Lagstiftningsfrågor vid 1968 års riksdags höstsession
Redogörelsen upptar endast sådana ärenden som antagits vara av särskilt intresse för SvJT:s läsekrets.

 

Stats- och förvaltningsrätt m. m. Riksdagen har godkänt 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet och 1963 års europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Vidare har — med giltighet fr. o. m. den 1 januari — gjorts vissa materiella ändringar i medborgarskapslagen. Den viktigaste ändringen är att det blivit lättare för medborgare i annat nordiskt land att vinna svenskt medborgarskap. Sålunda har kravet på hemvisttid vid förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan enligt 10 § medborgarskapslagen sänkts från tio till sju år samt den undre åldersgränsen för sådan anmälan sänkts från 21 till 18 år och den övre åldersgränsen slopats. Förlust av medborgarskap på grund av preskription enligt 8 § första stycket skall inte inträda för den som under sammanlagt minst sju år haft hemvist i annat nordiskt land. — Det har förut skickats att praxis i naturalisationsärenden kommer att ändras så, att för bifall till ansökan om naturalisation av medborgare i annat nordiskt land normalt skall krävas endast tre års hemvist i Sverige.
    Beslutanderätten i bl. a. naturalisationsärenden skall föras över från Kungl. Maj:t till den centrala utlänningsmyndighet, som inrättas den 1 juli. Mot myndighetens beslut i medborgarskapsärende skall besvär kunna föras hos Kungl. Maj:t. Dessutom skall myndigheten kunna hänskjuta medborgarskapsärende till Kungl. Maj:t för avgörande, om det föreligger särskilda skäl, t. ex. att ärendet har påtagliga utrikespolitiska aspekter eller på annat sätt är av särskilt grannlaga natur eller är av principiell betydelse.
    I anslutning till de nya riktlinjerna för utlänningspolitiken har — med giltighet fr. o. m. den 1 juli — antagits ändringar i utlänningslagen. Utlännings vandel skall få prövas i ärende om uppehållstillstånd endast i samma utsträckning som i ärende om avvisning eller utvisning. För att ytterligare stärka rättssäkerheten i ärenden om uppehållstillstånd föreskrivs att utlänning, som vägras uppehållstillstånd på grund av sin vandel, får besvära sig över beslutet hos Kungl. Maj:t i vissa fall. Utlänningsnämnden skall höras, innan den centrala utlänningsmyndigheten av sådant skäl avslår ansökan om uppehållstillstånd. Besvärsrätt skall liksom i ärende om avvisning eller utvisning föreligga, om nämnden eller ledamot i nämnden har haft avvikande mening. — Den nuvarande föreskriften i utlänningslagen att arbetstillstånd alltid skall avse visst slag av arbete (yrkesbegränsas) har ändrats så att arbetstillstånd skall kunna meddelas utan sådan begränsning. Vidare skall narkotikamissbruk, liksom f. n. alkoholmissbruk, kunna föranleda utvisning.

 

Enligt en under höstsessionen antagen lag, som trädde i kraft den 1 januari, har i djurskyddslagen förts in en bestämmelse som ger länsstyrelse möj-

 

58 Arne Reislighet att i vissa fall förbjuda den som vanvårdar djur att för viss tid eller tills vidare handha djur. Är den försumlige ägare av djuret, kan länsstyrelsen dessutom ålägga honom att avhända sig djuret och förbjuda honom att skaffa nytt djur. Beslut om förbud eller åläggande kan meddelas endast i särskilt kvalificerade fall. I första hand avses de fall, då någon har underlåtit att efterkomma sådan föreskrift om djurs vård eller behandling som hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse har meddelat och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt. Om djurägare inte iakttar åläggande att avhända sig djur eller förbud att anskaffa djur, har länsstyrelsen rätt att förordna att djuret skall omhändertas genom polismyndighetens försorg på den försumliges bekostnad och säljas eller dödas. Bötesstraff stadgas för den som bryter mot förbud att handha djur. Vid bestämmande av straff för djurägare skall hänsyn tas till den förlust som han kan ha lidit genom att hans djur har omhändertagits.

