Barn- och ungdomskriminaliteten. Aktuella siffror

 

Av byråchefen CECIL HAMMARBERG

 

 

 

Inledning
Omläggningen av kriminalstatistiken år 1961 syftade framför allt till en förbättrad och fullständigare redovisning av ungdomskriminaliteten.
    Polisstatistiken ger efter en omläggning år 1965 vissa möjligheter att belysa de minderårigas (icke straffmyndigas) andel i de uppklarade brotten. Om övriga åldrars andel i brottsvolymen ges inga uppgifter. Men inom kort kan det bli aktuellt att komplettera polisstatistiken med en redovisning också av de vuxna lagöverträdarnas andel i brottsligheten och med en personstatistik. Vissa möjligheter härtill erbjuder sig i samband med nu pågående uppbyggande av de centrala polisregistren och ett rättsväsendets informationssystem (RI) med anlitande av ADB-teknik. F. n. är man emellertid hänvisad till en kombination mellan domstols- och åklagarstatistikens redovisning av de straffmyndiga, som genom dom eller åtalsunderlåtelsebeslut befunnits skyldiga till brott, och polisstatistikens uppgifter rörande de minderåriga lagöverträdarna för en samlad bedömning av alla de olika åldersgruppernas andel i brottsligheten. Relationen brott — personär så bristfälligt belyst att några uppgifter därom här inte skall ges. Men rörande de minderåriga kan numera ges vissa uppgifter, som inte tidigare varit tillgängliga.
    Övergången hos polisen till ett nytt system för diarieföring och rapportering samt vissa organisatoriska förändringar i samband med polisväsendets förstatligande har medfört ett avbrott i kontinuiteten i redovisningen år 1965 med påföljd att polisstatistikens siffror fr. o. m. detta år inte vidare är fullt jämförbara med motsvarande siffror för tidigare år. Framför allt gäller detta, då man går in på ett närmare studium av de särskilda brottsgrupperna. Dels skedde detta år en viss balansering av mål, vilket sätter spår också i domstols- och åklagarstatistikens siffror. Dels tillfördes polisstatistiken då en mera fullständig redovisning av brott framkomna under utredningens gång. Vidare redovisades år 1965 i regel inte från tidigare år balanserade mål, vilka uppklarats under året. Inte heller är för något av de följande åren medräknade uppklarade brott som anmälts före år 1965. Slutligen kommer i betraktande brottsbalkens ikraftträdande år 1965. Allt detta gör att stor försiktighet måste iakttas vid jämförelser olika år emellan. Den ofullständiga redovisningen av brott uppklarade år 1965 har gjort att i tabellerna inte i något fall vid redovisning av uppklarade brott uppgifter för år 1965 medtagits.

 

Anmälda brott
Ungdomskriminalitetens utveckling under 1960-talet har tidigare belysts med tillgängliga siffror i den officiella statistiken, främst domstols- och

 

Föredrag hållet den 21 januari 1969 i Samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten.

 

åklagarstatistiken (reaktionsstatistiken) men till en del också polisstatistiken (Statistisk tidskrift 1968:4).
    Brottsvolymen, sådan den framträder i polisstatistikens siffror över antalet för polisen kända brott mot brottsbalken,¹ visade, som framgick av de tidigare presenterade siffrorna, en markant ökning år 1965, motsvarande ca 17 %. Otvivelaktigt är en del av denna ökning av redovisningsteknisk natur — hur stor låter sig inte bestämt sägas. En fingervisning härom kan dock siffrorna för följande år ge. En sammanställning av siffrorna för åren 1964—1967 återges i tab. 1.

 

Tab. 1. Anmälda brottsbalks (strafflags) brott 1964—1967

 

År         Hela an-     Ändring      Förmögenhetsbrott        Därav

              talet            i % från       Samtliga     Ändring        Tillgrepps-       Ändring

                                    föreg år                               i % från           brott                   i % från 

                                                                                 föreg år                                       föreg år

1664       336 435     + 9                  302 179       + 10                  255 674                   + 10

1965       393 660     + 17                348 088      + 15                  285 691                   + 12

1966       410 904     + 4                  362 360      + 4                    291 698                    + 2

1967       437 042     + 6                  385 091       + 6                   309 945                    + 6

 

    Förmögenhetsbrotten är ju den helt dominerande gruppen bland brottsbalksbrotten. Av tabellen kan ses att ökningen för dessa tillsammantagnatill en grupp år 1965 är procentuellt större (+ 15%) än för enbart tillgreppsbrotten (+ 12 %). Ökningen har för de senare år 1965 skett i ungefär samma takt som år 1964 (+ 10 %). Av förmögenhetsbrotten är det således inte tillgreppsbrotten utan övriga brott tillhörande gruppen — framför allt oredlighets- och skadegörelsebrotten — som visar den procentuellt största ökningen år 1965; se vidare tab. 2.

 

Tab. 2. Anmälda oredlighets- och skadegörelsebrott 1964—1967

År           Bedrägeri, annan                 Skadegörelse 

               oredlighet

               Antal         Ändring               Antal         Ändring

                                 i % från                                   i % från

                                 föreg år                                  föreg år

 

1964       22 554         + 10                 18 233               +18

1965       33 307         +48                 22 995               +26

1966       41 321          +24                  22 393               — 3

1967       43 097         + 4                    24 721               +10

 

 

    I fråga om oredlighetsbrotten är det troligt att den procentuellt sett stora ökningen år 1965 (+48 %) till en del sammanhänger med slumpmässiga variationer olika år emellan i utfallet av den s. k. seriebrottslighet,

 

¹ Här som ifortsättningen avses härmed brott mot brottsbalken utom fylleri och förargelseväckande beteende (BrB 16:15, 16). 

