Om övergångsbestämmelserna till lagstiftningen om bostadsarrende

 

Genom lagändring den 28 maj 1968 (SFS nr 342) har lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom ändrats, varvid bl. a. i 71—82 §§ tillkommit regler om ett nytt institut kallat bostadsarrende.
    Det är icke min avsikt att lämna någon allmän kommentar till lagändringen eller bakgrunden därtill, men en detalj vill jag närmare belysa, nämligen den bristande adekvans, som föreligger mellan lagtexten och övergångsbestämmelserna.
    Antag, att det den 1 augusti 1958 träffades avtal mellan jordägare och arrendator om upplåtelse av tomtplats för tiden 1 augusti 1958—1 augusti 1968, att arrendatorn uppfört bostadshus, som taxerats för mer än 5 000 kronor, att om — enligt avtalet — uppsägning ej skedde senast ett år före arrendetidens utgång arrendet skulle anses förlängt på ytterligare tio år och att uppsägning till avflyttning ägt rum före den 1 augusti 1967.
    Enligt 3 punkten i övergångsbestämmelserna är den nya lagen tillämplig på ovan skisserade avtal. Därigenom är 77 § nyttjanderättslagen i dess nya lydelse också tillämplig. Enligt denna paragraf åligger det jordägaren att senast två månader före arrendetidens utgång lämna visst meddelande på sätt stadgas i 38 § nyttjanderättslagen. Då emellertid lagändringen enligt SFS utkom av trycket den 24 juni 1968, kan jordägaren helt enkelt icke prestera vad lagstiftaren begärt, för att han skall säkra sin rätt. Enligt lagtexten skulle detta innebära att arrendeavtalet anses förlängt på ytterligare fem år, vilket är en uppenbart orimlig konsekvens av att lagstiftaren ej uppmärksammat de följder det medfört att i sista stund ändra övergångsbestämmelserna.
    Hur skall nu förevarande problem lösas? Jag föreställer mig, att en domstol vid tvist och invändning av arrendatorn att jordägaren ej efterkommit bestämmelserna om delgivning av meddelande enligt 77 § av vad arrendatorn har att iakttaga, därest han är missnöjd med jordägarens krav på högre arrende eller krav å avflyttning, kommer att säga ungefär: »Jordägaren har inom två månader från det lagändringen offentliggjorts vidtagit de åtgärder,

 

Om övergångsbestämmelserna till lagstiftningen om bostadsarrende 749som skäligen kan påfordras av honom. Invändningen saknar därför fog.» Ett sådant domskäl förutsätter emellertid att jordägaren lyckats delgiva arrendatorn före den 1 september 1968. I annat fall är väl utgången av en process helt öppen.

Lennart Bjernefors