The Harvard Law School 150 år. Harvard Law School är inte den äldsta men nära nog den äldsta akademiska institutionen i Förenta staterna som motsvarar våra juridiska fakulteter. Men den har ett enastående anseende inom och utom det egna landet. En välgörande tävlan pågår beständigt mellan ledande amerikanska »law schools». Utan att ta ställning härtill torde man våga säga, att ingen amerikansk »law school» överglänser Harvard Law School i anseende och i fråga om de faktorer som gör ett högt anseende berättigat. Harvard Law School grundades genom ett beslut inom Harvard University den 12 juni 1817. 100-årsminnet som inträffade i första världskrigets slutskede kunde inte högtidlighållas. 150-årsminnet firades den 22 och 23 september 1967 vid lärosätet i Cambridge under akademisk pompa, med tre lärda symposier och en bankett där talarna var dekanus Erwin N. Griswold, högsta domstolens president Earl Warren, guvernören i hemstaten, »The Commonwealth of Massachusetts», och presidenten i American Bar Association. Ett stort antal förutvarande elever var närvarande, den äldste utexaminerad 1903, samt representanter för nära nog alla amerikanska »law schools» och för universitet i Canada, Europa och Japan.

 

    Harvardprofessorn Arthur E. Sutherland har till jubileet utgivit ett arbete med titeln The Law at Harvard. A History of Ideas and Men 1817—1967 om nära 500 sidor. Det är ett lärt, roande och frispråkigt historiskt verk som nära anknyter till den samhällshistoriska utvecklingen i Amerika, det juridiska studiets anknytning till engelsk tradition och de skickelsedigra åren före, under och efter det amerikanska frigörelsekrigets utbrott 1775 i Concord och Lexington inpå knutarna till Harvard-universitetet. Sutherland skildrar hur Harvard Law School utvecklats genom dekaners och professorers oförtröttade arbete under en lång följd av år. Han ger också en intressant inblick i frågor som rör t. ex. studenternas antagning och utnämningen av professorer i Amerika och särskilt vid Harvard. De personhistoriska skildringarna ger bakgrund till förståelsen av de lärare och forskare vid Harvard Law School som vunnit världsrykte, såsom Story och särskilt Roscoe Pound. Exemplen från Story och Pound, liksom från t. ex. Manley Hudson, Chafee eller Felix Frankfurter, bekräftar inte en attityd som främlingen ibland tycker sig skymta hos de lärda i Harvard, nämligen att deras värld är lärdomssätet snarare än den stora världen. Professor Cavers' arbeten om de s. k. lagkonflikternas problematik bär entydlig adress till det som sker på den amerikanska hemmascenen men studeras flitigt och med det största utbyte överallt i världen. Ett liknande mottagandetorde kunna förespås komparatisten och rättshistorikern John Philip Dawson's nyutkomna arbete om lekmannadomarnas historia.
    Också de nutidsproblem som mött och möter Harvard Law School behandlas i prof. Sutherlands arbete. Harvard Law School har f. n. något över 1 600 studenter och denna situation bedöms som mycket bekymmersam trots att antalet aktiva fasta lärare ligger mellan 70 och 80. Harvard kan inte räkna med ett lägre studenttal i framtiden. Men en ökning av studentantalet anses böra undvikas om kvaliteten i utbildning och undervisning skall kunna bibehållas ,även om såväl behovet av fortsatt nära kontakt mellan studenter och lärare som samhällsutvecklingen själv anses påkalla en ökning av antalet lärare. Dean Griswolds recept är inte inrättandet av filialer till Harvard utan försök att kanalisera studenterna till andra mindre »law schools» med god ställning. Problematiken känns igen i Sverige, där studentantalet ständigt växer och universitetsväsendet präglas av administrativ elefantiasis både centralt och vid des kilda lärosätena, men där lärarkadrerna är i sjunkande om de ses i relation till studentantal och universitetsväsendets totalbudget. Stockholms universitets juridiska fakultet har redan passerat studentantalet vid Harvard. Totalantalet studerande i Stockholm har nu överskridit siffran 2 000. Medan inskrivningen under kalenderåret 1964 var 401 hade siffran för 1967 stigit till 908. I en dylik katastrofsituation är det angeläget att söka bedöma vilket antal studenter och lärare som är minimum, maximum och optimum för att en juridisk fakultet skall med framgång kunna fylla sin uppgift. Åtskilligt material för begrundande av dessa spörsmål finns i prof. Sutherlands bok om Harvard Law School som kan rekommenderas till våra universitetsplanerare.

H. E.