Nya utredningar om offentlighet och sekretess och om kreditupplysningsverksamheten. Justitieministern har tillkallat sakkunniga för att på nytt utreda frågan om offentlighet och sekretess beträffande allmänna handlingar (SvJT1969 s. 741). De skall överarbeta de förslag som offentlighetskommittén lade

 

fram i betänkandet Offentlighet och sekretess (SOU 1966:60, se SvJT 1967 s. 227). Kommitténs förslag har under remissbehandlingen allmänt förklarats äga betydande förtjänster från principiella och teoretiska synpunkter, men starka tvivel har uttalats rörande de tillämpande organens möjligheter att hantera en sekretesslagstiftning konstruerad på det sätt som kommittén har förordat. Justitieministern understryker vikten av att lagstiftningen är lätt att tillämpa, och mycket talar enligt hans mening för att också en ny sekretesslag bör bygga på en uppräkningsteknik med indelning efter förvaltningsområden. I sak bör riktmärket för en reform alltjämt vara att undantag från offentlighetsprincipen skall ske endast i den utsträckning som är nödvändig av hänsyn till viktiga allmänna eller enskilda intressen.
    Bland frågor som de sakkunniga får anledning att överväga nämns problemet om avvägningen mellan sekretessintressena och massmedias intresse avskydd för sina informationskällor. Nuvarande ordning är enligt justitieministern inte tillfredsställande. Den riktiga vägen för en reform synes vara att söka sig fram till en bättre samordning än f. n. av anonymitetsskyddet och ansvarsfriheten för dem som lämnar meddelanden till massmedia med handlingssekretessen och reglerna om tystnadsplikt för tjänstemän.
    En annan fråga som har fått allt större aktualitet under senare år är i vilken utsträckning och på vilket sätt offentlighetsprincipen bör tillämpas på informationsmaterial som har tagits upp i annan form än som text eller bild. Den moderna ADB-tekniken skapar en hel del problem från offentlighets och sekretessynpunkt. Den grundläggande frågan när det gäller hur ADB lagrat informationsmaterial skall betraktas i detta hänseende är om man över huvud taget bör likställa sådant material med handling. Det finns både principiella och praktiska aspekter att lägga på denna fråga. Från principiell synpunkt är det viktigt att nå en lösning som står i samklang med de syften och värderingar som ligger till grund för offentlighetsprincipen. På det praktiska planet bör beaktas att offentligt material också i praktiken skall kunna tillhandahållas allmänheten. I direktiven pekas på de speciella behovav sekretesskydd som ADB-tekniken kan föra med sig. Möjligheterna att med denna teknik föra samman stora mängder information i en enda enhet och att därur göra sammanställningar och analyser kan bringa i dagen förhållanden som med konventionell teknik i praktiken är dolda och som kanske också, av hänsyn exempelvis till enskildas personliga integritet, anses böra vara det.
    De med datatekniken förknippade riskerna med hänsyn till enskildas personliga integritet har också behandlats i direktiven till en samtidigt tillsatt utredning rörande den kommersiella kreditupplysningsverksamheten. Justitieministern anser, främst av hänsyn till dessa risker, att samhällets inflytande inom kreditupplysningsbranschen bör stärkas. Utredningsarbetet skall i första hand ta sikte på två olika alternativ, ett monopolsystem, där staten eller ett särskilt bolag i vilket staten har stort inflytande får ensamrätt att bedriva kommersiell kreditupplysningsverksamhet, och ett koncessionssystem, där rätten att bedriva sådan verksamhet blir beroende av offentlig myndighets tillstånd och ställs under sådan myndighets kontroll.

A. K.