 

Riksdagen har antagit förslag till förordning om begränsning av svavelhalten i eldningsolja. Vid eldning med olja utsläpps svaveldioxid, som förorsakar allvarlig luftförorening. Som en första åtgärd häremot stadgas i förordningen — med giltighet från och med den 1 juli — förbud att förbränna olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent. Kungl. Maj:t har bemyndigats att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten. Sänkningen avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar finns härför. För anläggning med tillfredsställande rökgasrening kan länsstyrelsen medge undantag från förbudet. Undantag kan också medges när särskilda skäl föreligger. Överträdelse av förbudet mot förbränning av olja med svavelhalt som överstiger den tillåtna gränsen straffas med böter eller fängelse i högst ett år. Av praktiska skäl riktar sig förbudet mot konsumenten. I förordningen föreskrivs emellertid också att den som säljer eldningsolja skall lämna köparen uppgift om oljans svavelhalt. Underlåtenhet att lämna uppgift om svavelhalt eller lämnande av uppgift om lägre svavelhalt än den verkliga straffas med dagsböter. Sistnämnda bestämmelser trädde i kraft den 1 januari.

 

Med giltighet från och med den 1 januari har vidtagits vissa ändringar i regeringsrättslagen, vilka sammanhänger med tillkomsten av smittskyddslagen1 samt den nya lagen om ändring i djurskyddslagen.

 

Lagen med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m. m. har ändrats så att kyrkokungörande som gäller världsliga angelägenheter skall ersättas med anslag på sätt och plats som Kungl. Maj:t bestämmer. Ändringen träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar, sannolikt samtidigt med de nya bestämmelser om delgivning vilka är under utarbetande.

 

Kyrkorätt. Möjlighet har öppnats att under åren 1969—1975 anordna liturgisk försöksverksamhet där avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen får prövas. Försöksverksamhet får bedrivas i högst tio församlingar i varje stift. Frågor om försöksverksamhet skall prövas av domkapitlet och verksamheten anordnas endast om kyrkorådet medger det efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker. — Vidare har antagits en lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrko-

 

1 Se SvJT 1968 s. 511.

 

Lagstiftningsfrågor vid 1968 års riksdags höstsession 59byggnad. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari, medför viss möjlighet för Kungl Maj:t att delegera beslutanderätten i kyrkobyggnadsärenden.

 

Familjerätt. Vissa ändring i giftermålsbalkens regler om förutsättningarna för äktenskaps ingående och upplösning träder i kraft den 1 juli. Ifråga om äktenskaps ingående införs den ändringen att äktenskapsåldern för män sänks från 21 till 18 år, varigenom åldersgränsen blir densamma förmän och kvinnor. Vidare slopas epilepsi och könssjukdom som äktenskapshinder. Lysningen blir frivillig. I fråga om skilsmässoreglerna har bl. a., i enlighet med en rekommendation av Nordiska rådet, bestämts att rätten till omedelbar äktenskapsskillnad vid otrohet inte längre skall vara ovillkorlig. Om hänsyn till barnens bästa eller andra särskilda skäl talar därför, skall domstol i stället kunna döma till hemskillnad. Antalet borgerliga medlare skall ökas, och det blir större möjligheter än f. n. att påkalla medling utan samband med skilsmässa. Nuvarande krav på medling i hemskillnadsmål uppmjukas samtidigt som bestämmelserna i ämnet görs enhetliga.
    Den nya lagstiftningen utgör endast en första, begränsad etapp i en översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. Nästa etapp bör enligt departementschefen omfatta vissa frågor om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar, främst efterlevande makes rättsliga ställning, samt frågan om vidgad arvsrätt för barn utom äktenskap. Samtidigt skall göras vissa ändringar i föräldrabalkens regler om fastställande av faderskap till utomäktenskapliga barn. Man kan nog räkna med att proposition i dessa delar skall kunna läggas fram innevarande år. — Enligt departementschefen måste äktenskapslagstiftningen inom en inte alltför avlägsen framtid bli föremål för en mer genomgripande revision än som f. n. anses vara möjlig. I fråga om principerna för det fortsatta lagstiftningsarbetet har första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande rörande de i höstas antagna ändringarna i giftermålsbalken uttalat, att ändrade samhällsförhållanden och nya värderingar måste få sätta spår i en lagstiftning, som är av så central betydelse både för enskilda och för samhället.

