Rapport om upploppen i Chicago. Kravet på »lag och ordning» har under  senare tid framförts med allt större eftertryck och var det viktigaste inrikespolitiska temat i 1968 års presidentvalskampanj. De främsta företeelserna, som drivit fram detta krav, torde vara rasoroligheterna och demonstrationerna mot kriget i Vietnam, men även den ökade brottsligheten, de politiska morden, polisbrutaliteten och domstolarnas ändrade praxis till skydd för åtalade har spelat stor roll.
    Strax efter mordet på Robert Kennedy uttalade president Johnson, att han vore djupt skakad av laglösheten och våldsmentaliteten i landet. »There is never — and I say never — any justification for the violence that tears at the fabric of our national life; that inspires such fear in peaceful citizens that they arm themselves with deadly weapons; that sets citizen against citizen, or group against group». Presidenten meddelade samtidigt, att han tillsatt en National Commission on the Causes and Prevention of Violence under ordförandeskap av dr Milton Eisenhower. Bland utredningens övriga 12 medlemmar återfinns kongressmän, domare och advokater samt New Yorks romerskkatolske ärkebiskop.
    På uppdrag av denna utredning har en arbetsgrupp under ledning av en känd Chicago-jurist, Daniel Walker, undersökt de våldsamma oroligheter, som ägde rum i Chicago i slutet av augusti månad i samband med det demokratiska partikonventet. Gruppens 233 sidor långa rapport, benämnd Rights in

 

35—693005. Svensk Juristtidning 1969

 

Conflict, grundar sig bl. a. på intervjuer med 1 400 människor samt på granskning av 12 000 fotografier och rörliga filmer med en total spellängd av 180 timmar. Skulden för upploppens elakartade karaktär läggs i första hand på polisen, som förklaras ha tillgripit långt större våld än erforderligt (»unrestrained and indiscriminate police violence»), samt på stadens borgmästare, Richard Daley, vars direktiv till polisen tidigare under året i samband med oroligheterna efter mordet på Martin Luther King (»shoot to kill arsonists and shoot to maim looters») förklaras ha utgjort en viktig psykologisk bakgrund för polisens handlande. Men även de cirka 10 000 demonstranterna får en del av skulden på grund av sitt delvis synnerligen provokativa uppträdande. Upploppen sägs vara till en del välregisserade, till en del spontana och till en del provocerade av polisen.
    Det provokativa språk, som användes av såväl demonstranter som polis har enligt rapporten bidragit till upphetsningen. För att ge en fullständig bild av händelseförloppet har Walker i full utsträckning citerat svordomar och skällsord (»to omit it would inevitably understate the effect it had»). På grund härav har Government Printing Office vägrat trycka rapporten.
G. C.-W.