Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. D. 9 okt. 1907 samlades 58 häradshövdingar i Stockholm. De beslöt att en stadigvarande sammanslutning mellan alla häradshövdingar skulle bildas. Till interimsstyrelse utsågs häradshövdingarna Gustaf Berg, Herman Rohtlieb, Ernst Håkansson, Claes Uggla och Theodor af Ekenstam. Vid nytt möte d. 9 och 10 juni 1908, hållet i riksdagshuset, konstituerades föreningen Sveriges häradshövdingar. Dess förste ordförande blev Herman Rohtlieb, vilken förde klubban ända till 1923, då han avlöstes av Axel Olivecrona, den längsta tid någon styrelsemedlem verkat. Från att ursprungligen endast ha haft häradshövdingar som medlemmar upptog föreningen så småningom i sin krets vattenrättsdomarna, tingsdomarna och de särskilda inskrivningsdomarna.
Föreningens 50-årsjubileum firades värdigt d. 10 juni 1958 med gudstjänst i Storkyrkan och högtidssammankomst i riksdagshuset under Gunnar Carlesjös ledning.
Vid årsmötet 1967 hade föreningen 240 medlemmar, av vilka fyra är hedersledamöter. Ordförande sedan 1961 är Erik Alexanderson.
Den rättshistoriska dualismen mellan land och stad kom till synes också i föreningssammanhang. För städernas domare fanns icke plats i den nya föreningen! Detta medförde att borgmästaren Victor Schneider i Örebro gemensamt med fyra kolleger kallade »ledamöter i Rådstufvurätter och Magistrater» att sammanträda i Stockholm å Hotell Kronprinsen d. 26 sept. 1912. Vid sammanträdet valdes Schneider till den nybildade föreningen Sveriges stadsdomares förste ordförande. Bland besluten kan noteras, att mötet uppdrog åt styrelsen att »i lämplig form inbjuda ledamöterna och tjänstemännen i Stockholms Rådstufvurätt och Magistrat att inträda i föreningen». Formen tycks ha varit välfunnen, ty på föreningens ståtliga 50-årsjubileum stod Stockholms stad som värd för jubileumslunchen. Ordförande var då sedan 1959 Nils Rappe, vilken kvarstod i samma egenskap till årsmötet 1967. Då hade föreningen 190 medlemmar, av dem tre hedersledamöter.
Föreningarnas huvudsakliga arbetsuppgifter blev snart — och förblev — besvarandet av remisser från Kungl. Maj:ts kansli, från riksdagen, från JK, JO och MO m. fl. Med hänsyn till den möda allt detta krävt av styrelsernas ledamöter — inte minst deras ordförande och sekreterare — kan det synas förvånansvärt att dessa kvarstått i sina befattningar så länge som varit fallet. För häradshövdingföreningens del har dock den praxis utbildat sig, att medlemskap i styrelsen icke borde omfatta längre tid än 9 år. Resultatet av
dessa ledamöters möda har i stor utsträckning bevarats åt en häpen eftervärld i form av häradshövdingföreningens årstryck, en imponerande samling häften, måhända här och var till innehållet lika konservativ som typografin!
Men föreningarna har även fyllt andra viktiga uppgifter. Före tillkomsten av akademisk fackföreningsrörelse ankom det på dem att gentemot arbetsgivarna bevaka medlemmarnas ekonomiska intressen, och fortfarande kallas styrelserna någon gång om året till överläggning med justitiedepartementets representanter om för domstolarna betydelsefulla frågor.
Båda föreningarna har intresserat sig för det nordiska samarbetet och särskilt utbytet med Finland har varit livligt. Representanter för häradshövdingarnas i Finland förening eller för de finska stadsdomarna har väl aldrig saknats på årsmötena, och stadsdomarföreningen har en finsk kollega bland sina hedersledamöter.
På 1960-talet började dock båda styrelserna komma underfund med det föga rationella i att de var för sig årligen skulle besvara samma remisser utan sakligt samarbete. Början togs med några gemensamma styrelsemöten; därvid utarbetades bl. a. gemensamma yttranden över förslagen till förvaltningsrättsskipning och till ny äktenskapslagstiftning. Försöket slog väl ut och fortsattes med att ett arbetsutskott avgav andra yttranden.
Och tidsutvecklingen drev på. Efter förstatligandet av rådhusrätterna d. 1 jan. 1965 framstod det som än mer onaturligt med två underrättsföreningar, vid föreningarnas årsmöten 1966 fattades preliminära beslut om samgående och d. 21 okt. 1967 fattades vid gemensamt möte å Södra Roslags domsagas tingshus enhälliga beslut om de båda föreningarnas uppgående i en ny förening, benämnd — måhända litet fantasilöst — Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Vid styrelsevalet utsågs till ordförande Erik Alexanderson, till v. ordförande Nils Rappe samt till styrelseledamöter häradshövdingarna Engström, Hamilton, Hansén och Nils Källoff, t.f. häradshövdingen Stenström, borgmästarna Ahnlund och Åström samt rådmännen Björkman, Braun och Sandberg med rådmännen Ankarloo och Nordin, häradshövdingen Stangenberg och vattenrättsdomaren Sohlberg som suppleanter.
Föredragshållare vid mötet var prof. Per-Olof Ekelöf som, delvis med utgångspunkt från en av honom företagen enkät bland underrättsdomarna, talade över ämnet »Rättegången i underrätt». Det givande föredraget som åhördes med livligt intresse följdes av diskussion.
Till ledamöter i Sveriges domareförbunds styrelse valdes hrr Brandt, Nils Källoff, Rappe och Stenström med hrr Björkman, Lindskog, Sohlberg och Stangenberg som suppleanter.
N. K.