som vid dessa brott ej är ovanlig. Härpå tyder bl. a. vissa oregelbundenheter i månadsfördelningen av brotten. Mest troligt är dock att åtskilliga bedrägeribrott blir kända först under utredningens gång och att det är den på denna punkt förbättrade redovisningen som slår igenom år 1965. Men möjligt är också att checkbedrägerierna bidragit till ökningen. En särredovisning av dessa infördes emellertid först år 1965, varför något siffermässigt belägg för ett sådant antagande ej kan hämtas ur statistiken. Mellan åren 1965 och 1967 ökade dessa brott med 39% (från 10 019 till 13 952). Den preliminära siffran för år 1968 utvisar en ökning i jämförelse med 1967 års definitiva siffror med 36% (18 986 brott).
    Oredlighetsbrotten utgör inte några typiska ungdomsbrott och är så tillvida i detta sammanhang måhända av mindre intresse. Det är däremot skadegörelsebrotten, såsom i det följande kommer att närmare belysas. Frånsett år 1966 visar dessa brott åren 1964—1967 en tämligen stark ökning, som »toppas» år 1965 (+26 %).
    Den totala brottsvolymen (brottsbalksbrotten) fortsätter att öka åren 1966 och 1967 men ökningstakten visar dessa år en avmattning i förhållande till 1965 års överraskande höga siffror. Uttryckt i procent ligger ökningen dessa år ungefär på samma nivå som under åren 1961—1963. Den obetydliga nedgången i antalet anmälda brottsbalksbrott åren 1959 och 1960 efterträddes då av en omkring fyra—femprocentig ökning. Som vanligt är det förmögenhetsbrotten, som styr utvecklingen dessa år. Icke heller dessa siffror motsäger antagandet att ökningen år 1965 till en del varav redovisningsteknisk natur. Men å andra sidan företer brottslighetsutvecklingen erfarenhetsmässigt en viss oregelbundenhet och syns ske mer eller mindre språngvis.
    Diagrammen 1 och 2 ger en bild i stora drag av brottsvolymens variationer åren 1961—1967. Diagram 1 visar brottsbalksbrotten och deras utveckling i jämförelse med motsvarande värden åren 1951—1957, diagram 2 förmögenhets- och tillgreppsbrotten. Även uppklaringsprocenten är inlagd för åren 1961—1967. I huvudsak får man bilden av en tämligen likartad brottsutveckling under 1950- och 1960-talens sju första år.
    Ökningen av brottsvolymen under 1960-talet har varit snabbare än befolkningstillväxten. Enligt den officiella statistiken har antalet brottsbalksbrott på 1 000 av medelfolkmängden räknat ökat från 36,9 år 1960 till 55,5 år 1967. För förmögenhetsbrotten är motsvarande siffror 32,6 resp. 48,9. Under samma tid eller med början några år in på 1960-talet har de yngre åldersklasserna, däribland de i kriminalitetsavseende mest aktiva —fjorton- och femtonåringarna — på nytt börjat visa en avtagande storlek. Det förefaller inte troligt att denna utveckling i sin helhet kan förklaras av förbättrad redovisningsteknik och ökad anmälningsbenägenhet hos dem som utsatts för brotten. Såväl skandinaviska som amerikanska undersökningar visar dock att ett betydande antal brott av olika skäl aldrig blir anmälda hos polisen och att anmälningsbenägenheten skiftar betydligt för brott av olika slag. Här är naturligtvis inte möjligt att ingå på frågan, i vad mån ökningen av brottsvolymen är att betrakta som ett uttryck för en reell ökning av brottsligheten och därmed för en ökad brottsbenägenhet. Man får nöja sig med att konstatera att siffrorna rörande den »synliga» brottsligheten otvivelaktigt ger skäl för ett antagande att så är förhållandet.

 

Diagram 1. Anmälda strafflags-/brottsbalksbrott (utom fylleri och förargelseväckande beteende), 1951—1957 och 1961—1967, samt uppklaringsprocent, 1961—1967.

 

Uppklaringsprocenten för 1965 är inte jämförbar med den för övriga år.

 

    De preliminära siffrorna för år 1968 utvisar en fortsatt ökning av antalet brottsbalksbrott i jämförelse med föregående år. Tyvärr gör emellertid övergången till ett nytt rapportsystem det vanskligt att med ledning av till-

 

Diagram 2. Anmälda förmögenhets- och tillgreppsbrott samt uppklaringsprocent,1961—1967

 

Uppklaringsprocenten för 1965 är inte jämförbar med den för övriga år.

 

gängliga preliminära siffror bedöma hur stor förändringen i brottsvolymen är. Fr. o. m. år 1968 levereras primäruppgifterna till polisstatistiken — såväl de preliminära som de definitiva siffrorna — från rikspolisstyrelsen (RPS) uppdaterade på magnetband. Dessa siffror har först nyligen blivit tillgäng-

 

54—693005. Svensk Juristtidning 1969

 

liga. Den publicerade preliminärstatistiken grundar sig på uppgifter som under tiden framtagits genom RPSs försorg medelst manuella rutiner. Dessa preliminära siffror bör jämföras med de definitiva siffrorna för tidigare år. De senare på maskinell väg framtagna preliminära siffrorna bör jämföras med preliminärsiffrorna för tidigare år, men är inte helt jämförbara med dessa. I tablå 1 har en jämförelse mellan 1967 års siffror och de preliminära siffrorna för år 1968 genomförts enligt båda de ovannämnda metoderna. De preliminära siffrorna för år 1968 tyder på en ökning av brottsbalksbrotten detta år av ungefärligen samma storlek som under åren 1966 och 1967.
    Brottsligheten är som bekant till stor del en storstadsföreteelse. Av de år 1967 anmälda brottsbalksbrotten kom mer än en tredjedel (ca 35 %) på Stockholm, Göteborg och Malmö. Medräknas övriga städer med mer än 50 000 invånare kommer mer än hälften (ca 55 %) av de anmälda brottsbalksbrotten på dessa städer. Utvecklingen under perioden har snarast gjort detta förhållande mera markant än tidigare. Vad de anmälda förmögenhetsbrotten angår, uppgick dessa på 1 000 av medelfolkmängden räknat i Stockholm till 62,5 år 1960 och till 107,4 år 1967. Motsvarande värden för Göteborg är 54,6 resp. 79,5, för Malmö 49,0 resp. 77,4 och för övriga städer med 50 000 invånare eller fler 49,1 resp. 65,3. Härmed är att jämföra de ovan anförda motsvarande värdena för hela riket (32,6 resp. 48,9). 

