Lagstiftningsfrågor vid 1965 års riksdags höstsession

 

Nedanstående redogörelse för lagstiftningsfrågor vid 1965 års riksdags höstsession upptager, i enlighet med vad som tidigare tillämpats, endast sådana ärenden, som kunna antagas vara av särskilt intresse för SvJT:s läsekrets.

 

Statsrätt. Såsom anmärktes i redogörelsen för vissa lagstiftningsfrågor vid föregående års riksdags vårsession (SvJT 1964 s. 477 f) hade 1964 års riksdag såsom vilande antagit åtskilliga förslag till grundlagsändringar. Av dessa antogos alla utom två slutligt vid innevarande års riksdags vårsession (SvJT 1965 s. 424). Vid höstsessionen ha de återstående förslagen, båda avseende valfrågor, slutligt antagits. I samband härmed ha anknytande ändringar beslutats i vallagstiftningen. Sålunda skall rösträtt vid allmänna val inträda kalenderåret efter det, då den som äger valrätt fyllt 20 år. Denna reform träder i kraft när den år 1966 upprättade röstlängden kommit tillstånd. Därjämte har från och med den 1 januari 1966 möjlighet öppnats för röstberättigad, som till följd av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder är förhindrad att inställa sig vid valförrättning, att rösta genom valsedelsförsändelse.

 

Förvaltningsrätt. I regeringsrättslagen ha vidtagits ändringar, betingade av dels förordningen om skatteutjämningsbidrag, dels lagstiftning om avskrivning av vissa statens fordringar, dels lagen om säkerheten på fartyg, m. m., dels kungörelsen med särskilda bestämmelser om betning av vårstråsäd, dels ock statstjänstemannalagen. Ändringarna ha trätt i kraft den 1 januari 1966.

 

Internationell privaträtt. Riksdagen har godkänt 1958 års Haagkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn och i anslutning därtill antagit en lag i ämnet. Enligt konventionen kan lagakraftvunnet avgörande angående underhållsbidrag till barn, vilket meddelats i ett konventionsland, i vissa fall bli gällande i annat konventionsland. Den med anledning av konventionen antagna lagen om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn träder i kraft den dag Konungen förordnar. Förordnande härom torde lämnas sedan konventionen för Sveriges vidkommande trätt i kraft.

 

Fastighetsrätt. Riksdagen har antagit vissa ändringar i byggnadslagens inlösenregler, vilka utvidgats till att omfatta förvärv av begränsade rättigheter för vissa allmänna ändamål. Reglerna om inlösen av mark för gata, trafikled eller annan allmän väg ha sålunda byggts ut så att mark, som erfordras för vissa anordningar för allmän trafik — t. ex. tunnlar, arkader och avskurna kvartershörn — och allmänna ledningar utanför mark, som är avsedd till gator och allmänna lekplatser, kan tagas i anspråk med servituts-

 

eller nyttjanderätt omedelbart på grund av stadsplan. Rätten att ta mark i anspråk med stöd av fastställd generalplan har utvidgats på motsvarandesätt. Vidare ha byggnadslagens regler om s. k. zonexpropriation (44 §), expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (44 a §) och s. k. tomtexpropriation (45 §) kompletterats på så sätt att möjlighet öppnats för stad att fristående förvärva annans särskilda rätt, t. ex. hyresrätt, till fastighet som staden själv äger och som således inte blir föremål för lösen. Vad som är stadgat om bestämmande och erläggande avlösen m. m. beträffande inlösen av mark skall med vissa jämkningar äga motsvarande tillämpning beträffande de nu ifrågavarande fallen. Lagändringarna ha trätt i kraft den 1 januari 1966.

 

Genom en vid 1964 års riksdag antagen komplettering av lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete gavs Kungl. Maj:t fullmakt t. o. m. 1965 års utgång att för visst område, inom vilket allvarlig brist på byggarbetskraft råder, förordna att under viss tid igångsättningstillstånd skall krävas för sådant byggnadsarbete, vilket är att anse som mindre angeläget från allmän synpunkt (jfr SvJT 1964 s. 485). Denna fullmakt har nu avlösts av en något vidgad fullmakt. Enligt denna äger Kungl. Maj:t, då allvarlig brist på arbetskraft i byggnadsindustrien råder eller annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten föreligger, förordna att byggnadsarbete avvisst slag icke må påbörjas utan igångsättningstillstånd. Den nya fullmakten gäller till utgången av år 1967.

 

Sjörätt. Lag om säkerheten på fartyg har trätt i kraft vid årsskiftet. Lagen skall ersätta 1914 års tillsynslag. I lagen ha sammanförts bestämmelser avseende dels vad som i fråga om fartygs konstruktion, utrustning, lastning och bemanning skall iakttagas för tryggande av säkerheten och dels tillsynen för kontroll av att bestämmelserna efterlevas. I anslutning härtill ha ändringar företagits i sjölagen, lagen om inteckning i fartyg och sjömanslagen. Säkerhetslagen omfattar i likhet med sjölagen i princip alla fartyg oavsett storlek. Liksom hittills skola passagerarfartyg samt andra fartyg om minst 100 bruttoton undergå regelbundet återkommande sjövärdighetsbesiktningar. För fartyg med en bruttodräktighet av mellan 20 och 100 registerton skall sjövärdighetsbesiktning äga rum vid nybyggnad, större ombyggnad eller överlåtelse. Vidare har genom säkerhetslagen tidigare skyldighet att ha lastmärke utvidgats att omfatta fartyg om minst 20 bruttoton. Därjämte ha arbetarskyddslagens allmänna bestämmelser i huvudsak införts i den nya sjösäkerhetslagen och mera fasta bemanningsregler givits för fartyg över 20 bruttoton, som befordrar gods eller passagerare. Samtidigt med behandlingen av den nya säkerhetslagen har riksdagen för sin del godkänt 1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss. Denna konvention antogs vid en internationell konferens i London 1960 och ersätter 1948 års konvention i ämnet. Den nya konventionen innebär dels att bestämmelserna i 1948 års konvention ha utbyggts i olika avseenden, främst i fråga om fartygs stabilitet, elektriska installationer och brandskydd, dels att grundläggande regler för atomfartyg ha införts.