 

Fastighetsrätt. Riksdagen har antagit ett förslag till lag om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslag). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari, syftar till bättre överensstämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och den äganderättsliga indelningen av fast egendom. Redan vidtagna uppdelningar av registerfastigheter genom civilrättsligt giltiga förfoganden av skilda slag — s. k. privatjorddelning — skall kunna erkännas som fastighetsbildning (legalisering). Lagen innebär i denna del i princip att sämjedelningar, privata ägostyckningar samt arealförvärv och andra liknande överlåtelser som kommit tillstånd före den 1 juli 1962 skall kunna legaliseras. Fråga om legalisering behandlas vid lantmäteriförrättning. Bestämmelserna har getts en utformning som syftar till ett enkelt och smidigt förfarande. För legalisering krävs varken fullständig enighet mellan delägarna eller någon jord- eller planpolitiskprövning. Vid förrättningen skall i huvudsak endast konstateras att giltig privat jorddelning av det slag som avses med lagstiftningen föreligger. Utstakning och utmärkning av sämjegränser skall inte förekomma.
    Riksdagen har vidare, med giltighet från och med den 1 januari, antagiten lag med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. Lagen

 

60 Arne Reisskall hindra att nya från den officiella fastighetsindelningen avvikande enheter bildas genom arealöverlåtelser. Bestämmelserna har närmast hämtats från det till lagrådet den 11 februari 1966 remitterade förslaget till ny jordabalk. I fråga om köp, byte och gåva innebär bestämmelserna i huvudsak att fång, som inte leder till fastighetsbildning i viss angiven ordning, blir ogiltigt. Förvärv av område av registerfastighet genom bodelning, arvskifte eller associationsrättsligt fång skall över huvud taget inte kunna ske. I en sådan situation får därför fastighetsbildning begäras före förvärvet.

 

Lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom upphörde att gälla vid utgången av år 1968. Återköpsrätt som då bestod får inte göras gällande efter utgången av år 1973. Som en följd av lagens upphävande har genomförts vissa ändringar i annan lagstiftning. — Möjligheten att vid överlåtelse av jord i allmän ägo göra förbehåll om rätt till återköp har begagnats endast i ringa utsträckning. De flesta syften man velat gynna med återköpslagen har i våra dagar ansetts antingen sakna betydelse eller kunna tillgodoses på annat och bättre sätt än genom återköpsförbehåll. Eftersom något allmänt behov av återköpsinstitutet således inte finns och det föreligger önskemål att antalet rättighetstyper inom fastighetsrätten inskränks till enbart sådana som är betingade av ett allmänt behov, har återköpslagen befunnits böra utmönstras ur lagstiftningen. Såsom ytterligare skäl för upphävandet har framhållits att tillvaron av återköpsrätt ej sällan kan inverka försvårande på sådan fastighetsbildning som åsyftar omreglering.

 

Lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. tillkom år 1942 som ett komplement till hyresregleringslagen. Enligt bestämmelserna i bostadsrättskontrollagen har det ålegat bostadsrättsförening, som haft hus på hyresreglerad ort, att låta hyresnämnden granska och godkänna en ekonomisk plan för föreningens verksamhet. Syftet med hyresnämndens prövning har framför allt varit en kontroll av att avgifterna till föreningen inte varit för höga med hänsyn till den priskontroll som genom hyresregleringslagen upprätthållits beträffande hyreslägenheter. Enligt bestämmelse i bostadsrättskontrollagen har vidare frivillig överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag varit gällande bara om den godkänts av hyresnämnden. Övervärde på bostadsrätt, som betingats av brist på lägenheter, har i princip inte fått tas ut. Bostadsrättskontrollagen har upphört att gälla vid utgången av år 1968. Riksdagen har i anslutning härtill antagit en ny lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m. De nyssnämnda bestämmelserna saknar motsvarighet i den nya lagen. Denna innebär bl. a. att förskott på avgift förupplåtelse av bostadsrätt inte får uppbäras utan att ekonomisk plan över bostadsrättsföreningens verksamhet upprättats och mottagits av länsstyrelsen samt betryggande säkerhet ställts hos länsstyrelsen för fullgörande av den skyldighet att återbära uppburet förskott som kan uppkomma.

 

Straffrätt m. m. I anledning av att den allmänna varuskatten från och med den 1 januari ersatts med en allmän omsättningsskatt, mervärdeskatt, har antagits en sådan komplettering av skattestrafflagen att lagen blir tillämplig även när oriktig uppgift i deklaration eller därmed jämförlig handling till ledning vid fastställandet av mervärdeskatt är ägnad att leda till oriktig återbetalning av skatt. Vidare har lagen om handräckning vid

 

Lagstiftningsfrågor vid 1968 års riksdags höstsession 61taxeringsrevision gjorts tillämplig också på skatterevision som avser mervärdeskatt.