 

Tablå 1. Anmälda brottsbalksbrott 1967 och 1968 

 

År                      Brotts-                      Därav

                           balks-                       Förmögenhets-                     Tillgreppsbrott

                           brott                         brott

1967                  437 042                   385 091                                   309 945

1968¹                463 281                   414 944                                   329 994

Procentuell förändring sedan föregående år

                          +6,0                          +7,8                                         +6,5

1967²                404 307                   360 442                                 303 304

1968³                436 672                   390 311                                  309 793

Procentuell förändring sedan föregående år

                           + 8,0                        +8,3                                        +2,0

 

¹ Preliminärsiffror framtagna genom manuella rutiner. — ² Preliminära siffror. —  ³ Preliminära siffror maskinellt framtagna.

 

 

Uppklarade brott
En fortgående nedgång av uppklaringsprocenten jämsides med brottsvolymens ökning kan konstateras under den gångna delen av 1960-talet. Med 1966 har denna utveckling brutits och efterträtts av en uppgång av uppklaringsprocenten.
    Det rör sig om en betydande ökning av det absoluta antalet uppklarade brottsbalksbrott. Nu är siffrorna för år 1965, av skäl som förut redovisats, ej jämförbara med dem för övriga år. De har av denna anledning ej medtagits i tab. 3 och 4, som redovisar de uppklarade brottsbalks- resp. förmögenhetsbrotten.

 

    I jämförelse med år 1964 motsvarar 1967 års värden en inemot sextioprocentig ökning av antalet uppklarade brott. Härigenom har de under året uppklarade brottens andel av de samma år anmälda brottsbalksbrotten (41,4%) förts upp över 1960 års nivå (38,3%); se tab. 3 och diagram 1.

 

Tab. 3. Uppklarade brottsbalks(strafflags)brott, 1960, 1964, 1966 och 1967

År        Antal           I % av                          Därav                                 Brott begångna

                                 anmälda                      Ej brott                             av minderåriga

                                 brott                             Antal     I % av                Antal      1 % av

                                                                                            uppkla-                            uppkla-

                                                                                       rade brott                     rade brott

1960    105 714       38,3                             13 705    13,0

1964    115 357       34,3                              12 108    10,5

1966    161 235      39,2                               22 061   13,7                 34 238       21,2

1967    181 058      41,4                               24 234    13,4                33 787        18,7

 

    Uppklaringsprocenten varierar betydligt för skilda brottsgrupper och regioner. För förmögenhetsbrotten var den 35,8 % år 1967 och för tillgreppsbrotten samma år 27,0 %. Även i dessa fall kan en uppgång av uppklaringsprocenten konstateras, som fört procenttalen upp över 1960 års nivå (32,6 % resp. 25,6%); se tab. 4 och diagram 2. 

 

Tab. 4. Uppklarade förmögenhetsbrott, 1960, 1964, 1966 och 1967

År             Förmögenhetsbrott                        Därav tillgreppsbrott

                 Antal             I % av         Därav i %

                                        anmäl-       av uppkla-      Antal  I % av          Därav i % av 

                                        da brott     rade brott                    anmäl-   uppklarade brott

                                                                                                  da brott

                                                           Ej brott Brott                               Ej            Brott 

                                                                          begångna                       brott      begång-

                                                                          av                                                    na av

                                                                          minder-                                         minder-

                                                                          åriga                                               åriga

1960         79 754         32,6           10,9        ...        52 197     25,6     8,4          ...

1964         89 254         29,5            8,5         ...       61 218      23,9     6,8          ...

1966       123 468         34,1            11,6        26,0   76 782     26,3    10,0        35,7

1967       137 885         35,8            11,8        23,2   83 725     27,0     10,3        33,2

 

    För biltillgreppen var uppklaringsprocenten 1967 i hela riket 31,7 % och i Stockholm 13,9 %.
    Om uppklaringsprocenten och därmed även risken för upptäckt kan antas tendera att öka något på senare år, visar ökningen av brottsvolymen ännu knappast någon påtaglig avmattning. Den har fortgått i huvudsakligen samma tempo som under motsvarande del av 1950-talet och för år 1968 kan en tendens till fortsatt stegrad brottslighet förmärkas.

 

De minderårigas andel av de uppklarade brotten
En stor del av de uppklarade brottsbalksbrotten har begåtts av minderåriga, dvs. av personer som ej fyllt 15 år. Av dessa brott är ungefär vart femte förövat av minderårig (se tab. 3). Av förmögenhetsbrotten har vart fjärde och — om man ser endast till tillgreppsbrotten — vart tredje brottbegåtts av minderårig (se tab. 4).
    I tab. 5 ges närmare uppgifter om de minderårigas andel i olika slag av uppklarade tillgreppsbrott, åren 1966 och 1967. Tabellen ger uppgifter i sådant avseende också i fråga om våldsbrott och skadegörelsebrott.
 

Tab. 5. Antalet uppklarade och av minderåriga begångna vålds-, tillgrepps och skadegörelsebrott, 1966 och 1967

 

År            Våldsbrott                           Inbrottsstöld                           Tillgrepp av bil

             Uppkla-     Begågna av          Uppkla-  Begågna av     Uppkla-   Begågna av

             rade          minderåriga          rade         minderåriga   rade       minderåriga

                                 Antal   %                                       Antal   %                            Antal   %

1966    14 730      268     1,8               22 114       10 603  47,9   8 509     1 633    19,2

1967     15 674      304     1,9               22 763      10 622  46,7   9 567     2 521     26,4

 

År          Tillgrepp av Mc/Mp                Annat tillgrepp                   Skadegörelse

               Uppkla-      Begågna av               Uppkla-   Begågna av      Uppkla-  Begågna av

               rade             minderåriga             rade          minderåriga    rade      minderåriga

                                  Antal    %                                 Antal     %                     Antal     % 

1966      3 301         2 847   86,2          42 336    12 282    29,0   6 740   3 412    50,6

1967      3 547         3 045   85,8          47 398    11 579     24,4   7 921    2 956    37,3

 

    Tillgreppen av motorcykel eller moped har, som ses av tab. 5, så gott som uteslutande begåtts av minderåriga (ca 86%). Även skadegörelsebrotten och inbrottsstölderna har till mycket stor del som förövare minderåriga. År 1966 hade ca 50 % av skadegörelsebrotten och 48 % av inbrottsstölderna begåtts av minderåriga. Andelen är för år 1967 något mindre. Av biltillgreppen och de inte särskilt specificerade tillgreppen hade 1967 omkring en fjärdedel utförts av minderåriga.
    De minderårigas stora andel av inbrottsstölderna gör det av intresse att konstatera, vilka typer av inbrottsstölder som för deras del är mest frekventa. År 1967 hade av hela antalet av minderåriga begångna sådana brott (10 622) omkring en fjärdedel skett i källare- eller vindskontor och i det närmaste lika många i sommar-, sport- eller kolonistugor eller i fabriker, verkstäder och lagerlokaler. Av de i det föregående inte särskilt specificerade tillgreppen (dvs. tillgrepp utom tillgrepp av fortskaffningsmedel och inbrottsstöld, tillsammans 10 104) hade år 1967 närmare hälften gjorts i butiker och varuhus.