 

Straffrätt. Såsom ett led i det nordiska samarbetet på straffverkställighetens område har antagits en lag om ändring i brottsbalken, som trätt i kraft den 1 januari 1966. Härigenom slopas den obligatoriska formen av

 

villkorlig frigivning och öppnas möjlighet till villkorlig frigivning redan efter halva strafftiden. Huvudregeln skall dock vara att villkorlig frigivning beviljas först sedan två tredjedelar av straffet avtjänats. Prövotidens längd skall bestämmas individuellt, i regel till mellan ett och tre år samt i vissa fall upp till fem år.

 

Inom djurskyddslagstiftningen ha lagändringar vidtagits i syfte att förbättra vården och behandlingen av djur. Sålunda har till en början gärningsbeskrivningen i 16 kap. 13 § brottsbalken skärpts. Begreppet otillbörlighet, som enligt nuvarande stadgande är anknutet till djurets lidande, har i den antagna lagtexten hänförts till den åtgärd som ger upphov till lidandet. Genom denna ändring kommer djurplågeri att föreligga om någon, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande. Från riksdagens sida har framhållits angelägenheten av att djurplågeribestämmelsen icke av domstolarna tillämpas med sådan mildhet som för närvarande ofta synes vara fallet. I lagen den 19 maj 1944 om djurskydd införas dels förbud mot s. k. hällning och klubbning vid betesgång, dels tillståndstvång för att driva kennelrörelse och hundpensionat, dels ock tvingande föreskrifter beträffande löplina m. m. för bandhund. Slutligen kompletteras lagen den 4 juni 1937 angående slakt av husdjur med bestämmelser om bedömningstvång vid renslakt. De nya föreskrifterna beträffande djurplågeri, hällning och klubbning samt hållandet av bandhund träda i kraft den 1 juli 1966 medan övriga bestämmelser bli gällande från 1 januari 1967.

 

Processrätt. Från årsskiftet har genomförts ändring av den instansordning som gällt för mål om s. k. självständiga ämbetsbrott av tjänstemän och andra, som äro underkastade ämbetsansvar. Talan angående sådant ämbetsbrott skall numera nästan undantagslöst väckas i underrätt. Endast justitiekanslern, riksåklagaren och domare inom det allmänna domstolsväsendet skola alltjämt svara i överrätt för brott av denna art.

 

Trafiklagstiftning. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot den under höstsessionen avlämnade propositionen med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen i fråga om straffbestämmelser för överlast på fordon. De nya bestämmelserna innebära en skärpning beträffande ägareansvaret på så sätt att ägaren straffas, när han inte visar att han gjort vad som ankommer på honom för att förekomma förseelsen. Föraren skall straffas om han kände till eller bort känna till att fordonet var för tungt lastat. Även medverkan till att fordon föres med överlast kommer att kunna bestraffas. Ändringarna ha trätt i kraft den 1 januari 1966.

 

Vissa föreslagna ändringar i förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (YTF) ha av riksdagen lämnats utan erinran. Ändringarna ha samband med den nyorientering av den statliga trafikpolitiken, som beslöts år 1963 och som syftar till att skapa ett mer konkurrensfrämjande system på transportmarknadens område (jfr SvJT 1964 s. 132). Reformåtgärderna genomföras i tre etapper. Den nu aktuella andra etappen inledes den 1 juli 1966. I denna uppmjukas gällande regleringssystem bl. a. genom att restriktiviteten i tillståndsgivningen ytterligare minskas samt genom att vissa transporter undantagas från YTF:s tillämpning eller däri föreskriven behovsprövning. Från tillståndstvång undantagas sålun-

 

da under vissa förutsättningar transporter med traktortåg i lantbruket av lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket. Behovsprövningen slopas i fråga om transporter med lastbil eller traktortåg om högst fyra tons maximilast och transporter med lastbil utrustad med fasta anordningar för speciella varuslag. Transportplikten upphäves vidare för lastbils- och traktortågstrafik.

 

Socialförsäkring. Under höstsessionen har antagits ändring i 15 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, som innebär att sådant sjukdomsår, som f. n. kan anses som poängår vid beräkning av tilläggspensionens storlek, skall få räknas som poängår även då det gäller att uppfylla kravet på visst minsta antal poängår för att tilläggspension över huvud skall utgå. Vidare har bestämts, att 15 kap. 2 § skall anses ha haft den nya lydelsen sedan den 1 januari 1963 samt att ansökan om pension, som genom lagakraftägande beslut avslagits men som skulle ha bifallits om 15 kap. 2 § haft den nya lydelsen, skall upptagas till ny prövning av allmän försäkringskassa. Ändringen trädde i kraft den 1 januari 1966.
    Dessutom har riksdagen i anledning av väckta motioner hos Kungl. Maj:t hemställt om en förutsättningslös utredning i syfte att förbättra tillvaratagandet av såväl det allmännas som det enskildas intresse i processen vid försäkringsdomstolen.

 

Ett antal lagar med tidsbegränsad giltighet ha prolongerats. Lagen med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus har förlängts på ett år, atomansvarighetslagen på två år samt den s. k. försvarsuppfinningslagen på tre år.

Jan Heuman¹