Birger Ekeberg

 

Birger Ekebergs insatser i svenskt och nordiskt rättsliv har en bredd och ett djup som saknar motstycke. Hans verk är inte okänt bland Sveriges jurister. Någon skildring därav skall inte göras nu, inte heller något försök till en samlad värdering. Här skall endast med få ord antydas hur vi såg honom och hur vi minns honom.
    Några, de äldre bland oss, minns honom som ung professor i seklets början. Av vad de berättat har vi andra förstått att Birger Ekebergs föreläsningar var stora upplevelser som hos dem blev minnen för livet.
    Många minns honom som ämbetsmannen och domaren. Som statsråd och justitieminister, som ordförande i föreningar, förbund och företag, som presidenten i Svea hovrätt. Och för de yngre bland oss var han excellensen och riksmarskalken. Som chef stod Birger Ekeberg idealet nära. Han förenade naturlig auktoritet med personlig älskvärdhet. Han ställde sin stora begåvning, sina djupa kunskaper, sin vidsträckta erfarenhet och sin otroliga arbetsförmåga helt och fullt idet gemensamma arbetets tjänst. För sina medarbetare visade han detstörsta förtroende. Allt detta samverkade till att arbetet under Birger Ekeberg sällan föreföll mödosamt men ofta lätt och fängslande.
    Alla minns vi Birger Ekeberg som lagstiftaren. Och som lagstiftare kommer han hos oss alltid att räknas till de yppersta. Lagbudet skulle för honom återspegla ett levande rättsmedvetande. Han gav uttryck åt detta bl. a. i ett tal vid det sjuttonde nordiska juristmötet i Helsingfors — ett av hans många berömda tal (återgivet i denna tidskrift 1937 s. 546 ff) — då han om 1734 års lag yttrade:

 

    Denna lag, kring vilken Finlands folk i nödens stund fylkat sig, är också Sveriges lag. Den är framvuxen ur gemensamma erfarenheter, den återspeglar en gemensam samhällsuppfattning, en gemensam kultur, som stycke för stycke byggts upp under loppet av ett halvt årtusende, då Sverige och Finland hade allt gemensamt. Ingenstädes har denna kulturgemenskap kommit till mer fullödigt uttryck än i detta den svensk-finska rättskulturens magnum opus.

 

Birger Ekeberg † 691    Vad var det då, som gjort vår gamla lag så kär för de båda folken på ömse sidor om Bottenhavet? Till en del var det väl det formens mästerskap, varmed den återgav det dåtida samhället. Men förklaringen till lagens levande kraft var dock ytterst en annan: Lagen var — efter måttet av sin tid — ett värn för friheten, ett bålverk mot förtrycket. Tidigare och verksammare än på de flesta andra håll i världen hade den lagbundna medborgerliga frihetens princip här blivit fastslagen och betryggad.

 

    Nordens jurister minns Birger Ekeberg som den vilken under mer än ett kvarts sekel med en självklar och av alla erkänd auktoritet för de de svenska juristernas talan vid de nordiska juristmötena. Vid varje möte fängslades deltagarna av hans talekonst — av talens innehåll och form och av det Ekebergska framförandet. Och de svenska deltagarna kände det ibland som om något av glansen från Birger Ekeberg oförtjänt föll även över dem.
    När Birger Ekeberg med utgången av 1946 beviljades avsked från presidentämbetet i Svea hovrätt betygade honom Kungl. Maj:t, i ett särskilt yttrande, »Sitt synnerliga välbehag över hans under en långföljd av år i olika befattningar ådagalagda skicklighet samt städse visade trohet och nit». Skicklighet, trohet och nit — de orden beskriver väl mannen och hans verk.
    Så minns vi Birger Ekeberg som jurist. Men vi minns honom också som en ädel människa och en god vän. Vi minns hans resliga gestalt, hans lätta, snabba gång och hans varma, goda blick. Och vi känner en djup tacksamhet mot honom och för hans gärning.
    I den långa raden presidentporträtt i Svea hovrätts Stora rum finns också Birger Ekebergs. Under porträttet står hans valspråk tecknat: Ex lege libertas, av lagen friheten. I all sin knapphet ger dessa ord mycket av Birger Ekeberg. De innehåller också ett budskapoch en maning.

