Europeiska sociala stadgan den 18 oktober 1961
Undertecknade regeringar, som äro medlemmar av Europarådet,
vilka finna det vara Europarådets syfte att åstadkomma en fastare enhet mellan dess medlemmar för att skydda och förverkliga de ideal och principer, som äro deras gemensamma arv, och för att underlätta deras ekonomiska och sociala framåtskridande, särskilt genom vidmakthållandet och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
vilka finna, att Europarådets medlemsstater enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, samt tilläggsprotokollet till densamma, undertecknat i Paris den 20 mars 1952, hava överenskommit att tillförsäkra sina befolkningar i nämnda konvention och tilläggsprotokoll angivna medborgerliga och politiska fri- och rättigheter,
vilka finna, att sociala rättigheter böra tillförsäkras alla och envar utan åtskillnad i fråga om ras, hudfärg, kön, religion, politisk åskådning, nationell härstamning eller socialt ursprung,
vilka äro beslutna att samfällt med alla tjänliga medel och genom för ändamålet inrättade institutioner söka höja levnadsstandarden och förbättrade sociala förhållandena i medlemsstaterna, såväl i städerna som på landsbygden,
hava överenskommit om följande:
Första delen
De fördragsslutande parterna erkänna, att målet för den politik som de skola fullfölja med alla lämpliga medel, såväl nationellt som internationellt, skall vara att uppnå sådana förhållanden att följande rättsgrundsatser och principer kunna förverkligas:
1. Envar skall hava möjlighet att förtjäna sitt uppehälle i ett fritt valt arbete.
2. Alla arbetstagare äga rätt till skäliga arbetsvillkor.
3. Alla arbetstagare äga rätt till trygga och sunda arbetsförhållanden.
4. Alla arbetstagare äga rätt till skälig lön, tillräcklig för att bereda dem och deras familjer en godtagbar levnadsstandard.
5. Alla arbetstagare och arbetsgivare äga rätt att fritt organisera sig i nationella eller internationella sammanslutningar för att tillvarataga sina ekonomiska och sociala intressen.
6. Alla arbetstagare och arbetsgivare äga rätt att förhandla kollektivt.
7. Barn och ungdom äga rätt till särskilt skydd mot de risker i fysiskt och moraliskt avseende för vilka de äro utsatta.
8. Kvinnliga arbetstagare äga vid havandeskap och barnsbörd rätt till särskilt skydd, och sådant skydd skall, i den mån så är påkallat, även eljest beredas kvinnliga arbetstagare.
9. Envar äger rätt till ändamålsenlig yrkesvägledning i syfte att hjälpa ho-