Om traumatiska neuroser
F. d. justitierådet Halvar Lech har i SvJT 1968 s. 433 tagit upp några skadeståndsfrågor, bl. a. ersättning för inkomstbortfall vid traumatiska neuroser.
Det är tacknämligt att tankemöda ägnas denna fråga, som har intresse ej bara för juristen och medicinaren. Då även de allmänna aspekterna är intressanta vill jag kommentera ett par av de begrepp, som Lech behandlat.
Begreppet (traumatisk?) neuros definierar Lech som något, som framkallas av en kroppsskada. Är ett sådant definitionssätt med kontrastering mot ett tänkt friskhetsideal en effekt av vår tendens att uppfatta effektivitet, tillfredsställelse, frihet från konflikt o. s. v. som det enda friska och naturliga här i världen? I själva verket innebär ju livet att leva med konflikter och handicap, och en seg inre problematik är inbakad i varje allvarligt mänskligt problem eller neurotiskt symtom, och livet självt används ej sällan som försök till lösning av denna problematik.
Jag anser vidare att de traumatiska neuroserna löper risk att bli alltför ensidigt och ytligt bedömda om de hänförs till blott något enstaka moment t. ex. det traumatiska eller det ekonomiska. Med detta menar jag givetvis ej att dessa neuroser generellt skall förvägras ersättning.
Att den tyska judikaturen bestämt hållit fast vid att på detta område tillämpa det traditionella juridiska orsaksbegreppet innebär väl inget annat än att den anser sin ställning så stark att den överväger att låta sina normeringar giltigförklaras över ett bredare fält. Då den springande punkten för kausalitetsavgörandet synes vara ». . . in adäquater Weise durch den Unfall verursacht . . .» måste man sluta sig till att det är den tyska judikaturen eller av denna valda experter, som avgör frågan adekvat eller ej. I själva verket är måttstocken adekvat högst inadekvat då det gäller en rad symtom inom den psykiska sfären, såvida ej mycket allvarliga försök görs att studera den multifaktoriella bakgrunden till mänskligt beteende och känsloliv. Bl. a. måste de mekanismer studeras, som reglerar medvetenhet och de växlande grader av partiell medvetenhet, som ej sällan iakttas om opportuna moment, t. ex. ekonomiska, aktualiseras.
Trots att Lech också själv befarar att den rekommenderade handläggningen kan omöjliggöra läkning och rehabilitering, enär bakgrundsstudierna är så svåra att utföra, anser han riktpunkten för bedömningen vara av otvivelaktigt intresse. Är inte detta numera mest historiskt intressant? Ett tanke- och rättssystem, som bygger på sådana verklighetsfrämmande begrepp som konflikt- och neurosfrihet och på att fullständiga analyser av neurotiska konflikter kan göras i det enskilda rättsfallet, måste medföra de