GEORGE CHERNOFF och HERSHEL SARBIN. Photography and the Law. New York 1965. American Photographic Book Publishing Co., Inc. 128 s.
Bland de många fascinerande sidorna hos immaterialrätten bör kanske särskilt framhållas dess dynamiska karaktär. Få rättsområden präglas i så hög grad av den accelererande utvecklingen på teknikens och i viss mån även affärslivets områden. Detta är fallet icke minst när det gäller upphovsrätt och fotografirätt. T. o. m. en så ny lagstiftning på detta område som den svenska från 1960 måste nog sägas redan i viss utsträckning vara föråldrad. Bl. a. på undervisningens och forskningens områden har den visat sig vara
oklar, och regleringen av t. ex. sådana frågor som arbetstagares upphovsrätt, upphovsrätt och offentliga handlingar samt de med film, teater, television och radio förknippade auktorrättsliga spörsmålen är ännu så länge i knapphändigaste laget.
Vad 1960 års lag om rätt till fotografisk bild beträffar blev den ju redan från början särdeles egendomligt avfattad på det sättet, att gränsdragningen mellan fotografiska verk med längre skyddstid och sådana med kortare skyddstid här icke drages efter skiljelinjen, om de är individuellt präglade eller ej, utan efter det kriteriet, huruvida fotografiet är av konstnärligt eller vetenskapligt värde eller icke. Vidare är att märka, att fotografirätt tämligen litet har uppmärksammats i svensk rättslitteratur. Nämnas må särskilt G. Eberstein, Fotografisk bild som alster av konst och vetenskap. En rättslig studie. Sthm 1953. Icke heller den amerikanska fotografirätten synes ha givit upphov till någon omfattande rättslitteratur. Förevarande bok torde därför ha en viktig uppgift att fylla.
Arbetet torde närmast kunna betecknas som en handbok, men författarna behandlar även kontroversiella frågor. Till en början riktas uppmärksamheten på vissa restriktioner ifråga om plats och föremål för fotografier. Noteras må t. ex., att det kan vara straffbart att fotografera sedlar, statsobligationer och frimärken, om det icke sker för vissa speciella syften, såsom numismatiska, historiska eller undervisningsändamål. Vidare har American Bar Association för många år sedan infört en bestämmelse om att fotografering i domstolslokaler icke må tillåtas. Ett relativt utförligt avsnitt (över 20 sidor) ägnas åt »right of privacy». Denna rätt uppgives kunna spåras tillbaka ända till gammaljudisk rätt, men uppkomsten av en modern »rightof privacy» kan enligt författarna dateras till Warrens och Brandeis' bekanta artikel i Harvard Law Review 1890.1 I detta avsnitt nämnes bl. a. flera intressanta rättsfall. I ett sådant, Booth v. Curtis Publishing Co (1962), var det fråga om en tidskrift vid namn Holiday, som publicerade en bild av skådespelerskan Shirley Booth i en som legitim ansedd nyhetsartikel, för vilken bilden var klart relevant. Fröken Booth klagade icke heller över den ursprungliga användningen av sagda fotografiska bild, men när bilden återigen publicerades i annonser för Holiday, som dök upp i New Yorker och Advertising Age, stämde hon Holiday's »publisher» och gjorde gällande, att hennes bild och namn hade använts för »advertising and/or purposes of trade» utan hennes samtycke. Domstolen anslöt sig emellertid till svarandens uppfattning, att användning av »news pictures» för att annonsera den publikation, i vilken de först dök upp, är blott »incidental» till privilegiet att använda »news pictures» i legitimt nyhetssyfte och därför omfattas av samma undantagsregel.
Nämnas må, att amerikanska domstolar har ansett det nödvändigt att förklara, att man icke kan klassificera användningen av en bild i en publikation som använd för »trade purposes» blott därför att publikationen avses gå med vinst. I avsnittet om »right of privacy» kan vidare antecknas ett uttalande av en domstol i ett rättsfall 1947 om varför en »public figure» härvidlag bör intaga en särställning: »Persons who accept high positions ought not to be so tender about the mention of their names, they must bear 'the white light that beats upon a throne'». Märk emellertid, att en »public
figure» vid sidan av och oberoende av sin »right to privacy» har en »right to publicity», vilket här alltså avser publicitetsvärdet av ett fotografi av honom. Detta framhålles av en domstol i ett rättsfall från 1952, där det gällde fotografier av ett antal basebollspelare i samband med försäljning av ett bolags tuggummin.2
Bland behandlade frågor i avsnittet om »right of privacy» må vidare nämnas »the decency test» och skillnaden mellan ärekränkning (defamation) och »right of privacy». »Right of privacy» gäller vederbörandes självkänsla och icke hans anseende i andras ögon, och uppgifternas sannhet är icke något försvar för den felande.