Sten Rudholm

 

Ved Birger Ekebergs død er en af de fremragende personligheder, der har betydet mest for det nordiske lovsamarbejde, faldet bort. I henved 50 år var Birger Ekeberg et samlingsmærke for Nordens jurister, bådeved juristmøderne og i de lovkommissioner, der udarbejdede udkasttil de ensartede nordiske love. Hans faste tro på værdien af dettesamarbejde fandt et prægnant udtryk i hans udtalelse i Svensk Juristtidning 1939: »den nordiska rättsgemenskapen utgör ett starktideellt föreningsband mellan Nordens folk».
    Birger Ekebergs betydning for lovsamarbejdet beroede endvidere,dels på hans mesterskab ved udformningen af retsreglerne, dels påhans forståelse af, at selv om man gik ud fra en fælles kulturarv ogensartede sociale forhold, måtte man respektere, at retsudviklingen og

 

692 Birger Ekeberg †traditionen i landene frembød forskelligheder, som ikke kunne overbygges ved nogen mellemløsning.
    Ved Københavns Universitets fest den 4. juni 1945 efter Danmarks befrielse blev Birger Ekeberg promoveret til æresdoktor i retsvidenskab ved Københavns Universitet.

O. A. Borum

 

Det nordiska samarbetet har under de senaste decennierna alltmer intensifierats och fått en allt större betydelse. Även på rättslivets område har det nordiska samarbetet blivit allt livligare och främst har stora vinningar nåtts på den gemensamma nordiska lagstiftningens område. Då vi erinrar oss detta är det skäl att minnas alla dem som genom personliga insatser och hårt arbete varit med om att lägga grunden till och stått i spetsen för samarbetet på rättslivets område.
    Riksmarskalken Birger Ekebergs livsgärning och mångsidiga insats i samarbetet inom ramen för de nordiska juristmötena kan ej överskattas. Hans övertygelse om den nordiska rättsgemenskapens värdevar orubblig och, såsom han för flera årtionden sedan uttryckte det,utgör de nordiska juristmötena den fasta grund på vilken arbetet förden nordiska rättsgemenskapen vilar.
    Budet om Birger Ekebergs bortgång har med vördnad inför hans stora livsgärning av Finlands jurister emottagits med djup sorg.


Olavi Honka

 

När jag i samband med ett nordiskt lagstiftningsarbete för drygt 20 år sedan för första gången träffade Birger Ekeberg, imponerades jag givetvis redan av hans särskilt eleganta och stiliga yttre, med ett av dignitet präglat vänligt uppträdande, av hans solida kunnande inom de rättsområden det gällde samt även av hans utomordentliga förmåga att leda dylika överläggningar. Man insåg genast, att här hade man träffat en framstående, mångsidigt utrustad personlighet, som var liksom skapad till att vara i ledarställning, att inneha de högsta posterna inom eget samhälle och även i internationella sammanhang.
    Under sitt liv fick Birger Ekeberg också i uppdrag att sköta otaliga dylika viktiga och hedrande uppgifter. Men detta var ej enbart förtjänt hedrande för honom själv. Det blev också och förblir heder för ifrågavarande ämbeten och institutioner att ha haft honom i ledarställning.
    Från år 1949, när jag blev ordförande i den isländska lokalstyrelsen för de nordiska juristmötena, och fram till år 1957, när Birger Ekeberg slutade som svensk ordförande — ett ordförandeskap han innehaft sedan 1930 — bereddes tillfällen till närmare kontakter. Då befästes ej endast riktigheten av mina tidigare nämnda intryck av

 

Birger Ekeberg † 693Birger Ekeberg. Jag fick också, förutom personligt värmande vänskap, bevis för hans vänliga förståelse för isländska juristers ställning inom det nordiska samarbetet. Och ej enbart detta. Vid ett par viktiga tillfällen visade han i gärning och genom sitt stora inflytande sin vänskap mot Island och dess folk i helhet.
    Allt detta kommer att bevaras i ett tacksamt minne.


Árni Tryggvason

 

Da de nordiske juristmøter ble gjenopptatt i 1919 efter mange års avbrytelse, var daværende professor Birger Ekeberg medlem av den firemannskomite som tok de avgjørende skritt. Han satt i en lang årrekke som medlem av den svenske lokalstyrelse, og var dens formann fra 1930 til 1957. I denne egenskap ledet han møtene i Stockholm i 1931 og 1951, og gjorde det på en fremragende måte.
    Når en mann av Birger Ekebergs dimensjoner går bort, er det naturlig at mange gjerne vil understreke hans tilknytning til nettopp desaker og institusjoner som de selv foler varmt for. Jeg tror allikevelikke at jeg tilegner de nordiske juristmøter for stor en andel når jegfremhever den plass de hadde i hans omtanke og hans interesse. Delvis hadde det sammenheng med juristmøtenes betydning for det nordiske rettsfellesskap, som lå ham så sterkt på hjertet. Men han såogså en egenverdi i de menneskelige kontakter som de skapte og densamfølelse som de ga grobunn. Jeg tror ikke jeg kan uttrykke detbedre enn ved å gjengi et utsnitt av den tale han holdt til åpningenav det 15. nordiske juristmøte i Stockholm i 1931:

