Zehn Jahre Rechtsprechung des Gerichtshofs der Europäischen Gemeinschaften. Köln-Berlin-Bonn-München 1965. Carl Heymanns Verlag. Kölner Schriften zum Europarecht. Band 1. XVI+687 s. DM 68,00.

 

Europäische Rechtsprechung 1953—1962. Utg. av H. J.Eversen och H. Sperl. Köln-Berlin-Bonn-München 1965. Carl Heymanns Verlag. Kölner Schriften zum Europarecht. Band 2. XII+425 s. DM 48,00. (Supplementband för åren 1963, 1964 och 1965. Köln-Berlin-Bonn-München 1965, 1965 och 1966. VII+119, VIII+210 och VIII+231 s. DM 15,00, 24,00 och 28,00).

 

Répertoire de la Jurisprudence relative aux Traités instituant les Communautés Européennes 1953—1962. Utg. av H. J. Eversen och H. Sperl. Köln-Berlin-Bonn-München 1965. Carl Heymanns Verlag. Kölner Schriften zum Europarecht. Band 3. XI+398 s. DM 48,00. (Supplementband för åren 1963, 1964 och 1965. Köln-Berlin-Bonn-München 1965, 1965 och 1966. VII+114, VIII+ 212 och X+228 s. DM 15,00, 24,00 och 28,00).

 

HEINZ WAGNER. Grundbegriffe des Beschlussrechts der Europäischen Gemeinschaften. Köln-Berlin-Bonn-München 1965. Carl Heymanns Verlag. Kölner Schriften zum Europarecht. Band 5. XIV+370 s. DM 67,00.

 

En institution, som med stor livaktighet arbetar på att sprida kunskap om europeisk gemenskapsrätt, är det till universitetet i Köln knutna »Institut für das Recht der Europäischen Gemeinschaften». Bland annat har i institutets

 

Litteraturnotiser 243regi en respektingivande rad böcker utgivits i en särskild serie benämnd »Kölner Schriften zum Europarecht».
    Början gjordes med tre volymer, som alla var ägnade att belysa den verksamhet, som utövats av de europeiska gemenskapernas domstol — Luxemburgdomstolen — under de första tio åren av dess tillvaro. Visserligen hade domstolen, som upprättats 1953, till en början fungerat endast såsom kol- och stålgemenskapens domstol, men den hade sedermera, efter ikraftträdandet av 1957 års fördrag om upprättandet av den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) och den europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM), anförtrotts den större uppgiften att fungera såsom domstol för alla tre gemenskaperna.
    Den första boken i institutets skriftserie bär namnet »Zehn Jahre Rechtsprechung des Gerichtshofs der Europäischen Gemeinschaften» och innehålleren sammanställning av rapporter och diskussionsinlägg från en stort upplagd kongress, som på institutets initiativ hållits i Köln i april 1966 och varvid domstolens rättspraxis från de första tio åren blivit föremål för granskning och diskussion. Man uppehöll sig vid kongressen mera vid de stora linjerna i domstolens rättspraxis än vid detaljspörsmålen, och den nu föreliggande boken innehåller därför mycket intressant stoff för den som vill studera gemenskapsrättens mera principiella aspekter. Bland annat belyses frågor om domstolens kompetens och funktioner inom gemenskapssystemet, de processuella regler som gäller för dess verksamhet och de tolkningsprinciper som den tilllämpar.
    De följande två böckerna i institutets skriftserie utgör — den ena på tyska och den andra på franska — utomordentligt nyttiga uppslagsverk över den rättspraxis, som utbildats i anslutning till fördragen om de tre gemenskaperna. Det är naturligtvis i första hand Luxemburgdomstolens avgöranden som här kommer i blickpunkten, men eftersom de nationella domstolarna i de sex staterna ofta har att tillämpa fördragens bestämmelser, finnes också en nationell rättspraxis rörande tolkningen av dessa bestämmelser; ett urval av uttalanden av nationella domstolar har därför medtagits i de sammanställningar av rättspraxis, som nu utgivits.
    Avgörandena är grupperade under de fördragsbestämmelser, till vilka de hänför sig. Genom korta satser angives de frågor, som behandlats i olika avgöranden, och genom citat från dessa avgöranden presenteras den rättspraxis, som utbildat sig. Med hänsyn till den nuvarande omfattningen av rättspraxis på gemenskapsrättens område föreligger otvivelaktigt ett stort behov av översikter och sammanställningar, och de föreliggande två volymerna bidrar på ett utmärkt sätt till att fylla detta behov. De förefaller att uppfylla högt ställda krav på vederhäftighet, och deras värde förhöjes ytterligare av att de successivt kompletterats med årliga sammanställningar av senare rättspraxis; hittills har sådana supplementband utkommit för åren 1963, 1964 och 1965.
    Av mera teoretisk karaktär är en senare bok i samma skriftserie, Heinz Wagners »Grundbegriffe des Beschlussrechts der Europäischen Gemeinschaften». Förf. har i detta arbete sökt analysera de rättsliga — och i viss mån de politiska — grundvalarna för de europeiska gemenskaperna och den beslutanderätt som tillkommer deras organ. Hans allmänna tes är, att man icke får en fullständig bild av dessa gemenskaper, om man endast uppmärksammar de övernationella elementen i deras struktur, och att man också måste beakta, att gemenskaperna i många hänseenden fungerar såsom ett medel för mera

 

244 Litteraturnotisertraditionell, internationell samverkan mellan de berörda staterna. Det är först genom en analys av dessa olika drag som man enligt förf:s mening kan komma fram till en rätt förståelse av gemenskapernas natur.
    I sin analys uppehåller sig förf. framför allt vid beslutandeprocessen inom gemenskaperna och vid karaktären av den beslutanderätt, som tillerkänts deras organ. Han behandlar vidare frågan i vad mån de av dessa organ fattade besluten är förpliktande för medlemsstaterna, och han undersöker värdet av dessa beslut såsom inomstatlig rättskälla. Förf. bygger på en imponerande mängd litteratur från olika länder, och hans analys av rättsläget är förvisso icke utan sina förtjänster. Det kräves emellertid ett stort mått av intellektuell anspänning av den läsare, som verkligen vill sätta sig in i hans tankegångar och pröva hållbarheten av hans resonemang.

H. D-s