Reform av den tyska strafflagstiftningen

Moderniseringen av den tyska strafflagen, som daterar sig från 1871, kommer att ske etappvis. Förbundsdagen antog den 9 maj med stor majoritet två lagtexter, som ersätter vissa delar av strafflagen, i huvudsak den allmänna delen av densamma. Det blir sedan den i höst nyvalda förbundsdagens uppgift att fortsätta reformarbetet vad avser återstående delar, nämligen dem, som handlar om de olika brotten, straffverkställighet, förfarandet vid ådömandet av straff samt introduktionsbestämmelserna till strafflagen. Den ena av de nu antagna texterna innehåller ändringar av sådana bestämmelser i strafflagen och i sjuttioåtta andra berörda lagar, som kan genomföras omedelbart. Några av dessa ändringar träder i kraft redan den 1 september detta år, andra den 1 april nästa år. Den andra texten avser reformer, som på grund av nödvändiga omställningar för verkställighet av straff icke genast kan genomföras. De kommer att träda i kraft först den 1 oktober 1973, då man räknar med att ha hunnit genomföra hela reformverket.
    I det utskott, som i närmare tio års tid varit sysselsatt med ändringsarbetet, har förekomsten av två skilda uppfattningar om straffets betydelse försvårat reformarbetet. Enligt den ena uppfattningen måste straffet betraktas som en vedergällning, enligt den andra skall däremot straffet i första hand vara ett medel till den straffades återanpassning i samhället. Ändringarna avspeglar en kompromiss mellan dessa uppfattningar. Visserligen kommer man alltjämt att utgå från att den skyldige skall bestraffas, men samtidigt skall ökade möjligheter beredas för brottslingens anpassning i samhället. Sålunda har straffarbete (»Zuchthaus»), som ansetts vara särskilt brännmärkande, avskaffats. Ett enhetligt »frihetsstraff» — vilket i praktiken blir liktydigt med enbart fängelse — har istället införts. Frihetsstraffet har maximerats till 15 år. Endast vid mord kan frihetsstraff på

 

52—693005. Svensk Juristtidning 1969

 

814 Reform av den tyska strafflagstiftningenlivstid utdömas. Kortare frihetsstraff än en månad skall i framtiden icke förekomma. Frihetsstraff under sex månader skall utdömas endast om det skulle anses påkallat med hänsyn till särskilda omständigheter vid gärningens begående eller med hänsyn till gärningsmannens person. När ett frihetsstraff under sex månader utdömes skall det om möjligt göras villkorligt. Villkorlig dom skall i framtiden kunna komma ifråga icke blott såsom hittills vid straff upp till nio månader utan även däröver. Bötesstraffet harå andra sidan utbyggts väsentligt. Det skall träda istället för det bortfallna, kortare frihetsstraffet. I framtiden skall fasta belopp icke utdömas, utan dagsböter. Alltefter brottets mer eller mindre grova karaktär kan domstolen fastställa dagsböter från 1 till 360. Dagsbotens storlek kommer att bli beroende av gärningsmannens ekonomiska ställning. Maximum är dock 1 000 DM per dag. Vid utdömandet av böter i samband med mindre brottsliga gärningar och då utsikterna att gärningsmannen skall förhålla sig väl i fortsättningen är gynnsamma, kan det räcka med en varning med förbehåll för straffets senare utkrävande. Detta är en nyhet liksom också bestämmelsen om fastställande av skuld med samtidigt förordnande om straffbortfall. Det straff, som egentligen skulle ha förskyllts, får icke överstiga ett år, och vidare skall själva gärningen för den skyldige ha medfört så allvarliga konsekvenser att en bestraffning ovanpå desamma uppenbarligen skulle vara förfelad. Man avser här bl. a. trafikolyckor, där den skyldige själv eller en nära anhörig blivit svårt skadad.
    Ett resultat av reformarbetet är vidare, att vissa handlingar, huvudsakligen på det sedliga området, icke längre kommer att vara straffbelagda, nämligen homosexualitet mellan vuxna, sodomi, äktenskapsbrott och på bedrägligt sätt uppnått samlag utanför äktenskapet. Vidare skall duellerande icke längre bestraffas (bestämmelserna om straff för mord, dråp och misshandel anses istället kunna tillämpas). Straffbara förblir dock homosexuella handlingar mot minderåriga eller beroende personer liksom sådana handlingar, när de utövas yrkesmässigt eller under hot om våld.
    En viktig nyhet är upprättandet av socialterapeutiska anstalter för återfalls- och vaneförbrytare. Anstalterna skall träda i verksamhet år 1973.
    Anticiperande de straffrättsändringar, som träder i kraft i år och i början av nästa år, har man inom de olika delstaterna förordnat om inställande av verkställighet av frihetsstraff som icke uppgår till sex månader. I några delstater, såsom Hamburg, har man gått längre och beslutat omedelbart frige ett antal fångar, som avtjänar kortare frihetsstraff. Det har mest varit fråga om »trafiksyndare». Beträffande sådana torde f. ö. i fortsättningen huvudsakligen dagsböter komma att utdömas, enär i sådana fall mera sällan straffet skulle komma att uppgå till mer än sex månaders frihetsberövande. I de flesta delstaterna har under de senaste åren rått stor utrymmesbrist i fängelserna, varför avskaffandet av de kortare fängelsestraffen hälsats med tillfredsställelse av justitiemyndigheterna i landet.

Curt Leijon