ERNST ANDERSEN. Familieret. Kbhvn 1964. Juristforbundets forlag. 381 s. Dkr. 63,00.

 

Professor Ernst Andersen har utgivit en ny lärobok i familjerätt, avsedd att i universitetsundervisningen ersätta hans numera utgångna arbeten Ægteskabsret I, 1954 (jfr SvJT 1954 s. 598) och Ægteskabsret II, 1956. Den nya läroboken behandlar äktenskaps ingående, äktenskaps rättsverkningar, äktenskapsupplösning, särlevnad utan hemskillnad samt adoptivbarn och barn utomäktenskap. Förhållandet mellan föräldrar och barn i äktenskap behandlas dels under äktenskaps rättsverkningar, dels under äktenskaps upplösning. Arvsrätten har av prof. Andersen i enlighet med dansk tradition behandlats i fristående arbeten (senast Arveret, 1965).
    Vid en jämförelse med författarens tidigare arbeten om äktenskapsrätten framstår den nya läroboken som helt omskriven och delvis omdisponerad. Till omfånget är den väsentligt mindre (ca 375 s. mot ca 700). Trots detta innehåller arbetet alltjämt åtskilligt historiskt och även rättskomparativt stoff av stort intresse. För danska praktiker måste läroboken äga betydande värde genom ofta återkommande redogörelser för icke minst administrativ praxis. Helt i tidens tecken är att skattefrågor i samband med äktenskaps upplösning ägnas avsevärd uppmärksamhet (s. 302 ff).
    Sedan författarens tidigare arbeten om äktenskapsrätten utkom, har betydelsefull ny lagstiftning tillkommit på området, främst barnlagstiftningen 1960 (lov om børns retsstilling) och ändringar 1963 i skifteloven. Författarens kommentarer till sistnämnda lagändring har aktuellt intresse för svenska läsare, eftersom densamma till en del utgör det första resultatet av ægteskabsudvalgets i nordiskt samråd bedrivna arbete på en reform av den danska äktenskapsrätten. Bl. a. behandlar författaren, som själv är ledamot av ægteskabsudvalget, de nya reglerna om skevdelning vid kortvariga äktenskap (s.281 ff) och om lottläggning vid bodelning på grundval av behovsprincipen (s. 283 ff). Motsvarande förslag av den svenska familjerättskommittén är nu föremål för departementsbehandling.
    En utförlig anmälan av läroboken lämnas av højesteretsdommer J. Trolle i Ugeskrift for retsvæsen 1964 afd. B s. 127 ff.

S. V.

 

BORUM, O. A. och IUUL, STIG. Juridisk Ordbog, 2. udg. Kbhvn 1965. Gads. 197 s. Inb. Dkr. 35,55.

 

Den andra utgåvan av Borums och Iuuls juridiska ordbok skiljer sig från den första främst på en punkt, som emellertid är av betydelse: i den nya editionen ha upptagits flera kortfattade biografier över avlidna danska jurister och över ett mycket snävt urval nordiska och andra förgrundsgestalter inom rättsvetenskap och praxis. Biografierna ha t. o. m. i flertalet fall försetts med por-

 

trätt. Det är naturligtvis rimligt att danska — och kanske i någon mån äldre norska — jurister behandlats vida mindre restriktivt vid det oundvikliga urvalet än sina finska och svenska kolleger, men man hade funnit det glädjande om ett par rader ägnats Stiernhöök, Nehrman-Ehrenstråle och den äldre Schlyter, då t. ex. den sistnämndes yngre frände Karl S. ägnats en fyllig artikel, liksom Mathias Calonius och Vilhelm Lundstedt. Initiativet att på detta sätt »drage fortidens retslærde frem af den skyggetilværelse de fører i hånd- og lærebøgernes noter» — som författarna uttrycka sig i förordet —är emellertid utomordentligt tilltalande. En sådan strävan att hålla traditionen levande torde vara önskvärd icke minst i en tid då juristvärlden icke längre är en liten krets av mer eller mindre personligt bekanta domare, ämbetsmän och professorer.
    Det är naturligt att jämföra Borums och Iuuls ordbok med den både till omfång och uppläggning likartade »Juridikens termer» av Eek, Bergström och Arnheim. Först och främst bör konstateras att de båda böckerna kunna sägas komplettera varandra. Den danska är otvivelaktigt mer historiskt, lärdomshistoriskt och kanske också internationellt orienterad. Som framgår av förorden, är den danska ordboken mer direkt skriven för jurister. Den internationella orienteringen ger — som väl är oundvikligt — stundom ett visst intryck av nyckfullhet. Medan uppslagsorden P., P. & D. och Q. B. utan närmare förklaringar beträffande nationalitet eller annat uttydas som »Probate, Divorce and Admiralty Division» resp. »Queens Bench Division», ägnas en kort men god artikel åt Conseil d'État. Om Cour de cassation däremot iakttager boken tystnad. Sådant är väl emellertid som antytts svårt att undvika. Boken har sin givna plats icke blott hos danska jurister utan även hos deras kolleger i grannländerna.

S. S.