Utredning om butikssnatterier m. m. Chefen för justitiedepartementet har tillkallat en sakkunnig för att utreda frågan om handläggningen av mål angående vissa lindrigare brott m. m. (se SvJT 1968 s. 269).
    I direktiven anför departementschefen att det finns behov av förenklade handläggningsformer för vissa typer av brottmål som inte lämpar sig för strafföreläggande utan bör prövas av domstol. Som exempel nämns bl. a. mål om vårdslöshet i trafik, butikssnatteri samt hotell- och restaurangbedrägeri, där det föreligger skadeståndskrav, och vidare vissa mål som på grund av brottets art hittills inte har ansetts böra handläggas genom strafföreläggande. För att den önskade förenklingen skall uppnås krävs att man går ifrån kravet på obligatorisk huvudförhandling. Några avgörande betänkligheter häremot torde inte finnas när utredningsläget är klart och den misstänkte inte påfordrar huvudförhandling. En ytterligare förutsättning bör vara att åklagaren har framställt ett bestämt yrkande i påföljdsfrågan. Departementschefen hänvisar i detta sammanhang till att trafikmålskommittén i sitt betänkande SOU 1963: 27 (se SvJT 1963 s. 569) föreslog ett nytt institut, kallat stämningsföreläggande, som utgjorde en kombination av stämning i brottmål och strafföreläggande. Detta förslag fick ett blandat mottagande hos remissinstanserna. Vid den nya utredningen bör förslaget övervägas på nytt med beaktande av remisskritiken.
    I den sakkunniges uppdrag ingår också att överväga åtgärder för att minska frekvensen av butikssnatterier. I första hand bör det ankomma på affärsidkarna själva att vidta de motåtgärder som är möjliga och rimliga. Den sakkunnige bör emellertid pröva vilka möjligheter som finns att påverka dem härtill. En möjlighet som kan komma i fråga är att — i likhet med vad som gäller beträffande olovligt förfogande över avbetalningsgods — i princip överlåta åt målsäganden själv att beivra brottet. En annan möjlighet är att skapa en påföljdsform på avtalsrättslig grund, exempelvis i form av en kontrollavgift som en kund i en självbetjäningsbutik blir skyldig att betala om det visar sig att han innehar en vara som inte visas vid kassan. Departementschefen antyder vissa rättsliga problem som är förenade med ett sådant system och som bör övervägas närmare av den sakkunnige.
 

A. K.