Något om tiden för besvärsmåls avgörande i hovrätt
I vademålen kan hovrätten beträffande huvudsaken i princip icke åstadkomma några snabba avgöranden. I vanliga vademål skall vadeinlagan jämte akten i målet från underrätten insändas till hovrätt först efter anslutningsvadetidens utgång (RB 50:5 och 51:5). Undantag härifrån gäller beträffande häktade eller då i vadeinlagan framställes yrkande, som påkallar omedelbar prövning, då handlingarna från underrätten skall insändas genast. Men i alla vademål måste skriftväxling äga rum, innan målet beträffande huvudsaken får företagas till avgörande. Huvudförhandling får vanligen inte ens beträffande häktade hållas före utgången av anslutningsvadetiden. (RB 51:13 st. 2). I Gärdes m. fl. kommentar uttalas dock:1
Därest förberedelsen hunnit avslutas före fullföljdstidens utgång, bör ock före sistnämnda tidpunkt tiden för huvudförhandlingen kunna bestämmas. Huvudförhandlingen kan dock ej i något fall hållas före fullföljdstidens utgång. Kan anslutningsvad, t. ex. vid nöjdförklaring av den tilltalade, icke ifrågakomma, kan huvudförhandling äga rum omedelbart efter vadetidens utgång.
Däremot är meningen att besvärsförfarandet skall underlätta snabba avgöranden i överrätterna.2 Underrätterna skall utan dröjsmål till hovrätten insända handlingarna i målet (RB 52:4). Kommunikation är icke obligatorisk annat än vid ändring av underrättens avgörande (RB 52:7 st. 2). Ja, i vissa fall kan t. o. m. ändring göras i underrättens beslut utan att motparten hörts över besvären (RB 52:7 st. 3). Sistnämnda bestämmelse i RB har medfört, att hovrätt och HD utan att avvakta besvärstidens utgång företar målen till omedelbart avgörande och det behöver dröja allenast några dagar från underrättens avgörande till dess HD:s beslut föreligger.3
Beträffande andra besvärsmål har åtminstone i hovrätterna hävdats, att dessa mål icke kan avgöras före besvärstidens utgång. Som skäl för detta ståndpunktstagande har åberopats, att part före besvärstidens utgång kan återkalla sin besvärstalan. Detta skäl synes dock vara föga bärkraftigt, enär part jämlikt RB 52:12 har rätt att återkalla sin talan ända fram till den tidpunkt, när hovrättens beslut meddelats. Det har också sagts, att behov icke föreligger att företa mål till avgörande före besvärstidens utgång i andra fall än när bestämmelserna i RB 52:7 st. 3 medger detta.
Mot detta må framhållas, att det även i andra fall kan föreligga behov av snabba avgöranden. Jag tänker här närmast på vräkningsmålen jämlikt 192 § UL. När en person vräkts av överexekutor och klagat till hovrätten under yrkande om inhibition samt hovrätten avslagit detta yrkande saknar vederbörande klagorätt över det avslagna inhibitionsyrkandet.4 I dessa mål