ÅKE MARTENIUS. Lagstiftningen om konkurrensbegränsning. Sthm 1965. Norstedts. 292 s. Inb. kr. 59,00.
Konkurrensbegränsningsrätten är i Sverige ett ungt rättsområde. Under de tolv år konkurrensbegränsningslagen varit i kraft har den emellertid kommit att tillvinna sig stor betydelse, även för bedömningen av många sedan gammalt diskuterade civilrättsliga spörsmål, t. ex. kontraheringsplikt, bojkotts tillåtlighet och rätt till medlemskap i förening. De principer, som utbildats enligt konkurrensbegränsningslagen för leverantörs skyldighet att i vissa lägen upprätthålla affärsförbindelse med återförsäljare på icke diskriminerande villkor, torde sålunda i dagens läge vara betydligt mera aktuella än åtskilliga klassiska köplagsproblem.
Konkurrensbegränsningsrätten utgör emellertid en ganska svårtillgänglig materia, vars begreppsbildning till stor del snarare är hämtad från nationalekonomin än från juridiken. Härtill kommer att de materiella bestämmelserna i lagen, förutom två förbudsstadganden riktade mot avtal om bruttopris och anbudssamverkan, huvudsakligen blott utgörs av en generalklausul, vars tolkning är avhängig av förarbeten och praxis. Behovet av en lagkommentar har därför varit stort och den nu föreliggande kommentaren fyller en lucka i litteraturen. För dess utarbetande har Martenius ägt speciella kvalifikationer såsom sekreterare i nyetableringssakkunniga och därefter näringsfrihetsombudsman under lagens sju första, i många avseenden formativa, tillämpningsår, och det föreliggande arbetet tillgodoser höga krav.
Stommen i en lagkommentar utgörs ju alltid av referat av förarbetena, som i detta fall är splittrade på en rad källor. Viktigast inom konkurrensbegränsningsrätten är dock numera praxis och här kan noteras, att Martenius i sin kommentar icke blott medtagit relativt fylliga referat av näringsfrihetsrådets avgöranden utan även av ärenden som näringsfrihetsombudsmannen av skilda skäl ej anhängiggjort hos rådet eller som kunnat lösas innan rådet prövat ärendet materiellt. Detta har otvivelaktigt varit ett lyckat grepp. Även om fall av sistnämnda slag i regel främst är att se som exempel på argumentationslinjer och bedömningsgrunder, ger de framställningen en välkommen konkretion, särskilt som många problem ännu ej kommit under näringsfrihetsrådets prövning. Ett exempel utgör bedömningen av tidnings vägran att införa annons. Anmärkas må att Martenius
i någon mån även medtagit avgöranden av ombudsmannen, som inte tidigare refererats i Pris- och kartellfrågor eller dess föregångare Näringsfrihetsfrågor. I förordet förklarar Martenius, att han endast i mycket begränsad omfattning knutit personliga reflexioner till stadgandena, enär dessa torde vara av underordnat intresse. Läsaren, som knappast torde dela denna uppfattning, noterar dock med tillfredsställelse att författaren givit sina meningar tillkänna på en del tveksamma punkter, t. ex. i vad mån bruttoprisförbudet medför att ett däremot stridande köpeavtal blir ogiltigt och skadeståndsgrundande.
En svår fråga är vilken betydelse man numera bör tillmäta uttalanden i lagförarbetena. Vissa uttalanden synes ha karaktären av direktiv som myndigheterna knappast torde frångå, exempelvis departementschefs uttalandetatt näringsfrihetsrådet inte får förhandla om uppdelning av ett företag i flera. Som allmän princip torde man dock våga göra gällande, att vad som yttrats i förarbetena till konkurrensbegränsningslagen om i vilka situationer en konkurrensbegränsning torde medföra skadlig verkan i lagens mening bör bedömas med större försiktighet än vad som är brukligt när det gäller förarbeten till modern lagstiftning. När motiven skrevs saknades den erfarenhet som äldre lagstiftning och praxis brukar ge. Den snabba ekonomiska utvecklingen under de senaste tio—femton åren, inte minst på distributionens område, har aktualiserat nya problem och torde på vissa punkter även ha ändrat de förutsättningar från vilka man utgått då förarbetena utarbetades. Motsvarande synpunkter torde också i vissa fall böra anläggas när det gäller praxis från lagens första tillämpningsår. Vikten av att den snabba utvecklingen uppmärksammas understryks också i Martenius' förord till boken och belyses väl av hans fylliga framställning av framväxten av praxis beträffande leveransvägran.
Denna raska utveckling har emellertid medfört, att ett antal nyheter inträffat på konkurrensbegränsningsrättens område under 1965 och 1966 som tyvärr inte hunnit bli beaktade i arbetet. Viktigast är näringsfrihetsrådets nya befogenhet att förelägga företagare vid vite att leverera förnödenheter till viss återförsäljare på villkor som motsvarar vad säljaren erbjuder andra företagare. Även om näringsfrihetsrådet även fortsättningsvis torde komma att så långt som möjligt söka undanröja skadlig verkan av leveransvägran genom förhandling, står man här inför en principiellt väsentlig inskränkning i den för lagen grundläggande förhandlingsprincipens räckvidd. Riktprisutredningens nyligen framlagda betänkande Prissamverkan och konkurrens innehåller en rad ställningstaganden, som — om de godtas av statsmakterna — kommer att medföra vissa förskjutningar i rättsläget, bland annat vad gäller skadlighetsbedömningen av prissamverkan mellan företagare och leveransvägran föranledd av selektiv försäljning. Bekant är utredningens förslag att ersätta ordet riktpris med beteckningen cirkapris. Bland andra nyheter må nämnas, att 32 § konkurrensbegränsningslagen upphävts i samband med avskaffandet av forum privilegiatum för domare, att vissa sidor av förhållandet mellan patenträtten och konkurrensbegränsningslagstiftningen belysts närmare i 1966 års proposition med förslag till ny patentlag och att den omdiskuterade frågan om konkurrensbegränsningslagens tillämplighet på förfaranden som berörs av jordbruksregleringen behandlats i jordbruksutredningens och riktprisutredningens betänkanden.
Avslutningsvis bör framhållas att den fylliga inledningen över lagstiftningens tillkomst och huvudprinciper liksom kommentarens uppläggning i övrigt synes göra den till en lättillgänglig källa även för de jurister som hittills endast mera sällan kommit i kontakt med detta område i utveckling.
Ulf Bernitz