 

    Inför denna församling krävas ej många ord för att tolka arten och betydelsen av juristmötenas verksamhet. De äro, dessa möten, den fasta grund, på vilken arbetet för nordisk rättsgemenskap vilar. De äro uttryck för en önskan hos fem fria och frihetsälskande folk att i sin samhällsbyggande verksamhet stödja varandra och till ömsesidig båtnad troget vårda och alltmer utveckla vad de på rättslivets område hava gemensamt. Genom denna uppslutning kring samfällda ideal vilja vi främja den rättsliga samfärdseln mellan de nordiska folken och skapa ökad respekt för nordiska rättstankar ute i världen.
    Juristmötena äro ett led i strävandena att knyta allt fastare band av förståelse och vänskap mellan Nordens folk. Naturen själv och den historiska utvecklingen ha fört oss närmare samman än några andra självständiga nationer. Vårt tanke- och känsloliv präglas i mycket av samma grundstämning, och vi äga den oskattbara gåvan att kunna tala fritt och förtroligt med varandra, envar på sitt modersmål. Men om det är den nära frändskapen och de gemensamma kulturvärdena, som förena oss, så är det å andra sidan de påtagliga skiftningarna i folklynne och livssyn, som förläna åt samvaron dess säregna charm och rikedom. Det vore också ett misstag att tro, att strävandena till nordisk rättsgemenskap skulle syfta till en ut-

 

694 Birger Ekeberg †jämning av sådana särdrag, som ge åt vart och ett av folken dess särskilda kynne.

 

    De mange som har hatt den lykke å komme i kontakt med Birger Ekeberg under hans arbeide i og for de nordiske juristmøter, samler seg idag i en ærbødig og takknemlig hyldest til hans minne.


Carl Jacob Arnholm

 

Birger Ekeberg, som avled d. 30 nov. 1968, var född i Uppsala d. 10 aug. 1880. Efter studentex. i Uppsala 1898 blev han jur. kand. där 1902. Han disputerade 1904 på en avhandling i patenträtt och han blev samma år docent i speciell privaträtt och civilrätt. När den juridiska fakulteten inrättades vid Stockholms högskola blev han 1907 den förste innehavaren av professuren i speciell privaträtt jämte finansrätt. Efter kallelse övertog han 1915 professuren i civilrätt, vilken han sedan innehade till 1925.
    Han biträdde med lagstiftningsuppdrag i justitiedepartementet 1907—11 och var 1909—25 ledamot av lagberedningen. Under två perioder, 1920—21 och 1923—24, var han justitieminister. År 1925 utnämndes han till justitieråd. Han kvarstod i Högsta domstolen till 1927, då han återvände till lagberedningen, nu som dess ordförande. Han var president i Svea hovrätt 1931—46 och riksmarskalk 1947—59.
    Bland hans lagstiftningsuppdrag må nämnas — förutom arbetet i lagberedningen, som främst avsåg revision av familjerättslagstiftningen — ordförandeskap i straffrättskommittén 1937—53, auktorrättskommittén 1938—56, ärvdabalkssakkunniga 1941—54 och lufträttssakkunniga 1945—55 samt uppdrag som delegerad för det nordiska lagstiftningsarbetet 1947—59.
    Han innehade en stor mängd förtroendeuppdrag av olika slag. Här må nämnas ordförandeposterna i styrelserna för Stockholms högskola 1927—58, Handelshögskolan i Stockholm 1939—57, Nobelstiftelsen 1947—60 och Sveriges domareförbund 1935—48. Bland andra ordförandeposter märks den i Svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet 1944—56. Bland uppdrag inom näringslivet kan nämnas ordförandeskap i styrelsen för SPP1935—57, Norstedts 1944—59 och SLT 1947—56.
    Han var sedan 1945 en av de aderton i Svenska akademien. Han blev jur. hedersdoktor i Heidelberg 1923, i Köpenhamn 1945 och i Helsingfors 1955 samt fil. hedersdoktor i Stockholm 1953.
    Han var ledamot av den svenska lokalstyrelsen för de nordiska juristmötena 1919—57 och ordförande i lokalstyrelsen 1930—57.
    Birger Ekeberg var en av stiftarna av Svensk Juristtidning och han tillhörde tidskriftens styrelse från begynnelsen 1916 till 1960; han var styrelsens ordförande 1940—60.