Gruvskogsutredningen. Med uttrycket gruvskogarna avses ett 20-tal skogar i mellersta Sverige, som under 1600- och 1700-talen uppläts till nyttjande för gruvföretag. Enligt beslut 1823 bibehölls de till skillnad från rekognitionsskogarna, som enligt kungl. brev 1811 fick skattköpas. Skogarna har en areal av ungefär 9 000 hektar och ett värde av ungefär 20 milj. kr. Förslag om gruvskogarnas avveckling förelades 1943 års riksdag men godkändes ej av riksdagen.
    Överenskommelse har nu träffats mellan domänstyrelsen under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande samt nyttjanderättshavarna till gruvskogarnaom avveckling av gruvskogarna. Överenskommelsen innebär i stort sett att en fördelning sker av skogarna på grundval av att kronans äganderätt skattas till 40 procent och företagens nyttjanderätt till 60 procent av skogarnas värde. I de fall där en gruvskog ej lämpligen kan delas, lämnar den som får gruvskogen vederlag i annan skogsmark med motsvarande värde. På så sätt leder uppgörelsen i stor utsträckning till förbättrad arrondering av både kronans och företagens skogar.
    Gruvskogsutredningen, som verkställt utredningen om gruvskogarna, harnu avlämnat sitt betänkande (stenc.) till jordbruksministern. Utredningen föreslår att överenskommelsen godkännes. Frågan torde komma att underställas 1966 års riksdag.

 

76 Notiser    Utredningsman har varit justitierådet Hugo Digman.
    I sin allmänna motivering anför gruvskogsutredningen bland annat följande.
    Enligt det förslag om avveckling av gruvskogarna, som underkändes av1943 års riksdag, skulle endast 2 eller 3 gruvskogar övertagas av kronan. Alla de övriga skulle tillfalla nyttjanderättshavarna mot ersättning i pengar. Genom en rad utslag 1949 har regeringsrätten avgjort frågan om utsyningsrättens omfattning. Enligt dessa utslag är nyttjanderättshavarnas skogsfångsrätt mer omfattande än man 1943 var benägen att godtaga.
    Ett överförande tvångsvis av gruvskogarna till kronan i ett speciellt fall som detta, där expropriationsändamål ej föreligger, skulle, säger gruvskogsutredningen, knappast stå i överensstämmelse med hittills tillämpade rättsprinciper. De med gruvskogarna likartade rekognitionsskogarna, som var upplåtna till bruk, fick skattköpas av bruken. Skulle en avveckling av gruvskogarna ske tvångsvis torde det böra äga rum i enlighet med de principer, som gäller förutbrytning av servitut. De innebär i stort sett att markägaren och innehavaren av den begränsade rätten får sina rättigheter fastställda genom en delning av fastigheten efter värdet av vars och ens rätt. Denna princip ligger nu också till grund för den träffade överenskommelsen.
    Det är ett förstahandsintresse för såväl kronan som nyttjanderättshavarna att förvärva skog. Med den nämnda metoden tillgodoses dessa intressen i den utsträckning som motsvarar vardera partens rätt.
    Vid fastställandet av procentsatsen för kronans resp. nyttjanderättshavarnas rätt har i betänkandet redovisats en rad faktorer som inverkar på värdet av varderas rätt. Markvärdets andel av totalvärdet av skogarna enligt allmänna värderingsregler har ansetts ligga mellan 19,7 och 25,1 procent. Vad som bringat upp kronans procentsats till 40 är i huvudsak följande. På gruvskogarna finns viss mindre areal inägojord. Vissa delar av skogarna kan tänkas få särskilt värde för fritidsbebyggelse. Nyttjanderättshavarnas rätt är beroende av att gruvdrift äger rum. Nedlägges berättigade gruvor, upphör rätten till skog. Särskilda överväganden gör utredningen vidare i sammanhanget angående möjligheterna att med nuvarande ordning höja rekognitionsavgifterna och de bidrag som nyttjanderättshavarna har att utgiva för skogarnas förvaltning och vård. Slutligen inverkar på procentsatsen värdet av annan avkastning från skogarna än virke, exempelvis rätt till jakt och fiske.

H. D.