Fylleristraffutredningen har slutfört sitt uppdrag. I veckan före jul lade fylleristraffutredningen (ordf. regeringsrådet B. Hjern) fram sitt betänkande Bot eller Böter med förslag om akutvård av berusade personer och avkriminalisering av fylleriet (SOU 1968: 55 och 56).
    Utredningen slår fast att det nuvarande systemet med omhändertagande av akut berusade i polisarrestavdelning och bestraffning av fyllerister representerar en antikverad syn på alkoholmissbruk. De skäl som på sina håll åberopats till stöd för ett bibehållande av straffet, framför allt att detta har en preventiv effekt mot det s. k. tillfällighetsfylleriet, kan utredningen inte godta. En i betänkandet redovisad stor statistisk-sociologisk undersökning av fylleristklientelet visar bl. a. att endast 10 procent av samtliga nu registrerade fyllerifall kan betraktas som engångsförseelser och inget motsäger att även bakom dessa registrerade förseelser ligger betydande alkoholmissbruk. Förslaget innebär alltså att straffbestämmelserna i 16:15 och 21:15 brottsbalken upphävs.

 

    Avkriminaliseringen av fylleriet medför dock inte att utredningen även föreslår upphävande av vissa rättsverkningar som nu kan följa av en fylleridom. Ett omhändertagande på grund av berusning skall sålunda även i fortsättningen kunna läggas till grund för körkortsmyndighetens åtgärder. På denna punkt har dock reservation avgetts inom utredningen. Vidare anser utredningen att fylleriindikationen i 15 § nykterhetsvårdslagen t. v. bör behållas även om utredningen i princip är motståndare till en sådan schematisk regel. Frågan om nykterhetsnämndens tvångsingripanden utreds nämligen av socialutredningen och dess arbete har inte ansetts böra föregripas. Även i denna fråga har en av de sakkunniga reserverat sig. Allmän enighet inom utredningen råder dock om att spärrningen av fyllerister vid systembolagets försäljningsställen bör upphöra.
    Huvuddelen av betänkandet ägnas frågan hur vården och behandlingen av de akut berusade i fortsättningen bör utformas. Reformprogrammet bygger på uppfattningen att berusningen är att betrakta som ett sjukdomstillstånd som kräver behandling och att denna behandling bör ges ett social-medicinskt innehåll.
    Ett 20-tal större städer anses ha underlag för särskilda akutkliniker dit polisen skall transportera berusade personer (även narkotikaberusade) som tas om hand på allmän eller enskild plats och är i behov av vård. Dessa klinikerföreslås bli förlagda i anslutning till sjukhus och så utrustade att adekvat vård och behandling kan ges i akutskedet. I betänkandet redovisas en modell med lokalprogram för en sådan akutklinik med 20 vårdplatser. Vid sidan om de medicinska insatser som kan vara erforderliga skall patienternas sociala situation undersökas med sikte på fortsatta behandlingsåtgärder, i första hand inom den öppna alkoholpolikliniska vården.
    Med en fullt utbyggd klinikverksamhet kommer man att nå drygt 70 procent av alla fall som nu tas om hand för fylleri. På mindre orter, där det inte finns tillräckligt underlag för en akutklinik eller ett akutintag i anslutning till alkoholpoliklinik el. dyl., anses det ofrånkomligt att omhändertagandet av berusade även i fortsättningen sker i förvaringslokaler hos polisen. Utredningen föreslår här reformåtgärder enligt vilka de nuvarande arrestavdelningarna rustas upp och inreds med speciella »vilrum» i stället för de traditionella fyllerifinkorna, att samarbete etableras mellan polismyndigheten och läkare på orten samt att den lokala nykterhetsnämnden direkt kopplas in på arbetet med de akut berusade.
    Under slutskedet av sitt arbete har utredningen försöksvis bedrivit dels en verksamhet med akutklinik vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala och dels en verksamhet med reformerad behandling av fyllerister hos Västerås-polisen. Dessa försök, som redovisas i betänkandet, visar enligt utredningen att reformprogrammet är fullt ut genomförbart om de nödvändiga resurserna ställs till förfogande.
    En lag om omhändertagande och behandling av berusade personer bildar ramen för utredningens förslag. Lagen är så avfattad att den skall kunna träda i kraft omedelbart utan att man behöver avvakta en fullständig utbyggnad av klinikverksamheten. Enligt utredningens mening måste man nämligen realistiskt räkna med en successiv utbyggnad av akutkliniker med början på orter där förutsättningar redan nu finns för denna verksamhet. Under övergångstiden måste polisens förvaringslokaler tas i anspråk, varvid förutsätts att de reformåtgärder sätts in som utredningen förordat. E. A.