Förslag till ny förmånsrättsordning m. m.; betänkande av lagberedningen.Lagberedningen har i betänkandet Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5) lagt fram förslag till ny förmånsrättsordning. Bestämmelserna har upptagits i en fristående lag som skall ersätta 17 kap. handelsbalken. Förslaget har tillkommit i samarbete med kommitterade i Danmark, Finland och Norge, varvid principiell enighet nåtts på viktiga punkter.

 

Notiser 727    Flera av de nu gällande förmånsrätterna har utmönstrats i förslaget. Av dessa kan särskilt framhållas förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter. Enligt de nordiska kommitterades samstämmiga mening saknas det numera tillräckliga skäl att ge staten företräde till betalning för sina fordringar i konkurs. Inkomstbortfallet för staten till följd av skatteprivilegiets avskaffande blir enligt gjorda beräkningar relativt litet. Utdelningen på skattefordringar med förmånsrätt i konkurser som avslutats under åren 1965—67 uppgick tillresp. 4,7 milj., 4,3 milj. och 5,4 milj. kr. (det totala beloppet av influtna skatter år 1966 var drygt 39 miljarder kr.). Även statens nuvarande förmånsrätt för skogsvårdsavgifter föreslås avskaffad. Förmånsrätten för fordran mot förmyndare och god man som avses i föräldrabalken slopas också enligt förslaget.

    Förslaget till förmånsrättsordning skiljer mellan särskilda och allmänna förmånsrätter. Med särskild förmånsrätt menas förmånsrätt som belastar endast viss egendom (t. ex. pant), medan allmän förmånsrätt gäller utan sådan begränsning (t. ex. löneprivilegiet). Särskilda förmånsrätter kan enligt förslaget åberopas såväl vid utmätning som i konkurs. Allmänna förmånsrätter får däremot bara göras gällande i konkurs. Enligt uttrycklig föreskrift skall förmånsrätt bestå även om fordringen överlåts eller på annat sätt övergår till annan, exempelvis genom infriande av borgen.
    Bland de särskilda förmånsrätter som avser lös egendom nämns i förslaget först de som grundas på sjö- eller luftpanträtt. Sådana panträtter skall utgå med bästa rätt frånsett ett mindre undantag. Därefter kommer förmånsrätt på grund av handpant. Denna förmånsrätt avses skola omfatta även annan panträtt i lös egendom än sådan som stiftas genom vanlig tradition, t. ex. pantsättning av enkelt skuldebrev genom denuntiation. Samma förmånsrätt som för handpant följer enligt förslaget med retentionsrätt. Hit hänförs bl. a.den retentionsrätt som tillkommer »hantverkare», under vilket begrepp även faller t. ex. industri- eller handelsidkare. Härefter kommer panträtt på grund av inteckning i fartyg eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg. Genom en undantagsregel har det företräde som dylik inteckning enligt gällande lag äger framför retentionsrätt, exempelvis för varvs reparationskostnad, t. v. bibehållits. Frågan om retentionsrätts förhållande till fartygsinteckning övervägs av sjölagskommittén. Vidare upptas förmånsrätt i viss lös egendom för fartygsbeställares och partredares förskott. Dessa båda förmånsrätter är föråldrade men har behållits i avvaktan på resultatet av sjölagskommitténsutredning om inteckning i fartyg under byggnad m. m.
    Sedan följer särskilda förmånsrätter i lös egendom som hör till näringsverksamhet, vari företagsinteckning kan meddelas. Först kommer förmånsrätt för hyresvärds eller jordägares fordran på grund av hyres- eller arrendeavtal. Förmånsrätten är maximerad till belopp som svarar mot tre månaders hyra eller ett års arrende. I förhållande till gällande rätt innebär förslaget bl. a. en inskränkning för hyresvärd och jordägare såvitt angår de förmånsberättigade fordringarna men en utvidgning av den egendom i vilken förmånsrätt skall äga rum. Efter nu angivna förmånsrätt följer förmånsrätt på grund avföretagsinteckning.
    I fast egendom gäller enligt förslaget särskild förmånsrätt för fordran enligt 1966 års lag om vissa gemensamhetsanläggningar liksom för fordran som eljest enligt lag har företrädesrätt till betalning ur egendomen (s. k. reallast). Härefter följer särskild förmånsrätt för fordringar som är förenade med