 

Anmälda vålds-, tillgrepps- och skadegörelsebrott
Inbrottsstöldernas, motorfordonstillgreppens och skadegörelsebrottens karaktär av typiska barn- och ungdomsbrott bekräftas av domstols- och åklagarstatistiken. Deras utveckling belyses i det följande närmare i tab. 6.
Uppgifterna avser anmälda brott 1960 och 1964—1967. Även våldsbrotten har, ehuru inte lika typiska ungdomsbrott, medtagits i tabellen. Som våldsbrott har räknats våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, mord, dråp (utom barnadråp), misshandel, våldtäkt och rån.

Tab. 6. Anmälda vålds-, tillgrepps- och skadegörelsebrott, 1960, 1964—1967

År        Våldsbrott         Inbrottsstöld          Tillgrepp av bil            Tillgrepp

                                                                                                                   av Mc/Mp

           Antal    Index      Antal    Index        Antal       Index            Antal        Index

1960  12 479  100         56 302   100           18 219     100                 14 065      100

1964  14 072  113          72 530   129            26 959    148                 14 193       101

1965  17 475  140          80 584   143            30 704    169                 16 013       114

1966  19 061  153          80 520   143            27 328    150                 17 533       125

1967  19 195   154          85 469   152            30 198    166                 18 701       133

 

          Annat tillgrepp         Skadegörelse           Summa

          Antal     Index           Antal     Index         Antal     Index

1960 115 089   100            13 166     100           229 320     100 

1964 141 339    123            18 233    138            287 326     125

1965 157 427    137             22 995   175             325 198     142

1966 165 251    144             22 393   170            332 086     145

1967 174 543    152             24 721   188             352 827     154

 

    På något undantag när visar siffrorna för år 1967 ökning i jämförelse med året förut. Detta gäller även de brott, för vilka år 1966 noteras en viss nedgång eller en i huvudsak oförändrad siffra, dvs. biltillgreppen, skadegörelsebrotten och inbrottsstölderna. Den största ökningen i jämförelse med år 1960 uppvisar skadegörelsebrotten (+88%) och biltillgreppen (+ 66%). För inbrottsstölderna är ökningen något mindre (52%). Våldsbrotten hade åren 1966 och 1967 i huvudsak oförändrad numerär men visar i jämförelse med år 1960 ökning med 54 %.
    Några siffror på uppklaringsprocenten för dessa brott skall här inte framläggas. Nämnas må blott att frånsett våldsbrotten ingen eller blott obetydlig ökning noteras år 1967 i jämförelse med år 1966. Den högsta uppklaringsprocenten har våldsbrotten eller 81,7 % (77,3 % år 1966) och den lägsta tillgreppen av motorcykel eller moped, 19 % (18,8 % år 1966).

 

Brottsligheten i olika åldrar
Domstols- och åklagarstatistiken har karaktären av en brottslingsstatistik med personen som elementär enhet — räknad som en individ för varje gång han under redogörelseåret genom dom eller åklagarbeslut bundits vid ett brott. Polisstatistiken är i princip en brottsstatistik med brottet som enhet. Den ägnar sig av flera skäl bättre för studium av brottslighetens ut-

 

veckling än domstols- och åklagarstatistiken. En av anledningarna härtill kan exemplifieras med den balansering av brottmål, som skedde år 1965 i samband med omorganisationen av polisväsendet och som satt spår i domstols- och åklagarstatistikens siffror för detta år. Vid en längre observationsperiod blir betydelsen av dylika störande inflytelser reducerad. Görs observationsperioden kort blir jämförelser vanskliga och stor försiktighet måste iakttas.
    I tab. 7 lämnas för åren 1964, 1966 och 1967 en åldersfördelning för dels barn i åldern 9—14 år, som visats ha begått brottsbalks (strafflags) brott (exkl. fylleri och förargelseväckande beteende), dels också straffmyndiga personer, som genom dom eller åtalsunderlåtelsebeslut övertygats om sådant brott. Uppgifterna lämnas dels i absoluta tal, dels i relation till medelfolkmängden i resp. åldersklasser. Personer, som undgått åtal enligt RB 20:7 p. 1, är inte medtagna i denna tabell. I tabellen är vidare inte medtagna personer, som meddelats strafföreläggande före 1.7. 1966, förklarats fria från påföljd eller fått påföljdseftergift. Vidare är att märka att det i fråga om de minderåriga inte varit möjligt att begränsa redovisningen till brottsbalksbrotten. Antalet specialstraffrättsliga brott i dessa åldersklasser är emellertid så ringa att detta förhållande ej kan tillmätas betydelse i förevarande sammanhang.

 

Tab. 7. Personer skyldiga till brottsbalks (strafflags) brott¹ efter ålder vid brottet, 1964, 1966 och 1967

 

Ålder                                  1964                            1966                           1967

9—10 år                             1 595                           1 753                           1 418

11—12 år                            3 207                          3 208                          2 907

13—14 år                            7 421                          6 450                          6 241

15—17 år                          10 294                         10 386                        10 914

18—20 år                           9 354                          9 694                         10 128

21—24 år                            5 725                          7 244                          8 305

25— år                               16 793                        18 839                        20 774

Summa                             54 389                        57 574                        60 687

 

På 10 000 av medelfolkmängden

9—10 år                            7 5,6                            82,1                             66,8

11—12 år                           148,1                          151,4                            136,8

13—14 år                          327,5                         296,9                            289,7

15—17 år                          274,6                         296,4                            323,5

18—20 år                         239,3                         247,5                            264,1

21—24 år                         134,4                          145,3                            158,3

25— år                               34,6                           38,2                              41,8

Summa                              81,1                            84,5                              88,5¹

 

Exkl. SL 11:10 och 11, BrB 16:15 och 16 (fylleri och förargelseväckande beteende). Medtagna är här vidare ej personer som fått strafföreläggande före 1.7 1966 eller påföljdseftergift eller förklarats fria från påföljd eller övertygats om brott genom beslut om åtalseftergift/åtalsunderlåtelse enligt rättegångsbalken 20:7 p 1.

