Även jämförelser med utländsk rätt förekommer. I denna första del av »polisrätten» behandlas huvudsakligen polismaktens kompetens och olika former av polisiär handräckning.
    Gällande författningar rörande den mångförgrenade biblioteksförvaltningen har av Sirkka Sarkola sammanställts och försetts med hänvisningar bl. a. till en del avgöranden av högsta förvaltningsdomstolen (»Kirjastohallinto». 1965. 420 s.).
    I Finland saknas självstyrelseförvaltning av högre ordning motsvarande den svenska landstingsorganisationen. Frågan om införandet av en landskapssjälvstyrelse har länge varit aktuell och rätt mycket diskuterats. Ett kommittébetänkande i frågan blev färdigt år 1963. För att stimulera debatten om landskapssjälvstyrelse har ett antal experter belyst olika härmed sammanhängande problem i korta artiklar som sammanförts och utgivits i bokform (»Maakuntaitsehallinto». Toimittaneet Jaakko Numminen ja Jouko Hulkko. 1965. 206 s.).

Kommunalrätt. Den av presidenten i högsta förvaltningsdomstolen Reino Kuuskoski (†) skrivna stora kommentaren till kommunallagen har utkommit i en femte upplaga utgiven av regeringsrådet Arno Hannus (»Kunnallislaki». 5 förn. uppl. 1965. XXVI + 700 s.). Det nya hänför sig främst ehuru icke enbart till de lagändringar som skett sedan föregående upplaga utgavs. Framför allt har avsnittet om interkommunal samverkan omarbetats.

Skatterätt. Två centrala skatterättsliga frågor har ingående behandlats av numera prof. Edward Andersson i arbetet »Efterbeskattning och grundbesvär vid stats- och kommunalbeskattningen» (Skr. utg. av Svenska handelshögskolan nr 9. 1964. XXIV + 162 s.). I ett inledande kapitel uppehåller sig förf. vid rättssäkerheten och likformigheten på skatterättens område, varvid han särskilt undersöker skattebeslutens rättskraft. De allmänna synpunkter som här kommer fram, kan i stor utsträckning tillämpas på såväl efterbeskattning som grundbesvär, vilket motiverat att dessa två problemkomplex behandlats i samband med varandra. Framställningen är i huvudsak en detaljanalys av de två problemen. Med avseende på efterbeskattning och i samband därmed skatterättelse behandlas främst förutsättningarna för efterbeskattning. Kausalitetsfrågan dryftas ingående. Enligt förf. kan icke varje fel eller brist i den skattskyldiges deklaration i kombination med alltför låg beskattning ge skattemyndigheterna rätt att efterbeskatta. Skattenämnds försummelse avbryter orsakssambandet mellan den skattskyldiges fel och den för låga skatten. Man har sålunda att fästa avseende vid huruvida det riktiga sakförhållandet varit eller bort vara känt för skattenämnden. Arbetets andra avsnitt är ägnat grundbesvärsinstitutet, vars motsvarighet i svensk skattelag är besvär i särskild ordning. Efter en del reflexioner om tolkning av lag redogör förf. ingående för en av lagens förutsättningar för grundbesvär — att vid beskattningen inträffat ett uppenbart väsentligt misstag — samt utreder därefter grundbesvär i specialfall och själva besvärsprocessen. Arbetets olika delar bygger i stor utsträckning på rättspraxis. Också synpunkter de lege ferenda ägnas uppmärksam-

 

het. I ett sammanfattande slutavsnitt konstaterar förf. bl. a. att rätten att anföra grundbesvär i Finland är mera omfattande än i de flesta andra länder samt att de materiella förutsättningarna för rättelse genom efterbeskattning och i grundbesvärsväg är ganska likartade.

Kyrkorätt. Finland fick år 1964 en ny kyrkolag, som utan att innehålla några genomgripande förändringar utgör en moderniserad version av 1869 års kyrkolag. Lagtexten försedd bl. a. med hänvisningar till förarbetena och till tidigare praxis har utgivits av domkapitelsassessorn P. P. Piispanen och ecklesiastikrådet Mauno Saloheimo (»Kirkon lakikirja I». 1964. 143 s.).

