Nordnordiskt juristmöte i Kittelfjäll. Om föregående möten, se SvJT 1964 s. 562. Området för deltagare omfattar i Finland Vasa hovrätts område; i Norge Hålogalands lagdømme och i Sverige Övre Norrlands hovrättsområde.Det tionde mötet hölls 25—27 aug. 1967 på turiststationen i Kittelfjäll. Deltagarantalet var, familjemedlemmar medräknade, drygt 100. Särskilt från Finland var deltagarantalet stort. Vid mötet diskuterades tre ämnen. Det första var samerättsliga problem med den svenske sameombudsmannen Cramér såsom referent; correferent skulle lagdommer Tank i Tromsø ha varit, men tyvärr hade han fått förhinder. — Det andra var åtgärder mot rattfylleri med hovrättsrådet juris doktorn Alkio i Vasa såsom referent och distriktsåklagarenNorberg i Vilhelmina såsom correferent. Det tredje var advokaternas plats i rättsutvecklingen med advokaten Malm i Narvik såsom referent och advokatenHemmer i Vasa såsom correferent. Under mötet framhölls bland mycket annat att de nordnordiska juristerna borde försöka träffa varandra mera mellan mötena, t. ex. så att representanter från grannländerna deltogo i föreningssammanträden och möten för domare, åklagare och advokater. Nästa gång, 1970, skall mötet hållas i Finland, troligen i Rovaniemi.

E. T.

 

Kongress om privatlivets rättsskydd. Frågor rörande skydd för den privata levnadssfären gentemot såväl massmedia som nyfikna grannar och beskäftiga myndighetspersoner ha under senare år tilldragit sig ständigt ökad uppmärksamhet. Särskilt är detta fallet i USA, där praxis laborerat med en särskild »right of privacy» alltsedan detta århundrades början, och där å ena sidan förekomsten av särskilda konstitutionella skyddsregler, å andra sidan både affärsvärldens och myndigheternas ytterst fördomsfria metoder för att inhämta information — bl. a. genom elektronisk avlyssningsapparatur — skapa talrika problem. Även massmedia, framför allt pressen, kännetecknas i USA av mycket ogenerade förfaringssätt, när det gäller att tillhandahålla intima reportage om politikens, scenens och den mondäna världens förgrundsfigurer liksom om brottslingar och deras offer. I Tyskland, där rätten till ett ostört privatliv i skilda hänseenden sedan länge i doktrinen klassificerats som ett element av en »allmän personlighetsrätt», har Högsta domstolens erkännande av denna rättighetskategori på grundval av 1949 års konstitution stegrat intresset för hithörande frågor och fört med sig en omfattande judikatur på området. Lagstiftningsförsök ha gjorts bl. a. i Frankrike (jfr SvJT 1967 s. 267), i Tyskland (år 1959) och i England (1961, 1966 och 1967), t. v. dock utan resultat.
    I Norden ha hithörande rättsfrågor fört en jämförelsevis undanskymd tillvaro, om man undantager den livliga diskussion som i början av 1950-talet utbröt

 

kring ett känt norskt rättsfall (affären »Länsmansmördarna», NRt. 1952 s. 1217). I doktrinen ha spörsmål om privatlivets skydd upptagits framför allt av Lögdberg (i Minnesskrift till Phillips Hult och Festskrift till Håkan Nial) och senast av Grönfors; den senare behandlade ämnet såsom rapportör vid det tjugufjärde nordiska juristmötet. Att detta dryftade frågan »Personlighetsskyddet och massmedia» får ses som ett uttryck för problemets ökade aktualitet i Norden. År 1966 tillsattes också i Sverige en utredning med uppgift att föreslå lagstiftningsåtgärder i första hand beträffande sådan avlyssnings- och övervakningsapparatur som kan förväntas snart kunna köpas även på den svenskamarknaden (jfr SvJT 1966 s. 638).
    Den livaktiga International Commission of Jurists i Genève — vars generalsekreterare är den tidigare irländske utrikesministern Seán Macbride — har funnit privatlivets rättskydd vara en tillräckligt angelägen fråga för att kommissionen borde försöka fastslå de grundprinciper som skola gälla på detta område. Kommissionen har som bekant vid en rad kongresser och i flera publikationer verkat för definitioner av t. ex. begreppet »rule of law» och för respekterandet av de principer som anses ingå i denna definition.
    Vid en kongress i Stockholm den 22 och 23 maj 1967, som ordnats av kommissionens sekretariat i samråd med den svenska landsavdelningen under ordförandeskap av hovrättsrådet doc. Gustaf Petrén, diskuterade ett trettiotal särskilt inbjudna nordiska jurister i närvaro av framstående experter från hela världen — framför allt från den anglo-amerikanska rättskretsen — frågan om det lämpliga ordnandet av privatlivets rättsskydd.
    Till grund för överläggningarna låg en rättsjämförande översikt över hithörande frågor, författad av docent Stig Strömholm, som också tjänstgjorde som kongressens rapportör. I detta »working paper», som låt vara kortfattat behandlar de flesta sprörsmål som i doktrin och praxis hänförts under begreppet »privacy» — i kontinental begreppsbildning »personlighetsrätt» — dryftas även vissa allmänna problem, såsom rättfärdigandegrunder för kränkningar av privatlivets fred,  påföljder m. m.
    Efter livlig debatt enades kongressen om en resolution, i vilken »right of privacy» definieras, tillåtna ingrepp uppräknas och förslag framlägges beträffande rättsregler som böra införas till privatlivets skydd. Ämnets omfattning framgår av den — icke uttömmande — uppräkning av »invasions of privacy »som finnes intagen i resolutionens punkt 3:

»(i) search of the person;

(ii) entry on and search of premises or other property;

(iii) medical examinations, psychological and physical tests;

(iv) untrue or embarrassing statements about a person;

(v) interception of correspondence;

(vi) wire or telephone tapping;

(vii) use of electronic surveillance or other »bugging» devices;

(viii) tape recording, photographing or filming;

(ix) importuning by the press or by agents of other mass media;

(x) public disclosure of private facts;

(xi) disclosure of information given to, or received from, professional advisers or to public authorities bound to observe secrecy;

(xii) harrassing a person (e.g. by following him or subjecting him to nuisance calls on the telephone).»

S. S.