 

    Nedgången i antalet om brottsbalksbrott övertygade personer år 1965 till följd av en viss balansering av mål hos polisen torde innebära att siffrorna för år 1966 i sin tur blivit något för höga. Den analys som görs i det följande grundar sig även på siffror för tidigare år (tidigare publicerade) men måste ändå förses med vissa reservationer.

 

Diagram 3. Brottsbalksbrottslingar (utom till fylleri och förargelseväckande beteende skyldiga) efter ålder vid tiden för brottet på 10 000 av medelfolkmängden, 1966 och 1967.

 

    Frånsett år 1965 noteras så gott som genomgående en ökning av de relativa brottstalen för de äldre åldersklasserna. För de yngre årsklasserna— under 18 år — vilka visar en avtagande storlek, är utvecklingen inte lika entydig. Åldersgruppen 11—12 år visar en i stort sett hela perioden fortgående nedgång i antalet om brott övertygade personer. I fråga om övriga årsklasser under 18 år är det anmärkningsvärt att medan brottsligheten i åldersgruppen 13—14 år visar minskning fr. o. m. år 1965, gruppen 15—17 år tvärtom visar ökning åren 1966 och 1967. Härigenom har efterhand en förskjutning kommit att ske i de relativa brottstalen för dessa grupper. Under det att åldersgruppen 13—14 år före år 1966 visat den högsta belastningen, är det fr. o. m. år 1967 åldersgruppen 15—17 år, som har de högsta relativa brottstalen. Denna utveckling belyses närmare i diagram 3. Där har åldersklassen 13—14 år upplösts i ettårsklasser. För åldersklassen 15—17 år finns tyvärr inga siffror tillgängliga för ettårsklasserna. Någon motsvarande uppdelning av dessa har därför inte kunnat göras.

 

    Av diagrammet framgår att de relativa brottstalen för åldersgrupperna 14 år och 15—17 år är praktiskt taget desamma år 1967. En ytterligare utjämning av brottsbelastningen de olika åldersgrupperna emellan har således skett sedan år 1966. Den i annat sammanhang framkastade tanken att vissa av de yngsta årskullarna är mera brottsbelastade än övriga och att en del av de förra nu börjat inträda i de äldre (straffbara) åldersklasserna vinner härigenom ökat stöd och om man tar i betraktande att endast genomsnittsvärden för hela åldersklassen 15—17 år använts för jämförelsen, förefaller det sannolikt att åldersgruppen 15 år, om den kunnat separeras, skulle visat högre brottsbelastning år 1967 än fjortonåringarna.
    De relativa brottstal, vilka ligger till grund för diagrammet, återges i tablå 2.

 

Tablå 2. Personer i åldrarna 13—17 år, vilka befunnits skyldiga till brottsbalksbrott, på 10 000 av medelfolkmängden, 1965—1967

 

Ålder vid brott                     1965                            1966                           1967

13 år                                       292,8                          270,5                          254,5

14 år                                       354,2                          323,4                          324,2

15—17 år                                249,7                          296,4                          323,5

 

 

 

    Brottsligheten bland kvinnor har ökat väsentligt mer än bland männen.På 10 000 av medelfolkmängden räknat har antalet kvinnliga brottsbalksbrottslingar (i åldern 9 år och däröver) enligt domstols- och åklagarstatistiken ökat från 11,0 år 1961 till 21,6 år 1967, dvs. nära nog fördubblats. Den relativt största ökningen kommer på åldrarna 25 år och däröver. För dessa noteras nättopp en tredubbling (+ 167 %). Mycket stark ökning noteras också för åldersgrupperna 11—12 år (+86 %), 13—14 år (+89 %)och 21—24 år (+80 %); se tab. 7 a.
    För männen är bilden en helt annan. Antalet brottsbalksbrottslingar bland dem var på 10 000 av medelfolkmängden räknat 142,9 år 1961 och 156,0 år 1967. Detta motsvarar en ökning med ca 9 %. Ökningen är också för männen relativt störst i åldrarna 25 år och däröver (+21 %); därefter följer åldersklasserna 15—17 år (+ 19%) och 21—24 år (+ 16%). Men för de minderåriga pojkarna noteras genomgående en minskad brottsbelastning varierande för de olika åldersklasserna mellan 7 % och
    15 %. Denna olikhet i utvecklingen har lett till att det största antalet lagöverträdare på 10 000 av medelfolkmängden räknat år 1967 bland flickorna återfinns i åldersklassen 13—14 år men bland pojkarna i åldersklassen 15—17 år. Kriminaliteten visar således i detta avseende rakt motsatt utveckling för flickor och pojkar. Om det är riktigt som ovan diskuterats, att utjämningen av de relativa brottstalen för åldersklasserna 13—14 år och 15—17 år har samband med att vissa yngre och mera brottsbelastade årsklasser nu börjat inträda i de äldre åldersklasserna, har detta antagande tydligen giltighet endast i fråga om pojkarna.

