Betänkande ang. otillbörlig konkurrens. Utredningen om illojal konkurrens har avslutat sitt arbete med att avlämna ett betänkande benämnt »Otillbörlig konkurrens» (SOU 1966:71).
    Utredningens uppgift har varit att revidera 1931 års lag mot illojal konkurrens. Arbetet har bedrivits i nära samverkan med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge. Gällande nordiska lagar i ämnet är ganska olika till form och innehåll. Som resultat av arbetet föreligger nu fyra i väsentliga avseenden enhetliga förslag till nya lagar om otillbörlig konkurrens.
    Förslaget omfattar ett i första hand förbudssanktionerat stadgande om vilseledande reklam m. m., straffsanktionerade stadganden om företagsspioneri och missbruk av företagshemlighet, teknisk förebild och teknisk föreskrift och om bestickning och tagande av muta i näringsverksamhet samt en förbudssanktionerad allmän bestämmelse, en s. k. generalklausul. Enligt önskemål från de övriga kommittéerna har generalklausulen placerats först i lagförslaget och föreskrifterna om sanktioner sammanförts med reglerna om talerätt m. m. till en avslutande del.
    Det föreslagna stadgandet om vilseledande reklam m. m. skärper väsentligt kravet på vederhäftighet. Mot alla oriktiga eller vilseledande framställningar i reklam, som är ägnade att påverka efterfrågan på varor, tjänster och andra nyttigheter, skall man kunna ingripa med rättsliga medel. Detta skall gälla oavsett om reklamen handlar om det egna företaget och egna produkter eller om den rör andra företag och produkter. Samma vederhäftighetsanspråk som på reklam i sedvanlig mening ställs på andra säljåtgärder, såsom muntlig försäljning och försäljning genom personligt utformade säljbrev. Även mot vissa för andra näringsidkare misskrediterande framställningar skall ingripande vara möjligt.
    Enligt förslaget till stadgande om företagsspioneri m. m. skall det vara straffbart att på otillbörligt sätt — exempelvis med mikrokamera eller dold inspelningsapparatur — bereda sig tillgång till företagshemlighet samt att använda eller yppa hemlighet som man berett sig tillgång till på otillbörligtsätt. För anställda och uppdragstagare föreslås straffansvar om de under anställnings- eller uppdragstiden obehörigen använder eller yppar företagshemlighet som de fått kännedom om på korrekt sätt. Var och en som anförtrotts teknisk förebild eller teknisk föreskrift för utförande av arbete eller för affärsändamål skall kunna straffas om han missbrukar denna. Och slutligen föreslås visst straffansvar för ondtroende tredje man som obehörigen använder eller delger annan företagshemlighet, teknisk förebild eller teknisk föreskrift.
    De föreslagna stadgandena mot bestickning och tagande av muta i näringsverksamhet ansluter nära till motsvarande stadganden i brottsbalken såvitt gäller anställda i allmän tjänst. Men utredningen betonar att förhållandena inte är fullt jämförbara på den offentliga och den privata sektorn och att termerna »muta» och »otillbörlig belöning» i förslaget följaktligen får tolkas något annorlunda än samma termer i brottsbalken.
    Enligt den föreslagna generalklausulen får i näringsverksamhet ej vidtas konkurrensåtgärd, varigenom hederlighet och god affärsmoral åsidosätts gentemot konsumenter eller näringsidkare. Generalklausulen är främst avsedd för

 

Notiser 229vissa marknadsföringsmetoder, som man anser inte bör tolereras. Det är exempelvis metoder som innebär ett otillåtet utnyttjade av allmänhetens godtrogenhet eller okunnighet, metoder som utsätter allmänheten för arrangörernas godtycke samt metoder som innefattar ett markant hasardmoment. Utredningen diskuterar ingående frågorna om otillbörlig efterbildning av produkter och otillbörligt utnyttjande av annan näringsidkares renommé och finner att dessa förhållanden i allt väsentligt faller under den immaterialrättsliga ensamrättslagstiftningen men att generalklausulen bör kunna tillämpas i några undantagsfall. Utredningen betonar emellertid betydelsen av att generalklausulen bara tillämpas på metoder och åtgärder, som otvivelaktigt är otillbörliga från allmän synpunkt. Det i princip fria valet mellan olika konkurrensmetoder får under inga förhållanden beskäras med stöd av lagen om otillbörlig konkurrens.
    Utredningen anser det angeläget att möjlighet öppnas att meddela domstolsförbud vid vite, även interimistiskt, mot vilseledande reklam och ohederliga konkurrensåtgärder. Samtidigt föreslås straffsanktion vid uppsåtlig vilseledande reklam m. m. Straff tänkes som påföljd vid företagsspioneri och missbruk av företagshemlighet m. m. samt vid bestickning och tagande av muta.
    9 kap. 8 § andra punkten brottsbalken föreslås upphävd eftersom de gärningar, som här avses, helt täcks av det föreslagna stadgandet om vilseledande reklam. Även 1913 års lag om förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning och 1914 års lag om förbud mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning m. m. föreslås upphävda.

H. B.