 

Utsökningsrätt. Riksdagen har antagit en ny lagstiftning om exekution i lön, d. v. s. om införsel och utmätning i lön, och om skydd mot exekution i viss egendom. I fråga om införsel innebär lagstiftningen att 1917 års lag om införsel i avlöning, pension eller livränta upphävs och ersätts med en införsellag. Den nya lagen utgör huvudsakligen en modernisering av nu gällande bestämmelser medan de sakliga nyheterna är relativt få. Införsel skall kunna användas för samma slags fordringar som för närvarande eller sålunda för familjerättsliga underhållsfordringar, vissa kommunala bidragsfordringar, skatter och böter. Vid konkurrens mellan olika typer av införselbara fordringar har anspråken företräde i nu nämnd ordning.
    Bestämmelserna om löneutmätning reformeras avsevärt. Löneutmätning skall enligt ändringar i utsökningslagen äga rum i en införselliknande ordning, som bl. a. innebär att lönen, i motsats till vad nu gäller, skall kunna tas i anspråk redan innan den är tillgänglig för lyftning genom ett åläggande för arbetsgivaren att innehålla viss del. Därmed avses den främsta orsaken till löneutmätningens bristande effektivitet bli undanröjd. Löneutmätning skall kunna användas för uttagande av alla sorters fordringar. Olika villkor för dess användning uppställs emellertid för att garantera att löntagarnaskyddas mot alltför kraftiga ingrepp i inkomsterna. Löneutmätning beträffande lön i allmänhet får sålunda inte ske, om det med skäl kan antas att gäldenären gjort vad han förmått för att betala skulden. Vidare gäller att förordnandet om utmätning får omfatta endast belopp som uppenbart överstiger vad som åtgår för gäldenärens och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Innebörden härav är enligt motiven att gäldenärens beneficium skall vara avsevärt större än vid införsel; mot gäldenärens bestridande skall löneutmätning inte komma i fråga för den stora gruppen av lågavlönade, frånsett ungdomar som saknar försörjningsbörda och liknande fall. Utan medgivande av gäldenären skall löneutmätning inte heller få tillämpas under längre tid än tre månader under ett och samma kalenderår. Tiden kan dock utsträckas till sex månader om fordringens art ger anledning till det, t. ex. om fråga är om skadestånd på grund av brott. Semestermedel skall i allmänhet inte få utmätas. — Även beträffande sakexekution innebär de nya reglerna en för gäldenären väsentligt mer liberal bestämning av beneficium. Reglerna har avfattats så, att de skall tillåta en fortgående anpassning till den allmänna standardhöjningen. I fråga om kläder och andra föremål, som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, skall man enligt förslaget ta undan från utmätning föremål till skäligt värde. Beträffande möbler, husgeråd o. d. omfattar utmätningsskyddet sådan egendom som är att betrakta som nödvändig för ett hem och dess skötsel. Vad angår arbetsredskap och annan utrustning, som behövs för gäldenärens förvärvsverksamhet eller yrkesutbildning, bestäms gränsen efter vad som är skäligt. Hänsyn skall tas till om gäldenären eller någon i hans familj lider av lyte eller allvarlig sjukdom. Avsikten med de nya bestämmelserna är att söka åstadkomma en förskjutning av exekutionsfallen från sakexekution mot den avsevärt smidigare och mindre arbetskrävande löneexekutionen.
    I samband med de nu nämnda ändringarna har antagits vissa förslag av

 

62 Arne Reismer begränsad räckvidd. En ändring i konkurslagen innebär bl. a. att gäldenären regelmässigt skall få behålla sin arbetsinkomst utan intrång av konkursboet. I föräldrabalken införs i 20 kap. en ny paragraf, 13 a §, som ger möjlighet för en uppgiven barnafader, som på grund av en provisorisk överenskommelse utom rätta bidragit till barnets uppehälle i avvaktan på utlåtande om blodundersökning, att av allmänna medel återfå utgivna bidragsbelopp när frågan om hans faderskap har förfallit. Ändringar har också gjorts i bl. a. 17 kap. handelsbalken, lagen om försäkringsavtal, lagen om trafikförsäkring å motorfordon och barnavårdslagen.
    De nya bestämmelserna, som är ett led i den pågående reformeringen av utsökningslagen och därmed sammanhängande lagstiftning, träder i kraft den 1 juli.

