Den nya franska bolagslagen
Genom lagen no. 66-537 den 24 juli 1966 jämte i dekretform utfärdad tilllämpningsförordning no. 67-236 den 23 mars 1967 om kommersiella bolag har den franska bolagslagstiftningen i åtskilliga avseenden undergått en behövlig modernisering. För tiden från lagens och dekretets promulgering till dagsdato har lagstiftningen på berörda område kompletterats, resp. modifierats med icke mindre än 18 lagar och dekret. Den nya bolagslagen har föranlett dels vissa ändringar i Code Civil (artiklarna 1841, 1860, 1866 och 1868) samt i ett antal speciallagar av bolagsrättslig art (lag no. 66-538 av den 24 juli 1966), och dels en ny förordning om handelsregister (dekret no. 67-237 av den 23 mars 1967).
Denna kodifiering av den franska bolagslagstiftningen har varit aktuell sedan mer än ett kvartssekel, särskilt vad beträffar aktiebolagen vilka hitintills reglerats av 1867 års aktiebolagslag jämte en mångfald ändringar och kompletteringar i lagar av färskare datum. 1947 uppdrog justitieministern åt juris professor Jean Escarra jämte ett antal andra bolagsjurister att utarbeta ett förslag till kodifiering och modernisering av den franska bolagslagstiftningen, vilket förslag delvis legat till grund för den nya lagstiftningen. Som en kuriositet kan nämnas att Tunisiens nya bolagslagstiftning, som tillkom 1958, företer mycket stora likheter med det ursprungliga franska förslaget. I juni 1964 deponerade regeringen i nationalförsamlingen förslaget till ny bolagslagstiftning, vilket förslag undergick åtskilliga ändringar under den tvååriga parlamentshandläggningen.
Den nya lagen, som omfattar ej mindre än 509 paragrafer, äger tillämplighet på det stora flertalet bolag. Visserligen avser den endast kommersiella bolag (»sociétés commerciales»), men i lagens första paragraf stipuleras att ett bolags egenskap av kommersiellt beror såväl av dess form som av dess ändamål, och i samma paragraf förklaras att oavsett ändamålet följande bolag äro kommersiella på grund av sin form: enkla bolag, kommanditbolag, bolag med begränsad ansvarighet (»société à responsabilité limitée» motsvarande de tyska »Gesellschaften mit beschränkter Haftung») samt aktiebolag.
Den nya franska lagstiftningen har inspirerats av följande tre syften: att kodifiera gällande rätt; att i denna införa av den ekonomiska och sociala utvecklingen betingade nya bestämmelser; samt att i möjligaste mån harmonisera den franska lagstiftningen med motsvarande lagstiftning i den gemensamma marknadens stater.
Kodifieringen har icke motsvarat förväntningarna, till stor del beroende på artiklarna 34 och 37 i den franska grundlagen den 4 oktober 1958, jämlikt vilka en skarp gräns dragits mellan av nationalförsamlingen beslutade lagar och av regeringen utfärdade förordningar. Denna gränsdragning har ansetts innebära att inga stadganden, som enligt grundlagen höra hemma i förordningar, få införlivas i en lagtext. Det kan ej anses tillfredsställande
ur kodifieringssynpunkt att för ett och samma rättsområde ha att konsultera 509 lagparagrafer och 310 paragrafer i en tillämpningsförordning.
Bland de reformer som den nya lagstiftningen infört på bolagsrättens område förtjäna följande att nämnas.
Jämlikt hitintills gällande lagstiftning får ett bolag juridisk personlighet i och med att det konstituerats i form av en mellan bolagsmännen ingången överenskommelse. Paragraf 5 i den nya lagen stipulerar att bolag blir en rättskapabel juridisk person först i och med dess införande i handelsregistret, vilket införande förutsätter att samtliga legala formaliteter för bolagsbildning dessförinnan iakttagits. Rättshandling, som av en bolagsman företagits innan bolaget införts i handelsregistret, medför personligt ansvar för bolagsmannen. I bolagsordning eller gentemot styrelsebeslut införda inskränkningar i direktionsledamots handlingskapacitet betraktas hädanefter som varande av intern art inom bolaget och kunna följaktligen icke åberopas gentemot tredje man.
I tidigare gällande lagstiftning innebar sammanförandet på en hand av samtliga andelar resp. aktier i ett bolag att detta upphörde att existera som juridisk person. Jämlikt paragraf 9 i den nya lagen upplöses bolaget i dylikt fall icke ipso facto, men varje person, vars rätt är därav beroende, kan kräva att bolaget träder i likvidation om icke inom loppet av ett år andelarna resp. aktierna fördelas på flera händer.