I kap. III behandlas det rättsliga förhållandet mellan en fotograf och hans kund. Liksom enligt svensk rätt är huvudregeln den, att kunden anses vara innehavare av fotografirätten, om icke annorlunda avtalats (s. 44). I kap. IV behandlas regler rörande förlust av eller skada å den film, soma nvändes för fotograferingen. I kap. V behandlas frågan om fotografiska nakenbilder. Som bekant är de därmed förknippade rättsliga frågorna f. n. ytterst oklara i svensk rätt. I USA har domstolarna sedan länge ansett, att nakenhet på fotografiska bilder i sig själv icke nödvändigtvis är obscen och att försäljning av bilder av nakna och halvnakna personer i och för sig icke innebär lagbrott (s. 67). Bilden måste vara »patently offensive» och »the dominant theme of the material taken as a whole» måste vända sig till »prurient interest» hos en genomsnittsmänniska enligt samtida bedömning i landet i dess helhet, ej blott lokal bedömning (s. 69 och 71—72). USA:s högsta domstol synes trots nästan oförändrade bestämmelser i lag ha under senare år drastiskt begränsat området för vad som härvidlag skall anses vara obscent (s. 74).
I kap. VI diskuteras innebörden av »copyright» till fotografier. Det är här fråga om en egentlig auktorrätt som har samma skyddstid som auktorrätt till exempelvis litterära verk och som erhålles genom registrering. Innan fotografen »publishes» bilden eller bemyndigar någon annan att göra detta har han emellertid en »common law copyright» (till skillnad från »statutory copyright»). I praktiken har den relativt höga kostnaden för registrering av fotografisk bild i avsikt att erhålla »copyright», 4 dollars, vållat fotograferna bekymmer, som de i praktiken har sökt undslippa genom skilda metoder för registrering »i klump» (in bulk).
Av intresse är att notera vilken stor vikt ärekränkning genom fotografisk bild synes tillmätas i USA. Författarna redogör tämligen ingående för ett rättsfall, där en med hjälp av kameran skapad optisk illusion åstadkom, att bilden av en »gentleman steeple-chaser», för vilken den avbildade frivilligt poserat mot betalning och som använts i samband med reklam för ett cigarrettmärke, kom att te sig »grotesque, monstrous and obscene» (s. 89).
I detta avsnitt diskuterar författarna vidare bl. a. ärekränkning genom det sammanhang, vari fotografiet publiceras, t. ex. tillsammans med ett annat fotografi eller tillsammans med en ärekränkande artikel. Nämnas må här ett rättsfall från 1926, där orden »Fatty Arbuckle's Lady Love» hade tryckts nedanför bilden av käranden, vilken var en gift dam. Ärekränkning ansågs ha skett. Ärekränkning kan också ske t. ex. genom att en artikel om
en brottsling beledsagas av en bild av en annan person med samma namn som brottslingen. Vidare är t. ex. retuschering av fotografier av stort intresse i detta sammanhang.
I kap. VIII behandlas fotografiers betydelse såsom bevismedel i rättegångar. Många amerikanska domstolar synes tillåta användning av film i processer endast efter en noggrann prövning, om den är av värde och ej huvudsakligen tjänar sensations- eller reklamsyften eller i övrigt kan förväntas i onödan förlänga rättegången. I kap. IX diskuteras frågan, huruvida fotografering är att betrakta som »business, art or profession». Besvarandet av denna fråga synes äga en icke ringa rättslig betydelse i USA, i varje fall ur skatterättslig synpunkt. Intressant är, att domstolar i Louisiana och Tennessee redan under förra århundradet betonade fotografens konstnärliga insats, under det att som bekant ännu 1919 års svenska lag om rätt till fotografiska bilder byggde på den tanken, att fotografering utgjorde ett tekniskt förfarande, som saknade individuell prägel. I kap. X behandlas i form av frågor och svar ett antal rättsliga frågor rörande fotografier.
Boken är försedd med ett föga detaljerat sakregister. Arbetets karaktär av handbok innebär bl. a., att det i stort sett saknar utförligare teoretiska resonemang. Ett tämligen stort utrymme ägnas åt rättsfall, och relativt utförliga citat ur ett antal domar förekommer. Boken är framför allt avsedd att vara en vägledare för fotografer. För en svensk läsare torde den äga intresse främst ur den synpunkten, att den upptager så många rättsliga problem av betydelse för fotografer, där svensk rätt ter sig tämligen outvecklad i jämförelse med amerikansk rätt, t. ex. såvitt gäller »right of privacy».
Åke Lögdberg