Folkrätt. Prof. Erik Castrén har undersökt civilbefolkningens rättsskydd i mark- och luftkrig (»Siviiliväestön oikeussuoja maa- ja ilmasodassa». 1964. XVIII + 196 s.). Förf. utgår från och redogör för gällande internationella bestämmelser samt analyserar vilket skydd de kan erbjuda. Särskilt intresse ägnas frågan om användningen av kärnvapen. Med stöd av olikartade internationella bestämmelser visar förf. på ett övertygande sätt att användandet av kärnvapen bör anses vara förbjudet. Om man skulle ställa sig på en annan ståndpunkt, innebure detta att grunden för civilbefolkningens rättsliga skydd skulle undanryckas.
    Om rätten att använda luftrummet för civil flygtrafik under fredstid handlar en folkrättslig doktorsavhandling skriven av jur. lic. Tenho Autere (»Oikeus ilmatilan käyttöön siviili-ilmailutarkoituksessa rauhan aikana erityisesti Suomen ilmailujulkisoikeutta silmällä pitäen. Kansainvälisoikeudellinen tutkimus». 1965. XXXVI + 370 s., sammanfattn. på engelska). Bland de frågekomplex som behandlas i avhandlingen, kan nämnas luftfartsrättens begrepp, den rättsliga grunden för civil flygtrafik, rätten att använda luftrummet betraktad som ett offentligträttsligt begrepp. Arbetet berör ett för finländska förhållanden nästan helt obearbetat område. Däremot har förf. haft ett rikhaltigt utländskt material att stöda sig på. Huvudsyftet har likväl varit att utreda frågorna ur den inhemska rättens synvinkel.

Internationell privaträtt. Detta rättsområde har i Finland ägnats ganska liten uppmärksamhet. Ett väsentligt bidrag till doktrinen i ämnet utgör G. O. Z. Sundströms doktorsavhandling »Om normkollision vid fartygssammanstötning. En studie i den internationella privaträttens funktion och metod» (1965. XVIII + 584 s., sammanfattn. på engelska). Såsom avhandlingen är uppbyggd blir den samtidigt en sjörättslig studie. Framställningen sönderfaller i två huvudavsnitt. I det första behandlar förf. den internationella privaträttens historiska utveckling samt ger en komparativ sjörättslig framställning som dels tar fasta på redaransvarets begränsning dels på olika länders lösning av internationellt privaträttsliga frågor jämte analys av tänkbara lagvalsregler. Här ingår förf. även på en kritik av det han kallar den traditionella synen på den internationella privaträtten — han finner det inte ändamålsenligt att åtskilja den materiella delen från den formella i ett internationellt privaträttsligt mål, då den internationella privaträtten närmast måste betraktas som ett element i rättsreglernas utformning. I det andra huvudavsnittet följer ett rikt och i detalj presenterat rättsfallsmaterial som utnyttjas som bas för en diskussion om vad som faktiskt sker när en domstol handlägger mål, med internationell anknytning, om fartygs sammanstötning.

 

Rättshistoria. På riksarkivets försorg har i serien Finlands äldsta domböcker utgivits »Dombok för Nedre Satakunta 1550—1552» (1964, 296 s.). Redigeringen har utförts av prof. John E. Roos.

Rättsfallssamling. De avgöranden av HD för vilka redogörelser ingår i den officiella publikation som årligen utges, uppgår endast till c:a 6 procent av domstolens samtliga avgöranden. För att få en uppfattning om övriga avgörandens prejudikatvärde genomgicks alla civil- och handelsrättsliga mål som avgjorts i HD år 1960. En del av dessa har systematiserats och kort refererats av jur. lic. Antti Kivivuori (»Korkeimman oikeuden ratkaisuja riita-asioissa 1960». 1964. 132 s.). Resultatet av undersökningen visar, att bland de avgöranden av HD som icke publiceras, finns ett stort antal sådana som på grund av sin betydelse för rättstillämpningen borde ges offentlighet.

