Juristernas fackliga verksamhet 1966. Införandet av ett kollektivavtalssystem på den offentliga sektorn av arbetsmarknaden har i hög grad präglat Sveriges Juristförbunds verksamhet under det gångna året. Genom informationsverksamhet i olika former har förbundet redan före ikraftträdandet den 1 jan. 1966 av stats- och kommunaltjänstemannalagarna försökt sprida kännedom bland medlemmarna om innebörden av det nya systemet. Övergången till kollektivavtalsreglering av stats- och kommunaltjänstemännens anställningsvillkor har på grund av den omfattande förhandlingsverksamheten krävt betydande arbetsinsatser från förbundets sida. Bildandet av lokalföreningar samt förstärkning av stödfonden under 1966 har varit en följd av den förändrade arbetsrättsliga situationen. Reformen har även tagit sig uttryck i ökad facklig medvetenhet hos juristerna, vilket bl. a. resulterat i osedvanligt hög medlemsrekrvytering under bägge de senaste åren.
1966 års avtalsrörelse tilldrog sig särskild uppmärksamhet på grund av att förhandlingarna för första gången fördes enligt det nya regelsystemet. Enligt huvudavtalet mellan statens avtalsverk och statstjänstemännens huvudorganisationer utövas statstjänstemännens förhandlingsrätt av huvudorganisationerna. Statens dominerande ställning som arbetsgivare för den juridiskt utbildade arbetskraften medför, att de statligt anställda juristernas löneutveckling utövar ett normerande inflytande på juristernas hela arbetsmarknad. SACO:s utspel under hösten 1965 rörande reallöneutvecklingen för de statsanställda akademikerna under perioden 1963—65 fick därför direkt betydelse för flertalet av förbundets medlemmar.
En reallöneutredning visade, att reallönen — varmed avsågs löneplanslönen efter skatt i 1965 års penningvärde — för akademikerna i genomsnitt under inkomståret 1965 var 2,9 procent lägre än under 1963. Motsvarande siffror för samtliga yrkesverksamma i riket (exkl. transfereringar och pensioner) visade en ökning på 3 procent. Utredningen visade vidare, att de statligt anställda akademikernas bruttolöner under 1966 måste höjas med genomsnittligt 20 procent om man åsyftade en likställdhet i reallöneutvecklingen sedan 1963 med de yrkesverksamma i allmänhet i landet. SACO:s utgångsbud i 1966 års förhandlingar beräknades därför till ca 20 procent av de statsanställda akademikernas lönesumma för 1965.
Förhandlingarna fick av flera samverkande orsaker ett utdraget förlopp. Sedan förhandlingarna strandat den 6 maj tillsatte regeringen en medlingskommission bestående av landshövdingarna Jarl Hjalmarson, ordförande, och Valter Åman samt borgmästare Lars-Gunnar Ohlsson. Den 15 juli kunde parterna träffa ett preliminärt avtal sedan först medlingskommissionen medverkat till en etappöverenskommelse innebärande bl. a. ett ramavtal. Avtalet, som omfattar en giltighetstid om tre år räknat från den 1 jan. 1966, innebär i sina huvuddrag följande för juristernas vidkommande.
I generellt tillägg för 1966 utgick 8 procent vartill kom att den tidigare kontant utbetalade kompensationen för folkpensionsavgiften avlöstes genom att löneplanslönerna räknades upp med ytterligare 1,5 procent. För 1967 och 1968