 

Tab. 7a. Brottsbalksbrottslingar efter ålder och kön, 1961 och 1967

Ålder                               Kvinnor                                        Män

                                         1961         1967                             1961          1967

9—10 år                             72            103                            1 556         1 315

11—12 år                          159            265                            3 448        2 642

13—14 år                         456            731                            6 927         5 510

15—17 år                         852         1 083                           9 415          9 831

18—20 år                        427           726                            7 186          9 402

21—24 år                         291          717                             4 610          7 588

25 år och över             1 378        3 831                           13 531        16 943

Summa                        3 635        7 456                           46 673       53 231

På 10 000 av medelfolkmängden i resp. årsklasser

                                                                     Ändr i %                                            Ändr i %

9—10 år                           6,8          10,0        + 47             138,4      120,6              —13

11—12 år                        13,8          25,7         + 86            283,9      241,7              —15

13—14 år                       37,0          69,8        + 89             536,4     497,6               —7

15—17 år                       45,2          65,9         + 46            475,8      568,1               +19

18—20 år                      27,0          38,5         + 43           441,1       482,2               + 9

21—24 år                      15,7           28,2         + 80           242,3      281,0               +16

25 år och över               5,7           15,2          +167           57,5         69,3                 +21

Summa                        11,0            21,6          + 96           142,9      156,0                + 9

 

 

    De hos polisen anmälda och uppklarade vålds-, skadegörelse- och tillgreppsbrotten har särskilt uppmärksammats i ett föregående avsnitt. Därvid har endast de minderårigas andel av de uppklarade brotten kunnat anges. I tab. 8 och 9 ges vissa uppgifter rörande åldersfördelningen för de personer, vilka genom dom eller åtalsunderlåtelsebeslut funnits skyldiga till sådant brott åren 1964, 1966 och 1967. Rörande de minderåriga kan siffror lämnas endast för år 1964.
    Våldsbrotten är enligt tab. 8 vanligast i åldern 18—20 år och 21—24 år, medan skadegörelse huvudsakligen förövas av minderåriga.
    I de yngre åldrarna är stölderna mest frekventa, medan det i den äldsta åldersklassen är andra tillgreppsbrott som är vanligast.
    Av de straffmyndiga åldrarna har åldersgruppen 15—17 år enligt tab. 9 den högsta belastningen både vad gäller stöld (inkl. grov stöld) och andra tillgrepp. De minderåriga lagöverträdarna, som här sammanförts till en enda åldersgrupp (9—14 år), visar även de anmärkningsvärt höga relativa brottstal.
    Skillnaderna i de relativa brottstalen de olika åldersgrupperna emellan är i fråga om dessa brott betydande. Påfallande är att ökningen av antalet för stöld »lagförda»² personer helt faller på åldrarna över 20 år. I fråga om annat tillgrepp är den störst i dessa åldrar.

 

² Inkl. enligt åtalsunderlåtelsebeslut ej åtalade personer.

 

Tab. 8. Personer befunna skyldiga till våldsbrott och skadegörelsebrott efter ålder, 1964, 1966 och 1967

Ålder                                    Våldsbrott                                       Skadegörelsebrott

                                              1964       1966      1967                1964      1966       1967

<15(9—14) år                     137          ...            ...                    1 873      ...            ...

15—17 år                               738         754        779                 412         385        423

18—20 år                            1 533      1 561      1 611                317          272        337

21—24 år                            1 098      1 301     1 494               185          161         241

25 år och över                   2 559      2 484    2 634               374         361         411

Summa 15 år och

över                                    5 928      6 100    6 518                1 288       1 179      1 412

Summa 9 år och

över                                    6 065      ...           ...                      3 161        ...            ...

På 100 000 av medelfolkmängden

<15(9—14) år                   20,9        ...           ...                      286,3       ...            ...

15—17 år                           196,8      215,2     230,9               109,9       109,9     125,4

18—20 år                          392,2     398,5     420,1                  81,1         69,4       87,9

21—24 år                           257,9     260,9     284,8                 43,4        32,3      45,9

25 år och över 52,7 50,4 53,0 7,7 7,3 8,3

Summa 15 år

och över                              98,0       98,8      104,8                 21,3        19,1       22,7

Summa 9 år

och över                              90,4        ...          ...                        47,1         ...           ...

 

 

 

Tab. 9. Personer befunna skyldiga till tillgreppsbrott, efter ålder 1964, 1966 och 1967

Ålder                             Stöld, även grov                                 Annat tillgrepp

                                    1964       1966       1967                          1964       1966       1967

<15 (9—14) år          6 104      ...             ...                               3 308     ...             ...

15—17 år                   4 850      4 363     4 537                         2 489      3 032     3 221

18—20 år                  3 074      2 871      3 087                        1 609      1 965      2 072

21—24 år                  1 630       1 851      2 102                           880      1 338      1 565

25— år                      2 946       3 189     3 653                        4 136       5 800    6 584

Summa 15 år 

och över                   12 500    12 274    13 379                     9 114        12 135    13 442

Summa 9 år

och över                   18 604    ...             ...                            12 422       ...           ...

På 100 000 av medelfolkmängden

<15(9—14) år           933,0     ...             ...                            505,6        ...           ...

15—17 år                 1 293,5     1 245,3    1 344,6                 663,8       865,4      954,6

18—20 år                  786,5         733,0      805,0                411,7         501,7       540,3

21—24 år                  382,8         371,3      400,7                 206,7        268,4      298,3

25— år                        60,6           64,7         73,5                    85,1        117,6        132,4

Summa 15 år

och över                   206,6          198,7       215,1                150,6         196,6        216,1

Summa 9 år

och över                   277,4           ...             ...                       185,3         ...              ...

 

 

    Hela antalet för stöld lagförda personer var år 1964 större än antalet för annat tillgrepp lagförda. Ökningen åren 1966 och 1967 i jämförelse med år 1964 av antalet lagförda personer var emellertid avsevärt mindre för stöldbrotten än för övriga tillgreppsbrott dvs. olovligt brukande av annans bil, snatteri o. d. Antalet för tillgrepp lagförda personer har härigenom i förhållande till medelfolkmängden blivit lika stort i båda fallen: 215,1 resp. 216,1 på 100 000 av medelfolkmängden.
    I det föregående har med hjälp av polisstatistiken visats, hurusom antalet anmälda inbrottsstölder och biltillgrepp år 1967 i jämförelse med år 1960 visar en stark ökning, procentuellt sett större för biltillgreppen (66 %) än för inbrottsstölderna (52 %). Man får i huvudsak samma bild av utvecklingen om man med 1961 som basår betraktar de uppklarade brotten (+47 resp. +41%). Går man till domstols- och åklagarstatistikens siffror rörande antalet personer i straffmyndig ålder, som genom dom eller åklagarbeslut befunnits skyldiga till inbrottsstöld eller biltillgrepp, får manen något avvikande bild av utvecklingen. Det visar sig då att de personer, som övertygats om inbrottsstöld år 1967, ökat i stort sett procentuellt lika mycket som brotten enligt polisstatistiken eller med 41 % i jämförelse medår 1961, men motsvarande siffra för dem, som befunnits skyldiga till biltillgrepp, är här endast 25 %;³ se tablå 3.