 

728 Notiserpanträtt på grund av inteckning i fast egendom. Reglerna därom har anpassats till jordabalksförslaget, som innehåller de grundläggande föreskrifterna om fastighetspant. — Motsvarande bestämmelser föreslås i fråga om tomträtt, med den skillnaden att tomträttsavgäld skall ha bästa rätt. Tomträtt skall i övrigt behandlas på samma sätt som fast egendom.
    Utmätning av lös eller fast egendom skall liksom enligt gällande lag medföra förmånsrätt i den utmätta egendomen.
    Det inbördes förhållandet mellan de särskilda förmånsrätterna eller mellan olika fordringar med samma förmånsrätt regleras i nära överensstämmelsemed gällande lag.
    Bland de allmänna förmånsrätterna kommer först vissa utgifter som står konkurskostnaderna nära, t. ex. borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs eller ersättning till god man enligt lagen om ackordsförhandling. Sedan följer fordringar på lön i vidsträckt bemärkelse eller på aktuell (utgående) pension. Dessa fordringar kan uppgå till avsevärda belopp, beroende på den tid under vilken fordringarna får kumuleras med bevarad förmånsrätt. Förslaget ger förmånsrätt för lön som inte förfallit till betalning tidigare än sex månader före konkursansökan och för lön under skälig uppsägningstid, dock högst sex månader. Lönens förfallotid, ej intjäningstiden, blir sålunda avgörande. Detta har betydelse särskilt i fråga om ackordsöverskott, provision o. 1. Om lönefordran varit föremål för tvist, skall gälla en utsträckt tid varunder förmånsrätt åtnjuts. Beträffande semesterlön och semesterersättning föreslås en särskild regel. I motsats till gällande lag gör förslaget inte någon skillnad mellan tjänstemän och andra arbetstagare. Samma, förmånsrätt som för lön skall gälla för fordran på aktuell pension som tillkommer arbetstagare eller hans efterlevande för högst sex månader före konkursansökan och nästföljande sex månader. Efter löneprivilegiet upptar förslaget liksom gällande lag en begränsad allmän förmånsrätt för vissa fordringar på intjänad framtida pension. Vissa intressenter i företag har i förslaget uttryckligen undantagits från förmånsrätt för lön eller pension. Undantaget avser arbetstagare, som själv eller jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande över dess verksamhet, och sådan arbetstagares efterlevande. Detta innebär en utvidgning av det undantag som nu gäller enligt rättspraxis.
    Vad angår det inbördes förhållandet mellan särskilda och allmänna förmånsrätter gäller enligt förslaget, att fordringar med allmän förmånsrätt i första hand skall tas ut ur egendom som inte är föremål för särskild förmånsrätt och ur överskott i egendom som besväras av sådan förmånsrätt. Om denna egendom inte är tillräcklig, får vissa av de särskilda förmånsrätterna vika medan andra är skyddade.
    I fråga om lös egendom föreslås sålunda att allmän förmånsrätt skall gå efter panträtt eller retentionsrätt men före särskild förmånsrätt för hyresvärds eller jordägares fordran och fordran med förmånsrätt på grund av företagsinteckning eller utmätning. Vad som får tas ut före fordringar med särskild förmånsrätt skall enligt förslaget fördelas på olika slag av lös egendom i förhållande till de köpeskillingar som erhållits vid försäljningen.
    Om den lösa egendomen inte räcker till, kan även särskilda förmånsrätter i fast egendom få vika med vissa begränsningar. Till skillnad mot gällande lag skall enligt förslaget den särskilda förmånsrätten för fordringar enligt 1966 års lag om vissa gemensamhetsanläggningar och de reallaster som i öv-

