Amerikansk dom om författningsenligheten av stöd åt privatskolor. Som bekant har Förenta Staterna i stor utsträckning grundats och koloniserats av invandrare, som av religiösa skäl lämnat sina hemländer för att i den nya världen fritt kunna utöva sin religion. Det är därför naturligt, att det allt sedan pilgrimsfädernas tid funnits en mycket stark opinion, som bestämt motsatt sig varje inblandning från statsmakternas sida på det religiösa området. Ifrågavarande inställning kom till uttryck i det första författningstillägget, som jämte nio andra dylika tillägg antogs av kongressen år 1789 och som med ett gemensamt namn plägar kallas The Bill of Rights. I det första tilllägget stadgas ett uttryckligt förbud mot lagstiftning »respecting an establishment of religion».
    Sedan länge har man tvistat om den närmare innebörden av ifrågavarande förbud, och det har bl. a. hävdats, att man från det allmännas sida i anledning av detta saknade lagliga möjligheter att exempelvis ekonomiskt stödja undervisning i skolor, som drivs i kyrklig regi. Ett avgörande i liberal riktning träffades av Högsta Domstolen 1947, då domstolen i målet Everson v. Board of Education fastslog, att statliga medel kunde användas för att bestrida kostnader för skolskjutsar till och från dylika skolor.
    När man i detta årtiondes början i New York debatterade möjligheterna till förbättrad skolundervisning framfördes bl. a. förslag om att samhället borde bistå de privata skolorna, av vilka en stor del ägs och drivs av den katolska kyrkan (s. k. parochial schools), genom utlåning av läroböcker till dessa. Efter en lång och häftig och delvis mycket känsloladdad debatt i press och andra nyhetsmedia och i legislaturen, antog denna år 1965 en lag, enligt vilken de kommunala skolorna åläggs att årligen låna ut läroböcker till ett värde av 15 dollar till varje elev i de privata skolornas klasser 7—12. Parentetiskt må nämnas att liknande lagar även antagits i Indiana, Kansas, Louisiana, Mississippi, Rhode Island och West Virginia.
    Sedan ett antal skolmyndigheter stämt staten New York och yrkat, att

 

lagen skulle ogiltigförklaras, enär dess efterlevnad tvingade nämnda myndigheter att bryta mot det första författningstillägget, uttalade en statlig appellationsdomstol i en dom, som antogs med 4 röster mot 3, att lagen icke stred mot vare sig den federala författningen eller staten New Yorks grundlag. Sedan domen överklagats i Högsta Domstolen fastställde denna med röstsiffrorna 6—3 — under hänvisning till 1947 års rättsfall — appellationsdomstolens dom med den motiveringen, att det i lagen föreskrivna utlåningssystemet gagnade eleverna och icke vederbörande kyrkosamfund.
    Den sålunda avkunnade domen betraktas som ett viktigt — ehuru måhända icke slutligt — ställningstagande i den långa och ofta hetsiga striden om huruvida skattebetalarna bör bidraga till sådan undervisning, som sker i kyrklig regi.

G. C.-W.