NILS REGNER. Rättspraxis i litteraturen. Nytt Juridiskt Arkiv 1930—1965. Institutet för rättsvetenskaplig forskning (LII). Sthm 1968. Norstedts. XXVIII + 379 s. Inb. kr. 75,00.
När Hjalmar Nordfelt anmälde justitierådet Nils Regners föregående stora verk, Svensk juridisk litteratur, i SvJT (1958 s. 238), kunde han med all rätt inleda recensionen på följande sätt: »Det må så gott först som sist sägas, att den imponerande produkt av flit, uthållighet, noggrannhet, kunnighet och tankereda, som här föreligger till granskning, utgör det nyttigaste juridiska arbete som i mannaminne publicerats i detta land.» I denna anmälan skall något sägas om ett nytt arbete av Regners hand, vilket utgör ett värdefullt komplement till det föregående och vilket tävlar med det ifråga om praktisk nytta.
Det nya arbetet omfattar ett utförligt register över de ställen i den juridiska litteraturen, där de viktigare svenska rättsfallen belyses eller åtminstone omnämnes, dock med undantag för uppenbart betydelselösa omnämnanden. Gränsen mellan det viktigare och det mindre viktiga har dragits så, att endast rättsfall som refererats i Nytt Juridiskt Arkiv under åren 1930—1965 blivit upptagna i registret, men dessa har också alla fått vara med. Någon begränsning är uppenbarligen nödvändig, och den föreslagna begränsningen måste anses vara väl vald. Andra rättsfall av vikt kommenteras i litteraturen oftast tillsammans med något av de av Regner upptagna rättsfallen. Äldre avgöranden av den högsta instansen, som ännu får anses äga betydelse, återfinns också i allmänhet i den vanliga lageditionen. Anm. har i tankarna exempelvis vad som sägs i NJA 1874 s. 591 om den sjubbskinnspäls som av en besökande på konditorn Berns' schweizeri och konsertlokal i Stockholm lämnades till rockvaktmästarens minderårige son för snart hundra år sedan.
För att få en ingång i registret måste man känna till något rättsfallsreferat i NJA under de angivna åren, vilket berör den fråga man vill undersöka. Utgående från rättsfallet får man sedan i registret hänvisningar till de ställen i litteraturen, där rättsfallet kommenteras eller sätts i sitt sammanhang.
Den litteratur till vilken registret hänvisar finns upptagen i en förteckning, som inleder arbetet. Regner har tagit med hänvisningar till ett imponerande antal svenska verk och tidskrifter, men han har också beaktat innehållet i åtskillig annan nordisk litteratur. Vad förf. möjligen inte har fångat skulle vara vissa artiklar i juridiska ämnen i tidskrifter av icke juridisk karaktär, men anm. har vid företagna stickprovsundersökningar ej funnit något som skulle ha ökat registrets värde. Det verkar nästan som om de i sådana artiklar omnämnda rättsfallen genomgående har behandlats av vederbörande författare på något annat ställe, som Regner anger. Ett liknande förhållande torde vara anledningen till att den i praktiken samnordiska tidskriften Arkiv for luftrett inte blivit upptagen i litteraturförteckningen.