Den nya lagen har beträffande aktiebolag infört bestämmelser om minimikapital vilket icke existerade i äldre lagstiftning i annan form än att aktieägarnas minimiantal var 7 och aktiens nominella belopp icke fick understiga 100 francs. Sålunda är minimikapitalet hädanefter Frs. 100 000: —, såvida icke bolaget vänder sig till allmänheten för teckning av aktier eller obligationslån, i vilket fall minimikapitalet är Frs. 500 000: — (paragraferna 71 och 72). I detta sammanhang kan nämnas att för bolag, som ej vädja till allmänheten för kapitalanskaffning, vissa förenklingar av formaliteterna för bolagsbildningen införts. I dylikt fall fordras endast en konstituerande bolagsstämma i stället för två.
Vissa förenklingar ha införts för extra bolagsstämma. Om beslut skall fattas av två bolagsstämmor är den andra hädanefter beslutsmässig om minst 1/4 av aktiekapitalet är företrätt. Hitintills krävdes 1/3 för att andra bolagsstämman skulle vara beslutsmässig. Om detta tal ej uppnåddes blev en tredje gången kallad bolagsstämma beslutsmässig om 1/4 av aktieägarna deltog i stämman personligen eller genom ombud.
En mot den ekonomiska utvecklingen svarande reform är införandet av detaljerade bestämmelser om sammanslagningar (»fusions») och uppdelningar (»scissions») av bolag (paragraferna 371—389).
Den harmonisering av bolagslagstiftningen i förhållande till lagstiftningen i den gemensamma marknadens medlemsstater, varom talas i förarbetena till den nya lagen, har näppeligen motsvarat förväntningarna. Införandet av en ny typ av aktiebolag, varom stadgas i lagens paragrafer 118—159, är dock ett steg i harmoniserande syfte. Denna nya bolagstyp är inspirerad av den tyska aktiebolagslagstiftningen och karakteriseras huvudsakligen av att styrelsen ersättes av en direktion (»directoire») vilken fungerar under kontroll av ett särskilt organ, »conseil de surveillance», motsvarande det tyska Aufsichtsrat.
»Direktionen» består av högst 5 ledamöter. Understiger aktiekapitalet Frs.
250 000: — kan direktionen anförtros åt en enda person (»directeur général unique»). Ledamöterna i direktionen utses av kontrollorganet. I princip utses aktieägare, men lagen förklarar uttryckligen att även icke aktieägare kunna utses till direktionsledamöter. Kontrollorganet utser en av direktionens ledamöter att fungera som ordförande. Endast fysiska personer kunna tillhöra direktionen. Direktionsledamot kan entledigas av bolagsstämman. Ledamot av direktionen utses för en tid av fyra år. Kontrollorganet fastställer löneförmånerna. Direktionen innehar fullmakter att handla å bolagets vägnar motsvarande de fullmakter som styrelseordföranden i ett vanligt aktiebolag har. En person kan icke vara ledamot av mer än tvenne direktioner.
Kontrollorganet utövar fortlöpande kontroll av bolaget och äger rätt att taga del av varje handling som berör bolagets verksamhet. Direktionen skall minst varje kvartal lämna kontrollorganet en skriftlig förvaltningsberättelse. Kontrollorganet är sammansatt av minst tre och högst tolv ledamöter valda av bolagsstämma i samma ordning som gäller för styrelseledamöter. Följaktligen skall ledamot vara aktieägare i bolaget. Juridisk person kan vara ledamot av kontrollorganet. I den klassiska aktiebolagsformen utgör styrelsen bolagets verkliga ledning som kontrollerar de exekutiva organen men är själv ej underställd annan kontroll än den som utövas av revisorerna. I den nyinförda bolagstypen utövas ledningen av direktionen under överinseende av kontrollorganet vilket i motsats till styrelsen icke direkt ingriper i bolagets ledning.
Den nya lagen bereder ett effektivare skydd för aktieägareminoriteter än vad fallet varit hitintills.
Revisorerna, som väljas för 6 år, ha fått vidgade befogenheter och i vissa fall underkastats personligt ansvar. Bolag med begränsad ansvarighet (»sociétés à responsabilité limitée») skola hädanefter i likhet med aktiebolag utse revisorer.