 

Tablå 3. Personer som befunnits skyldiga till inbrottsstöld eller biltillgrepp, 1961 och 1967

Brott                          1961                       1967                      Ökning i %

Inbrottsstöld            5 731                     8 077                     +41

Biltillgrepp                3 837                    4 786                    +25

 

    Skillnaden i förhållande till polisstatistikens siffror torde förklaras av att de senare inkluderar brott begångna av minderåriga och att de av dem förövade biltillgreppen ökats relativt mera än de straffmyndigas biltillgrepp. I själva verket har de av minderåriga gjorda biltillgreppen mellan åren 1965 och 1967 mer än fördubblats.
    Ökningen för de straffmyndiga är både i fråga om inbrottsstöld och biltillgrepp störst i åldern 21—24 år. I denna åldersgrupp har antalet år 1967 fördubblats i jämförelse med år 1961. Men i förhållande till medelfolkmängden är ökningen störst i åldrarna över 24 år. Det är i dessa två åldersklasser som den största ökningen ligger. I fråga om inbrottsstölderna är den ungefär lika stor i åldersklassen 15—17 år. Se tablå 4 och 5. Man får här fram en relativt sett starkare ökning för de två äldre årsklasserna än för de yngre och en starkare ökning i de yngre årsklasserna i fråga om inbrottsstölder än biltillgrepp.
    Motsvarande siffror för de minderåriga finns tillgängliga endast för åren 1961—1964. Av dessa framgår att antalet minderåriga, som befunnits ha begått inbrottsstöld eller biltillgrepp, visar en klar nedgång år 1964 i jämförelse med år 1961 (i fråga om inbrottsstöld från 2 992 till 2 589 eller med 13 % och i fråga om biltillgrepp från 485 till 449 eller med 7 %). Fr. o. m. år 1965 har man uppgifter bara om brottsantalet. Både inbrotts-

 

³ Vid fall av olikartad brottskonkurrens har här medräknats även de, för vilka inbrottsstölden resp. biltillgreppet varit att beteckna som bibrott. Siffrorna är sålunda totalsiffror. 

Tablå 4. Personer som befunnits skyldiga till inbrottsstöld eller biltillgrepp efter ålder, 1961 och 1967

 

Brott Ålder                     1961                         1967                          Ökning i %

Inbrottsstöld

15—17 år                          2 499                      3 019                         + 21

18—20 år                         1 320                      1 919                          + 45

21—24 år                           677                        1 310                          + 94

25 år och över                 1 235                      1 829                          + 48

Summa                             5 731                      8 077                          + 41

 

Biltillgrepp

15—17 år                           2 006                     2 022                           +1

18—20 år                          1 044                      1 340                           + 28

21—24 år                           411                          832                             +102

25 år och över                   376                        592                              + 57

Summa                             3 837                      4 786                           + 25

 

Tablå 5. Personer som befunnits skyldiga till inbrottsstöld eller biltillgrepp efter ålder på 100 000 av medelfolkmängden, 1961 och 1967

 

Brott                                 1961                         1967                          Ökning i %

Ålder

Inbrottsstöld

15—17 år                           646,6                      894,7                         +38,4

18—20 år                          410,9                      500,4                         +21,8

21—24 år                           180,1                      249,7                         +38,6

25 år och över                    25,8                      36,8                           +42,6

Summa                                97,6                      129,9                          +33,1

 

Biltillgrepp

15—17 år                            519,0                      599,3                         + 15.5

18—20 år                           325,0                      349,4                        + 7,5

21—24 år                           109,4                       158,6                         + 45,0

25 år och över                      7,9                           11,9                         + 50,6

Summa                                65,4                          77,0                         + 17,7

 

 

stölderna och biltillgrepp begångna av minderåriga visar mellan åren 1965 och 1967 en ökning. De av minderåriga begångna biltillgreppen har dessa år, som redan nämnts, till antalet mer än fördubblats.

 

Brottspåföljderna
Brottsbalkens påföljdssystem har nu varit i tillämpning under några år. 1966 och 1967 års siffror får därför antas ge uttryck för en mera fast utbildad praxis i fråga om domstolarnas val av påföljd enligt det nya systemet.
    Några översiktssiffror lämnas i tab. 10. Som en »påföljd» har här räknats också åklagares beslut om åtalsunderlåtelse.
    År 1967 dömdes enligt tab. 10 betydligt fler personer än år 1966 till påföljd för brottsbalksbrott (utom fylleri och förargelseväckande beteende). Också antalet för sådant brott enligt åtalsunderlåtelsebeslut ej åtalade personer visar detta år ökning i jämförelse med år 1966, en ökning som dock procentuellt är något mindre än för de dömda. Andra åtalsunderlå-

 

Tab. 10. Dömda eller enligt åklagares beslut om åtalsunderlåtelse ej åtalade brottsbalksbrottslingar,¹ efter ålder 1966 och 1967

Ålder vid brottet                               1966                                 1967

15—17 år                                            10 369                              10 895

18—20 år                                            9 649                              10 071

21 år och över                                   25 285                             28 291

Summa                                              45 303                             49 257

Därav

Dömda                                               37 494                             40 961

Ej åtalade                                             7 809                              8 296

    1964 års lag                                     5 647                               5 970

    BvL                                                    1 682                               1 899

    RB 20:7 p 2²                                      480                                  427

¹ Exkl. fylleri och förargelseväckande beteende samt personer som fått påföljdseftergift eller förklarats fria från påföljd eller dömts till överlämnande till vård enl NvL för bötesbrott.

² Endast förut till ungdomsfängelse dömda.

