Festschrift für Hans G. Ficker zum 70. Geburtstag am 20. Juli 1967. Herausg. v. Murad Ferid. Frankfurt och Berlin 1967. Alfred Metzner. 507 s. DM 78,00.

 

Ficker har en mångsidig juridisk bana bakom sig; bland annat har han 1927—1938 som representant för tyska riket eller nationernas förbund deltagit i omkring 30 internationella konferenser. Hans vetenskapliga produktion omfattar ett flertal rättsdiscipliner, i första hand internationell privaträtt och komparativ rätt.
    Festskriften, som är omfångsrik och tryckt med tät stil, innehåller ett tjugutal bidrag. Många av dem torde från svensk synpunkt icke vara särdeles njutbara antingen därför att de besväras av höggradig utförlighet(annars brukar ju med festskrifter vara förbunden den fördelen, att författarna tvingas till koncentration) eller därför att de äro starkt teoretiserande eller slutligen därför att de behandla ämnen som äro ganska speciella eller eljest för oss av mindre intresse. Men visst rymmes inom festskriften mycket som även i vårt land kan läsas med behållning.
    Av bidragen må här blott nämnas följande. En elegant studie härrör från René David och behandlar, på franska språket, internationell och utländsk skiljedom. Förf. hävdar, att dessa båda begrepp måste hållas strängt isär. Internationell skiljedom hänför sig till den internationella kommersiella rätt, som finnes eller (så menas det väl) är på väg att arbeta sig fram, ett slags nutida »jus gentium» i motsättning till de skilda nationella rättsordningarna. Parterna tillgripa internationell skiljedom, säger han, främst för att undgå den nationella rättsskipningen. — Hans Dölle diskuterar det ställningstagande till frågan om analog rättstillämpning som gjorts i en svårtolkad bestämmelse i uniforma köplagen (art. 17). — Hans Claudius Ficker undersöker de olika men till resultatet i mycket sammanfallande sätt, varpå man enligt tysk och amerikansk rätt tillerkänner rättsskydd mot tredje man åt innehavaren av ett i och för sig blott obligatoriskt fordringsanspråk, när detta kränkts genom någons uppsåtliga handlande. — Om de intressen som ligga till grund för regleringen av domstols internationellt processrättsliga kompetens skriver Andreas Heldrich. — Nu nämnda författare äro universitetsprofessorer, med undantag av Hans Claudius Ficker som är »Hauptverwaltungsrat».
    Mest underhållande synes mig vara det sista bidraget i festskriften. Professor Konrad Zweigert skriver där om »juristen i Frankrike och Tyskland». Förf. finner sin tes, att den representativa juristtypen i Frankrike är advokaten såsom »Meister des Wortes» samt i Tyskland »der gelehrsame Doctor juris», bekräftad av rättsspråkets olika beskaffenhet i de båda länderna. Och han tillägger, att Stendhal ofta läste Code civil för att skola sin stil, medan det icke vore tillrådligt för tyska diktare att för sådant ändamål vända sig till Preussisches allgemeines Landrecht eller till BGB.

Hjalmar Karlgren

 

KARL OLIVECRONA. Utsökning. Femte upplagan. Lund 1967. Gleerup. 229 s. Kr. 22,00.

 

I den nya upplagan av professor Olivecronas förträffliga lärobok i utsökningsrätt har författaren på ett förtjänstfullt sätt kompletterat sin tidigare

 

9—683005. Svensk Juristtidning 1968

 

framställning med en ganska utförlig redogörelse för de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1967 och som föranletts främst av de nya lagarna om vad som är fast egendom och om företagsinteckning. Även ett under 1967 till lagrådet remitterat förslag till nya regler om verkställighet som rör barn har kunnat beaktas i den nya upplagan, som härigenom blivit fullt aktuell.
    Det är självfallet svårt att få ett arbete av förevarande slag korrekt i varje detalj, inte minst när det gäller rättsområden där genomgripande omdaningsarbeten pågår. Här synes särskilt avsnittet om utmätning av fartyg och gods i fartyg (s. 145 ff) ha råkat illa ut och en överarbetning därav till en ny upplaga förefaller önskvärd. Bl. a. må anmärkas, att den skiljelinje i exekutivt hänseende mellan registreringsbara och icke registreringsbara fartyg som författaren drager knappast har stöd i utsökningslagen. De fartyg som behandlas i 94 § denna lag och för vilka särskilda exekutionsregler gäller är fartyg som har en dräktighet av 20 registerton eller därutöver och andra fartyg som blivit införda i fartygsregistret. Registreringsbara är enligt 2 § sjölagen alla svenska fartyg. Det kan tilläggas, att den i samma avsnitt berörda regeln om tid inom vilken utmätt fartyg skall säljas har ändrats genom 1963 års lagstiftning (jfr 88 c § utsökningslagen). Övriga bristfälligheter som anmälaren noterat är i allmänhet av ringa betydelse och delvis föranledda av att boken gått i tryck, innan vissa av de behandlade författningarna utkommit. De väger lätt i jämförelse med nyttan av att nyheterna i lagen blivit snabbt och sakkunnigt kommenterade.

G. D.