Ytterligare utvidgning av lagrådet. Sedan 1 okt. 1965 tjänstgör lagrådet på två avdelningar, en ordinarie och en extra. I prop. 1968: 15 föreslås lagändringar som ger K. M:t möjlighet att fr. o. m. 1 april 1968 inrätta ytterligare en extra avdelning. Som motiv för detta förslag åberopar justitieministern den stora arbetsbelastning för lagrådet som kan förutses under de närmaste åren. Enbart förslaget till jordabalk med följdlagstiftning och ett inom kort färdigt förslag till ny fastighetsbildningslag med följdlagstiftning beräknas ta två avdelningar i anspråk under denna tid. Justitieministern framhåller att den intensiva aktiviteten på lagstiftningsområdet är ett uttryck för ständigt stegrade anspråk på insatser från samhällets sida. Det skulle vara ett misstag att utgå från att vi står inför en tillfällig arbetstopp som kommer att följas av en varaktig återgång till förhållandena under 1960-talets första hälft. I ett långsiktigt perspektiv utgör frågan om lagrådets granskningsverksamhet en del av den större frågan om de krav man över huvud taget bör ställa på lagstiftningsmaskineriet i det nutida samhället. Vid en sådan bedömning inställer sig en rad frågor om lagstiftningens funktion, vilka lagar granskningen bör avse och vad den bör ta sikte på, hur lagrådet bör vara sammansatt osv. Inom justitiedepartementet har påbörjats förberedande utredningsarbete i dessa frågor. Den föreslagna utvidgningen av lagrådet bör betraktas som ett provisorium i avvaktan på resultatet av detta arbete. Med hänsyn till den föreslagna ordningens provisoriska karaktär har lagrådet, trots starka betänkligheter mot att en så stor del av de högsta domstolarnas ledamöter skall tas i anspråk för lagstiftningsgranskning, förklarat sig inte vilja motsätta sig förslaget.

A. K.

 

Betänkande om vatten och avlopp. En särskilt förordnad utredningsman (hovrättsrådet Per-Erik Fürst), som biträtts av två experter (dir. för Svenska vatten- och avloppsverksföreningen Bengt Petrelius och stadsjuristen E. G. Westman), har i dec. 1967 lagt fram ett betänkande om vatten och avlopp (SOU 1967: 65). Betänkandet innehåller förslag till ny lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, benämnd va-lag, som skall ersätta gällande lag av den 3 juni 1955.
    De grundläggande stadgandena om vad som är allmän va-anläggning, om hur sådan anläggning skall utföras, om kommuns skyldighet att sörja för att allmän va-anläggning kommer till stånd m. m. har bibehållits i stort sett oförändrade i den föreslagna va-lagen.
    Däremot har gällande lags bestämning av rättsförhållandet mellan huvudman för allmän va-anläggning, dvs. i regel kommun, och anläggningens brukare reviderats. Detta rättsförhållande har enligt 1955 års lag en övervägan-

 

de offentligrättslig prägel. I förslaget betonas i motsats härtill de privaträttsliga inslagen. Sålunda skall rättsförhållandet mellan huvudman samt brukare vara grundat på avtal om villkoren för rätt att bruka den allmänna va-anläggningen, va-avtal. Avtalet får särprägel dels till följd av att det gäller prestationer av speciell beskaffenhet, dels därför att den ena avtalsparten är offentlig anstalt och rättsförhållandet även enligt den föreslagna lagen har viktiga offentligrättsliga inslag. Rättsförhållandet kan etableras med tvång. Det kan inte hävas på grund av parts avtalsbrott. Som underlag för va-avtalen skall huvudman anta taxa för avgifter och s. k. allmänna bestämmelser för andra villkor. De skall ersätta nuvarande reglementariska föreskrifter av olika slag med karaktär av offentliga påbud men skall inte ha denna karaktär utan vara standardbestämmelser för va-avtal.
    Gällande lagstiftning har kritiserats för att tvister mellan huvudman ochbrukare inte avgörs genom ett enhetligt förfarande utan kan tas upp än iadministrativ ordning — av länsstyrelse — och än i judiciell — av domstol.I betänkandet föreslås en särskild institution, statens va-nämnd, till vilken mål om sådana tvister — va-mål — skall kunna hänskjutas. Nämnden får karaktär av skiljenämnd och medlingsinstans med officiell status. Den skall bestå av sju ledamöter, varav två skall kunna anses företräda huvudmännens intressen och två brukarnas. De tre återstående skall vara jurister och inte ha anknytning till partsintressen. Om statens va-nämnd, såsom förutsättes i betänkandet, blir allmänt anlitad i fall av tvist mellan parterna i va-avtal, kan det sägas att ett enhetligt förfarande för va-mål kommer till stånd.
    Den föreslagna nya lagstiftningen skall innehålla nya regler också i åtskilliga andra hänseenden, av vilka några kommenteras särskilt ingående. Dit hör reglerna om taxa och avgifter samt om installationsbestämmelser, dvs. tekniska bestämmelser om hur va-installationer och däri ingående ledningar med tillbehör skall vara beskaffade. Installationsbestämmelser skall enligt förslaget inte som hittills utfärdas lokalt av varje huvudman utan centralt och i samma ordning som byggnadsbestämmelser.
    De två experterna har i särskilda yttranden anmält avvikande mening på ett par punkter.

P.-E. F.