WILLIAM SEAGLE. Weltgeschichte des Rechts. 3. Aufl. München och Berlin 1967. C. H. Beck. 569 s.

 

Att skriva världens rättshistoria eller rättens världshistoria kan synas vara ett företag antingen för en forna tiders tysk professor med en Josef Kohlers en cyklopediska ambitioner och herkuliska krafter eller för en aningslös amerikansk vildhjärna. William Seagle, vars »Quest for Law», ursprungligen utgiven i U.S.A. 1941, nu sett sin tredje europeiska utgåva, torde snarast representera den senare människotypen, låt vara att han ingalunda företer den okomplicerade bilden av en i historiens skattkammare sorglöst kringströvande yankee. Advokat, juridisk journalist, handboksredaktör och hög ämbetsman

 

¹² S. 405 f och 411 f.

 

har Seagle studerat rätten från skiftande vinklar, och den bok där han sökt sammanfatta sina studier bör rättvisligen betecknas som en samling rättsanalytiska och rättspsykologiska essäer på historisk grundval. I en första bok behandlar Seagle rättens begrepp utifrån en empirisk och ofta gentemot etablerade teorier befriande respektlös angreppsvinkel. Den andra boken ägnas den »arkaiska rätten»; en bedömning av bevisvärdet i det etnografiska och historiska material som underbygger framställningen i tämligen sparsamt urval är för anm. icke möjlig, men diskussionen är idérik och medryckande. På mer välkänd mark ställer sig Seagle i sin tredje bok, där han under rubriken »rättens mognad» tar upp vissa för de europeiska och amerikanska rättssamhällena karakteristiska idéhistoriska element: naturrätt, »rule of law», avtalsmekanismens teoretiska underbyggnad och kodifikationsrörelsen. Den femte och sista boken är närmast en kritisk granskning av vissa särdrag i modern amerikansk offentlig rätt med utblickar till de europeiska huvudländerna. För den jurist som vill se den egna gärningen som ett led i globalasammanhang och som inte är rädd för svepande vyer och djärva sammanfattningar är Seagles bok givande läsning.

S. S.