JOSEF FISCHLER. Schwedisches Handels- und Verfahrensrecht für die Wirtschaftspraxis. Schriftenreihe Recht der internationalen Wirtschaft. 2 utvidgade uppl. Heidelberg 1965. Verlagsgesellschaft »Recht und Wirtschaft». 222 s.

 

Såsom framhölls i SvJT 1954 s. 597, då första upplagan anmäldes, föreligger här ett i själva verket beundransvärt välskrivet och lyckat arbete. Innehållsrikt och koncentrerat utan att verka överlastat, pålitligt med framhävande av det väsentliga, klart och lättfattligt framställningssätt, präglat av insikt i och förståelse för den nordiska rätten hos dess författare. Det skulle i vissa delar vara en utmärkt läsning för svenska juris studerande, om dessa tilläventyrs numera ha förmågan att hjälpligt taga sig fram i en tysk text. Men även äldre svenska jurister kunde ha viss behållning av denna eleganta, ehuru naturligen elementära och knappa, översikt av det svenska rättssystemet på en rad centrala punkter. Blott på några få ställen har arbetet blivit überholt genom nyare lagstiftning (förlagsinteckning och begreppet fast egendom s. 96 och 99). Mot vad som säges s. 97 ff kan möjligen anmärkas, att det ger sken av att säkerhetsöverlåtelse i Sverige skulle vara känd endast inom området för 1845 års lösöreköpsförordning.
    I förordet framhålles, att Sveriges betydelse i den internationella ekonomiska samfärdseln på sistone vuxit och att landets anslutning till EFTA medfört fastare förbindelse än tidigare med två tysktalande stater, Schweiz och Österrike. I samband därmed säges, att svensk rätt är »zum Teil recht fortschrittlich». Det låter som ett »non sine» ungefär. Med all respekt för den tyska rätten, varifrån svensk och annan nordisk rätt hämtat så otroligt mycket — fastän det på sina håll icke tycks anses tidsenligt att erkänna det — ifrågasätter jag vördsamt, om icke betyget är något i underkant. Men förf. har kanske velat reagera mot det nationalistiska självberöm, vartill vi gudnås då och då, när vi tala om nordisk rätt, göra oss skyldiga.
 

Hjalmar Karlgren

 

Östra härads i Njudung dombok 1602—1605. Utg. genom Nils Edling och Gunnar Pellijeff. Sthm 1965. Almqvist & Wiksell. XIX +172 s. Kr. 36,00.

 

Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala har beslutat att i en särskild serie, Acta Westiniana, utge handlingar ur den för historiska forskare välkända samling av böcker och handskrifter, som Universitetsbiblioteket i Uppsala på sin tid fick i gåva av garvaråldermannen i Stockholm, fil. hedersdoktorn Jacob Westin. Som ett första nummer i serien har publicerats ovannämnda dombok.
    Historikerna, och givetvis särskilt rättshistorikerna, har all anledning att glädjas över tillkomsten av editionen. Det kan knappast nog understrykas att trots det myckna arbete, som redan nedlagts på att klarlägga rättsutvecklingen under lands- och stadslagarnas tid, är vår kunskap fortfarande i stora stycken fragmentarisk och ytlig. I våra arkiv och universitetsbiblioteks specialsamlingar ligger ett utomordentligt omfattande praxismaterial i form av domböcker, ett material, som måste utnyttjas för att vi skall kunna få en tillnärmelsevis riktig bild av det levande rättslivet under perioden ifråga.
    Vid sidan av utgåvan av Stockholms stads tänkeböcker har vi som likvär-

 

21—683005. Svensk Juristtidning 1968

 

dig lätt tillgänglig källa främst den av Nils Edling ombesörjda editionen av Uppländska domböcker. Denna edition är särskilt värdefull genom de av Edling författade inledningarna och förklaringarna samt sak- och personregistren. Inte minst är Edlings juridiska rubriceringar av mål och ärenden nyttiga som vägledning. Var och en som arbetat med detta källmaterial inser snart vilken outtröttlig möda Edling nedlagt på att få dessa rubriceringar korrekta. Edlings fina förtrogenhet med en äldre tids rättsliga begreppsbildning i förening med en intensiv strävan efter precision har här skapat möjligheter till översikter över och inblick i ett stoff, som även för fackmannen är svårtillgängligt och fyllt av fallgropar.
    När allt kommer omkring är det främst med hjälp av dylika arbetsinsatser, som instituthistoriska monografier eller allmänna laghistoriska framställningar kan ges tillräcklig förankring i det grundläggande källmaterialet. Källutgåvorna förutan måste författarna ofta stanna vid mer eller mindre sannolika hypoteser; handskriftsmaterialet är helt enkelt för omfattande, svårläst och framför allt svårtolkat för att kunna genomgås in toto. Forskaren måste — både bokstavligt och bildligt talat — arbeta med förstoringsglas, en metod som blir mycket tidskrävande.
    Den här anmälda utgåvan är av samma höga kvalitet som de editioner, för vilka Edling tidigare engagerat sig. Det är en märklig prestation av en man i hans ålder att kunna hålla den höga nivån t. ex. ifråga om exakthet i rubriceringarna och i uppbyggnaden av sakregistret.
    Till sist en anmärkning om den bild domboken ger av praxis vid en häradsrätt under 1600-talets första år. Det är slående hur väl straffrättspraxis i Östra härad överensstämmer med känd praxis i andra delar av landet. Den på avskräckning och vedergällning byggda straffrätt, som utgick från stat och kyrka, hade ingalunda trängt åt sidan ättesamhällets förlikningsbot. Rån, tjuvnad och olika sedlighetsbrott försonas här som annorstädes ofta med böter, och »menige häradsmännens» förbön, alltså den allmänna opinionens utslag på tinget, blev i regel avgörande för straffet. Genombrottet i Sverige för den av det andliga och världsliga regementet utformade straffrätten kommer först med den reorganisering av den statliga maktapparaten, som skedde under Gustaf II Adolf. Vördnaden för Guds lag, sådan den i mosaisk stränghet återgavs i appendix till den tryckta utgåvan år 1608 av Kristoffers landslag, mobiliserades mot den djupt rotade sedvanan att taga mot erbjudna förlikningsböter. Hur långt var detta en medveten rättspolitisk aktion? Det förefaller troligt att en mera ingående undersökning av Karl IX:s och Gustaf II Adolfs straffrättspolitik skulle leda fram till nya och måhända överraskande frågeställningar och resultat.

E. A.