Övriga skrifter. Till prof. Bruno A. Salmialas 75-års dag utgavs ett urval av hans tidskriftsuppsatser rörande advokatväsende samt straff- och processrätt ävensom ett antal av honom utarbetade rättsfallskommentarer (»Kirjoituksia neljän vuosikymmenen ajalta. Toimittaneet Matti Ylöstalo, Paavo Kekomäki ja Reino Ellilä». 1965. 264 s.).
    De svenska jurisstuderandenas klubb i Helsingfors har sammanställt »Festskrift utgiven i anledning av Juristklubben Codex' 25-års jubileum» (1965. 217 s.). Speciellt för denna festskrift är att de flesta uppsatser skrivits av studerande vid juridiska fakulteten. De ger en bild av den nivå på vilken utbildningen befinner sig, och den bilden är rätt fördelaktig. Härutöver förekommer i festskriften några uppsatser skrivna av akademiska lärare.
    Ett av jur. dr Reino Erma samt vicehäradshövdingarna Erkki Hirvelä och Simo Kärävä utgivet arbete behandlande olika inom bankvärlden förekommande juridiska frågor har publicerats även i svensk språkdräkt (»Bankjuridik». Övers. av P. E. von Bonsdorff. 1965. 323 s.). Arbetet är i främsta rummet avsett att vara ett hjälpmedel för dem som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med elementära rättsliga problem i den praktiska bankverksamheten. Det är dessutom lämpat att nyttjas i penninginstitutens utbildningsverksamhet.
    Professor Matti Ylöstalo, som är sekreterare i Finlands advokatförbund, har utgivit en handbok för advokater (»Asianajajan käsikirja». 1964. 182 s.). Där ger förf. en ingående kommentar till advokatlagen, redogör för olika stadganden rörande advokatförbundet och dess verksamhet, belyser med avgöranden och yttranden kraven på god advokatsed samt ger konkreta upplysningar om olika praktiska frågor av betydelse för dem som utövar advokatverksamhet.
    En formulärbok har utgivits av prof. emeritus Ilmari Caselius och prof. P. J. Muukkonen (»Käytännön asiakirjakaavoja». 1965. 331 s.). Dess huvudsakliga syfte är att ge den stora allmänheten praktiska anvisningar om huru man avfattar juridiska urkunder som har anknytning till det praktiska livet. Ett annat syfte har uppgivits vara att erbjuda studerande vägledning. De flesta formulären gäller civilrättsliga frågor, i någon mån har även process- och förvaltningsrätten uppmärksammats.
    En populär framställning av olika rättsfrågor som berör hemmets sfär har utarbetats av jur. lic. Aune Nuutilainen. Boken har även översatts till

 

svenska (»Juridik för hemmet». Övers. av Margaretha Gripenberg. 1965. 142 s.). Främst behandlas frågor från områdena för familje- och kvarlåtenskapsrätten samt socialskyddet.
    Förvaltningsrådet, jur. dr Rudolf Beckmans »Sjövägsreglerna med kommentar och rättsfall» har utgivits i ny upplaga (3 uppl. 1965. 70 s.), vilken av Hugo Tiberg recenserats i SvJT 1966 s. 354—355.
    Vid sina årligen återkommande juristdagar anordnar Finlands juristförbund s. k. fortsättningskurser med referat och diskussioner kring aktuella rättsliga problem. Det sålunda tillkomna materialet — mest finskspråkigt— utges i tryck (»Protokoll fört vid Finlands juristförbunds ordinarie juristdagar»). Vid de XIV juristdagarna 1963 behandlades exekutions- och konkursrätt (protokollet tryckt 1964, 135 s.), vid XV juristdagarna 1964 ny lagstiftning rörande varumärke, främjande av ekonomisk konkurrens och omsättningsskatt (1964, 105 s.) samt vid XVI juristdagarna den nya ÄB (1965, 121 s.).

L. E. Taxell