 

Notiser 729rigt enligt lag åvilar fastighet ha företräde framför allmänna förmånsrätter. Frågan om förhållandet mellan lönefordringar och panträtt på grund av inteckning i fast egendom behandlas ingående. Enligt nuvarande ordning kan lönefordringar i konkurs helt tränga undan fastighetsinteckningar — t. o. m. botteninteckningar — oavsett när inteckningarna belånats. Arbetstagarnas representanter i beredningens rådgivande nämnd har inte ansett att hänsynen till inteckningshavarna motiverar någon lagändring. I denna kontroversiella fråga anvisar beredningen alternativa lösningar som syftar till att begränsade dolda riskerna för fastighetskrediten. Det bör framhållas att panträtt ifast egendom utomlands i allmänhet går före lönefordringar. Detta är t. ex. huvudregeln i de övriga nordiska länderna.
    Enligt det ena alternativet åtnjuter fordran med panträtt som upplåtits av tidigare fastighetsägare skydd mot lönekrav. Vidare skyddas fordran med panträtt som upplåtits av gäldenären tidigare än sex månader före konkursansökan, om panten ligger inom tre fjärdedelar av det värde som vid nämnda tidpunkt senast åsatts fastigheten av taxeringsmyndighet. För att man skall nå kongruens med jordabalksförslagets prioritetsordning panthavarna emellan skyddas slutligen fordran som har lika rätt som eller bättre rätt än panträtt som nu sagts. Om två eller flera fastigheter ingår i konkursboet, skall vad som sammanlagt behöver tas ut för lönefordringar om möjligt fördelas på  fastigheterna i förhållande till de köpeskillingar som erhållits för dem. — Det andra alternativet innehåller som huvudregel att lönefordringar får tas ut med företräde framför fordringar med panträtt på grund av inteckning intill en fjärdedel av det värde som fastigheten ansetts ha i ärendet eller, om den säljs till högre pris, av köpeskillingen. Finns två eller flera fastigheteri  boet, skall fördelning ske mellan dem. Lönefordringar med anledning av nybyggnadsarbete m. m. skall vid behov få utan nämnda begränsning tas ut ur den fastighet till vilken arbetet kan hänföras.
    Vad här sagts om lönekrav gäller även fordringar på aktuell pension med samma förmånsrätt som lön. Den begränsade förmånsrätten för fordringar på framtida pension skall liksom enligt gällande lag gå efter panträtt på grund av inteckning i fast egendom.
    Fordringar som inte utrustats med förmånsrätt i förslaget — t. ex. skattekrav, leverantörers eller uppdragstagares fordringar, underhållsbidrag, lånefordringar utan realsäkerhet eller skadeståndsanspråk — skall ha lika rätt inbördes. Böter, viten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott (t. ex. straffskatt) skall dock gå efter andra fordringar. Beträffande böter och viten överensstämmer detta med gällande rätt. Förslaget utgår från att fordringar även på grund av avtal kan vara efterställda andra fordringar (t. ex. förlagsbevis).
    Betänkandet innehåller även vissa lagförslag som delvis har samband med den nya förmånsrättsordningen. I 1907 års nyttjanderättslag föreslås sålunda ändrade bestämmelser om verkan av arrendators eller hyresgästs konkurs och förutsättningarna för att med anledning av konkursen säga upp avtalet från ena eller andra sidan. Vidare skall den retentionsrätt som f. n. tillkommer jordägare eller hyresvärd ersättas av en rätt att omedelbart få utmätning, när han har klar och förfallen fordran mot nyttjanderättshavaren på grund av skriftligt avtal. Enligt förslag till en särskild lag om retentionsrätt för fordran mot hotellgäst m. m. får värden rätt att hålla kvar resgods förfordran avseende logi, kost o. 1. samt att vid behov realisera egendomen.

B. R.