 

I anslutning till införandet av mervärdeskatten och skyldighet att betala allmän arbetsgivaravgift har statens fordringar på den nya skatten och avgiften förenats med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Samtidigt har lagrummet jämkats i anledning av ny lagstiftning på socialförsäkringsområdet. Lagändringen trädde i kraft den 1 januari.

 

Näringslagstiftning. 1864 års näringsfrihetsförordning har enligt beslut av höstriksdagen upphört att gälla vid utgången av år 1968.
    Flertalet av förordningens bestämmelser rörande svenska rättssubjekt, däribland den allmänna näringsfrihetsförklaringen, har inte ersatts av någon annan författningsbestämmelse. Reglerna angående konkursgäldenärs rätt att idka näring har dock med viss jämkning förts över till konkurslagen. — Näringsfrihetsförordningens regler om gårdfarihandel och realisation har vidare ersatts av en förordning om tillfällig handel, som får drivas endast efter tillstånd. Sådan handel med bl. a. livsmedel och blommor får dock drivas utan tillstånd. Detsamma gäller handel med andra varor om försäljningen sker inomhus. I övrigt skall tillstånd beviljas, om inte hinder möter på grund av sökandens personliga olämplighet eller andra ordningshänsyn. — Näringsfrihetsförordningens regler om utlänningars rätt att idka näring har ersatts av en lag, som gäller både utlänningar och utländska företag. Lagens regler om utlänningar stämmer i huvudsak överens med vad som gällt enligt näringsfrihetsförordningen. Huvudregeln är alltjämt att utlänning som vill driva näring i Sverige måste ha näringstillstånd. Undantag från tillståndsplikten görs för utlänning med bosättningstillstånd och dessutom för annan här bosatt utlänning i fråga om jordbruk m. fl. näringar. I den nya lagen har, i stort sett oförändrade, förts in reglerna i 1955 års lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Kungl. Maj:t kan medge undantag från lagens regler om det är påkallat med hänsyn till internationell överenskommelse. Detta underlättar bl. a. en eventuell svenskanslutning till EEC. Den tidigare gällande skyldigheten för utländska näringsidkare att ställa säkerhet för skatt har upphävts. Även nya regler omrätt för utlänning och utländskt företag att vara delägare i svenskt handelsbolag har införts.
    Samtliga författningar har trätt i kraft den 1 januari.

 

Trafiklagstiftning. Riksdagen har lämnat utan erinran två förslag till ändringar i vägtrafikförordningen. Ändringarna, som syftar till att

 

Lagstiftningsfrågor vid 1968 års riksdags höstsession 63åstadkomma begränsning av luftföroreningar genom avgaser från diesel- och bensindrivna bilar, innebär bl. a. följande.
    Dieseldriven bil skall fr. o. m. den 1 juli vara försedd med effektiv anordning för att hindra att tydligt färgade ogenomskinliga avgaser utvecklas annat än tillfälligt i samband med start eller växling. Bränsleinsprutningspumpen skall vara plomberad. — För bil med bensindriven motor kommer att gälla en allmän bestämmelse att den skall vara försedd med anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna. Närmare föreskrifter ges inte i vägtrafikförordningen utan skall meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Avsikten är enligt propositionen att föreskriva att bilar av 1971 eller senare års modell skall vara utrustade på sådant sätt att utsläppen av koloxid och kolväten begränsas och att bilar av tidigare årsmodell skall ha sådan förgasarinställning m. m. att avgasernas koloxidhalt vid tomgång inte överstiger ett visst värde. I sistnämnda del skall bestämmelserna träda i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.

 

Frakträtt. Riksdagen har godkänt den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (Convention relative au contrat de transport international de marchandises par route, vanligen kallad CMR) och i anslutning därtill antagit ett förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Lagen, som träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar, innehåller föreskrift att konventionen, med undantag för slutbestämmelserna, skall gälla som svensk lag och upptar därutöver vissa bestämmelser som är nödvändiga för att fylla ut konventionens regelsystem. Konventionen innehåller regler om fraktsedel och om fraktförares ansvarighet för transporterat gods samt vissa processuella bestämmelser.

 

Giltighetstiden för lagen med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret har förlängts till och med den 31 december 1970.


Arne Reis2

 

2 Vid denna redogörelses utarbetande har hovrättsassessorn Hans Svahn medverkat