Betänkande om immissioner. Immissionssakkunniga har avlämnat betänkandet »Luftförorening, buller och andra immissioner» (SOU 1966:65).

    De sakkunniga har bl. a. framlagt förslag till immissionslag, miljötillsynslag (ersätter 1956 års lag om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden) och lag om ändring i vattenlagen. Lagförslagen bygger på en principiellt sett helt annan uppfattning än den lagberedningen företrätt i sina år

 

Notiser 1551909, 1947 och 1960 framlagda förslag till jordabalk. De sakkunniga menar, att man icke kan begränsa sig till en i huvudsak civilrättslig reglering av immissionsfrågorna. En grundläggande tanke vid förslagens utformning har varit att tillgodose behovet av aktiv offentlig medverkan vid och kontroll av immissionsproblemen. Efter mönster av bestämmelserna i 8 kap. vattenlagen om vattenförorening föreslås regler om koncessionsplikt och annan obligatorisk förprövning beträffande immitterande anläggningar samt regler om fortlöpande offentlig tillsyn till skydd mot luftförorening, buller m. m. Vattendomstolarna blir koncessionsmyndigheter och i övrigt exklusivt behöriga domstolar i immissionsmål. Länsstyrelserna skall vara kontrollmyndigheter på det regionala planet och den centrala kontrollen skall handhas av det ämbetsverk, som enligt beslut av 1965 års riksdag skall träda i funktion den 1 juli 1967 och bestå av statens vatteninspektion, statens luftvårdsnämnd, statens naturvårdsnämnd och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå.
    Rörande den närmare utformningen av författningsförslagen må anmärkas, att immissionslagen s. a. s. spaltats upp i två delar, en av offentligrättslig karaktär med regler om skyddsåtgärder, förbud och tillstånd samt en av privaträttslig art med bestämmelser om ersättning. I den förstnämnda delen har det i immissionssammanhang klassiska kriteriet »ortsvanligheten» övergivits; den grundläggande principen skall i stället vara, att immissioner skall förebyggas så långt det är praktiskt möjligt. Den som använder fast egendom för ändamål som kan medföra immission skall enligt förslaget vara skyldig att vidtaga de försiktighetsmått, som skäligen kan fordras, varvid man skall utgå från vad som är tekniskt möjligt vid det slag av användning det är frågan om och beakta både allmänna och enskilda intressen. Och vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av det område som kan påräknas bli utsatt för immissionen och betydelsen av immissionens verkningar, å andra sidan nyttan av användningen samt kostnaden för skyddsåtgärd och verkan i övrigt av villkor som kommer ifråga.
    Ersättningsreglerna ansluter mera till lagberedningens förslag. Ortsvanligheten får sålunda här stor betydelse. Särskilt två nyheter bör dock anmärkas.Vid sidan av det traditionella strikta ersättningsansvaret har genom den ovan anmärkta allmänna aktsamhetsregeln tillkommit en culpastandard, så att även ortsvanliga störningar kan bli ersättningsgrundande. Vidare föreslås regler om skyldighet att inlösa sådan fast egendom som genom immission blivit onyttig eller åsamkats synnerligt men.

J. L.