Notiser 227Förslag till nya sekretessregler. Offentlighetskommittén (se SvJT 1960 s. 571719) har i ett betänkande, »Offentlighet och sekretess», föreslagit nya bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet och därmed sammanhängande frågor (SOU 1966:60, lagförslag med motiv, och SOU 1966:61, bilagor).
    Kommittén har undersökt, om det är möjligt att föra in bestämmelserna om inskränkningar i offentlighetsgrundsatsen i tryckfrihetsförordningen (TF). Kommittén har gått en medelväg och föreslagit att de principiella förutsättningarna för sekretess, liksom i vissa fall tidsgränser för sekretessen, anges i TF men att de typer av handlingar, på vilka sekretessreglerna skall tillämpas, anges i en genom vanlig lag beslutad tillämpningsförteckning.
    Systematiskt har sekretessreglerna byggts upp efter det intresse de skall skydda, såsom enskilds personliga förhållanden och effektiviteten i myndigheters arbete. Mer än ett stadgande kan vara tillämpligt på en och samma handling. Olika regler blir t. ex. tillämpliga samtidigt på en förundersökning i brottmål för att skydda å ena sidan polisarbetets effektivitet och å andra sidan däri nämnda personers privatliv.
    Sakligt innebär förlaget i huvudsak en modernisering av de nuvarande sekretessbestämmelserna. En ändring av stor praktisk betydelse är att den som misstänks för brott skall åtnjuta sekretesskydd endast om han är underårig. Handling, som har upprättats eller inkommit under en förundersökning och vari fastslås eller påstås att någon har förövat ett brott, får alltså i regel icke hållas hemlig av hänsyn till denne. Kommittén motiverar detta bl. a. med att en stor del av rättskipningen i praktiken har undandragits allmänhetens insyn genom att åklagarna har fått starkt vidgad behörighet att underlåta åtal.
    Kommittén föreslår en ny definition av begreppet myndighet i TF. Advokatsamfundets styrelse betraktas som myndighet vid behandlingen av ärenden om inträde i samfundet och om disciplinära påföljder.
    Bandinspelningar, magnetiska upptagningar o. d. blir allmänna handlingar. »Handbrev» blir också allmän handling, om det hänför sig till mål eller ärende, med vilket adressaten har att ta befattning.
    Reglerna om ansvarsfrihet för den som lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift ändras. Ändringarna innebär i huvudsak att möjligheterna att väcka åtal begränsas. Viktigast i praktiken torde vara att förtroendemän och tjänstemän inom socialvården skall kunna lämna meddelanden i publiceringssyfte om avgjorda och anhängiga ärenden utan hinder av sin tystnadsplikt. Den nya regeln är att en tystnadsplikt skall hindra meddelanden för publicering endast om den enligt RB har företräde framför vittnesplikten. Kommittén tar avstånd från den s. k. Hagander-utredningens förslag att en tjänsteman inom polisväsendet skall kunna åtalas för ett meddelande som han, i strid mot sin tystnadsplikt enligt polisinstruktionen, lämnar för offentliggörande i tryckt skrift.
    Kommittén föreslår också vissa ändringar i RB, bl. a. i bestämmelserna om avvägningen mellan tystnadsplikt och vittnesplikt. Den tystnadsplikt, som TF ålägger tidningsmän, författare m. fl. i fråga om anonyma källor, skall i regel ha företräde framför vittnesplikten. Detta innebär att de svenska reglerna anpassas till vad som gäller i Danmark, Finland och Norge.
    BrB:s bestämmelse om brott mot tystnadsplikt beröres av förslaget. Bl. a. skall, oberoende av vad som stadgas i specialförfattningar, allmänt åtal kun-

 

228 Notiserna väckas för sådant brott, även om brottet riktar sig enbart mot ett enskilt intresse och även om målsäganden inte har angivit brottet. Det fordras då att åtal är påkallat från allmän synpunkt.

E. H.