Under de 14 dagar som föregå bolagsstämma äger aktieägare rätt att hos bolaget taga del av och även taga avskrift av följande handlingar: balansräkning, vinst- och förlusträkning, inventarieförteckning, driftkonto, förteckning över styrelseledamöter samt uppgift om eventuella kandidater till nya styrelseledamöter, styrelseberättelse, revisionsberättelse, uppgift om de fem senaste årens resultat samt uppgift om totalbeloppet av löneförmåner utbetalda till de fem högst avlönade i bolagets ledning (till de tio högst avlönade om de anställdas antal överstiger tvåhundra).
En eller flera aktieägare representerande visst procentuellt belopp av aktiekapitalet (5 % om aktiekapitalet understiger 5 miljoner Frs.; för överstigande belopp reduceras procenttalet och utgör 0,5 % om aktiekapitalet överstiger 100 miljoner Frs.) äger påfordra införande i bolagsstämmans dagordning av förslag att underställas stämmobeslut. Aktieägare representerande minst 10 % av kapitalet kan hos rätten inom loppet av en månad efter bolagsstämman anföra jäv mot av stämman utsedd revisor och begära att annan revisor utses. Aktieägare som företräder 10 % av aktiekapitalet kan jämväl hos rätten begära förordnande av en expert att undersöka och avge rapport om viss av bolagets ledning företagen åtgärd.
Det pekuniära ansvar som styrelseledamot eller ledamot av direktionen kan ådraga sig har avsevärt skärpts. Sålunda har i lagen (paragraferna 423—489) bötesbelopp fastställts till minimum Frs. 2 000: —, alltså till samma minimum som gäller för straffrättsliga böter (»amendes correctionnelles»).
Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober 1968. Bolag som tillkommit efter den 1 april 1967 äro emellertid underkastade den nya lagen. De bolag som icke före den 1 oktober 1968 i bolagsordningen ha infört av den nya lagen betingade ändringar bliva likväl underkastade de nya bestämmelserna och däremot stridande stipulationer upphöra att äga giltighet. Uraktlåtenhet att inom föreskrivna frist i bolagsordningen införa av nya lagen betingade ändringar medför straffrättsligt ansvar för styrelsens ordförande och ledamöter.
Ytterligare uppskov med den nya lagens ikraftträdande vad beträffar bolag konstituerade före den 1 april 1967 har påyrkats både inom och utom parlamentet. Därvid har åberopats dels den mångfald ändringar, som sett dagens ljus sedan lagens tillkomst den 24 juli 1966, och dels storstrejken sistlidna maj—juni som under halvannan månad lamslagit landets ekonomiska liv.
Lagen no. 68-696 den 31 juli 1968 har också i vissa fall förlängt fristen till den 1 augusti 1969 (minimikapital Frs. 20 000: — för bolag med begränsad ansvarighet, skyldighet för dylikt bolag med flera än 50 bolagsmän att ombildas till aktiebolag, minimikapital för aktiebolag Frs. 500 000: — resp. Frs. 100 000: — beroende på om bolaget vädjar till allmänheten för kapitaltillskott eller ej; i senare fallet är fristen för kapitalökning förlängd till den 1 april 1972).
Jag tror mig veta att vår svenska aktiebolagslag av 1944 som trädde i kraft 1948 i viss mån inspirerat de franska lagstiftarna även vad beträffar relativt lång frist för ikraftträdandet. Artikelförfattaren hade i ett föredrag 1946 på juridiska fakulteten i Paris1 lämnat en redogörelse för rättsutvecklingen i Sverige sedan sekelskiftet och därvid framhållit som ett efterföljansvärt exempel den långa frist som stipulerats för den nya aktiebolagslagens ikraftträdande. Under den efter föredraget följande diskussionen framhölls jämväl från franskt juristhåll att man vid lagstiftning på ekonomiska områden borde följa det svenska exemplet som tydde på en sund rättsutveckling och som möjliggjorde en för näringslivet ofta tidskrävande omställning för att anpassa sig efter de nya lagbestämmelserna. Den över 2-åriga fristen för den nya franska bolagslagens ikraftträdande var jämväl efter franska förhållanden osedvanligt lång, men tyvärr har mångfalden lagändringar sedan lagens tillkomst avsevärt reducerat det praktiska värdet av fristen.
Förestående utgör av förklarliga skäl endast en mycket summarisk redogörelse för den nya franska bolagslagstiftningen, som för övrigt torde bliva föremål för ytterligare ändringar inom en snar framtid, sedan general de Gaulles förslag om »participation» från de anställdas sida i ett bolags ledning närmare utformats och beslutats av nationalförsamlingen.
G. Forssius