 

 

 

Tab. 11. Dömda eller enligt åklagares beslut om åtalsunderlåtelse ej åtalade brottsbalksbrottslingar¹ på 1 000 till brott skyldiga personer, 1966 och 1967

Förkortningar: BvL = Barnavårdslagen     NvL = Lagen om nykterhetsvård

SsjL = Sinnessjuklagen

 

Påföljd m. m.         15—17 år               18—20 år            21—år           Samtliga åldrar

                                1966     1967        1966    1967        1966    1967     1966       1967

 

Domar

Ovillkorligt dömda 188    185          576       563          748      736       583         579

därav böter m. m.² 180    179          450       445         521       512        428         425

Villkorligt dömda,

skyddstillsyn             69      64          327       343          229      239        213         22 1

därav skyddstillsyn  54      47          252       254          154       160        152         154

Överlämnade till

vård enl BvL             72        67         11            12            —          —          19            17

sluten psyk. vård

(vård enl SsjL)        (8)       (8)        (47)        (52)          12          12          8            8

vård enl NvL/

öppen psyk. vård    (1)       (1)          (5)          (4)             8          11           5            6

 

Beslut om åtalsunderlåtelse

1964 års lag             545       548       —             —            —         —           125          121

BvL                           123        134        41            43          (10)      (12)         37           39

RB 20:7 p 2³          (25)       (22)       39            34          (78)      (67)        11              9

Summa                    997       998       994          995         997       998      1 001   1 000

 

 

¹ Exkl. fylleri och förargelseväckande beteende. Medtagna är här vidare inte personer, som fått påföljdseftergift eller förklarats fria från påföljd eller dömts till överlämnande till vård enligt lagen om nykterhetsvård för bötesbrott eller övertygats om brott genom beslut om åtalsunderlåtelse enligt rättegångsbalken 20:7 p 1 eller 4 eller lagen om nykterhetsvård.

² Disciplin-, ämbetsstraff.³ Endast förut till ungdomsfängelse dömda. Anm. Siffrorna inom parentes avser absoluta tal. 

telsebeslut än enligt 1964 års lag, barnavårdslagen och — i fråga om förut till ungdomsfängelse dömda — RB 20:7 p. 2 är här ej medtagna.
    Den största procentuella ökningen kommer på åldersgrupperna 21 år och däröver (+ 12 %).
    Siffrorna tyder inte på någon ändring i åklagares praxis i fråga om åtalsprövning. Enligt inom riksåklagarens kansli upprättade sammanställningar rörande åtalsprövning enligt 1964 års lag är också andelen åtal båda åren ungefär desamma (42 % resp. 45 %).
    Tab. 11 belyser tillämpningen av påföljdssystemet och de förut nämnda tre åtalsunderlåtelseinstituten. Fördelningen efter påföljd m. m. anger antalet till skilda påföljder dömda resp. enligt olika åtalsunderlåtelseinstitut ej åtalade på 1 000 dömda eller ej åtalade personer.
    I en rangordning av påföljderna kommer enligt tabellen närmast efter böterna och före anstaltsvården gruppen villkorlig dom och skyddstillsyn. För den yngsta åldersgruppen är anstaltsvården sällan anlitad och vård enligt barnavårdslagen som påföljd för brott lika vanlig eller något vanligare än villkorlig dom och skyddstillsyn. Medräknas åtalsunderlåtelsebesluten enligt 1964 års lag och barnavårdslagen blir den helt dominerande.
En kombinerad fördelning efter påföljd, ålder och brott avseende år 1967 ges i tab. 12. Fängelse, ungdomsfängelse och internering har sammanförts till en grupp, benämnd »anstaltsvård».

 

Tab. 12. För grövre brott dömda efter påföljd, brottsart och ålder, 1967

Brottsgrupp        Anstalts-          Villk. d.            Särskild vård                      Summa

Ålder (vid            vård                  Skydds-            BvL      NvL        Sluten

brottet)                                           tillsyn                            öppen     ps. v

                                                                                                 ps. v

Brottsbalken       7 593                10 903             835        307          390          20 028

Mot person         1 337                     966               151           51            127             2 632

Förm. brott         5 498                  9 532              641        227           235           16 133

Mot allmänh.         124                      233                  8            4              15                384

Mot staten              634                      172                 35         25              13                879

 

Andra författn.   5 049                     395                 67         62               11            5 584

Rattfylleri            4 123                      219                 28         52                9            4 431

Summa                12 642               11 298               902         369          401         25 612

 

Därav

15—17 år                    68                      723               773            1                8            1 573

18—20 år               1 569                  3 573               129            4               52         5 327

21—24 år               2 966                 2 285               —              29               70        5 350

25—                        8 039                 4 717                —            335             271      13 362

 

 

    Av lagöverträdarna i åldern 18—20 år har mer än två tredjedelar dömts till villkorlig dom eller skyddstillsyn och i närmast högre åldersgrupp (21—24 år) mer än två femtedelar. Den villkorliga domen eller skyddstillsynen har i ett antal fall blivit använd som påföljd även för rattfylleribrotten, fastän anstaltsvården här naturligen fortfarande helt dominerar (93 % av de för rattfylleri dömda). Vanligast är anstaltsvården i övrigt vid brotten mot staten (72 %) och därnäst vid brotten mot person (51 %).

 

    Av de till vård enligt barnavårdslagen överlämnade har 50 % därjämte dömts till böter. Enbart för de för brottsbalksbrott till skyddstillsyn dömda kan inte för olika åldrar anges antalet fall, i vilka därjämte meddelats förordnande om anstaltsbehandling, som avses i BrB 28:3. Av samtliga i åldrarna 15—24 år till skyddstillsyn dömda har emellertid ca 14 % tillika meddelats sådant förordnande. I vad mån påföljdskombinationer i övrigt ådömts de unga lagöverträdarna ger statistiken inte upplysning om.

 

Belastningsfaktorer
Kontrollstyrelsen lämnar rörande de till »grövre brott»⁴ skyldiga personerna uppgifter om dessa under något av de tre sist förflutna åren dömts förfylleri eller rattfylleri (rattonykterhet) eller genom nykterhetsnämnds försorg varit föremål för någon tvångsåtgärd enligt lagen om nykterhetsvård (övervakning, anstaltsvård). Av de för »grövre brott» dömda har, som tidigare visats, inemot hälften belastning med alkoholmissbruk eller fylleriförseelser eller rattfylleri. I åldrarna över 20 år är andelen sålunda belastade lagöverträdare så hög som 56 %. Personer under 21 år faller i princip inte under nykterhetsnämnderna. Motsvarande uppgifter kan för dem därför inte lämnas. Tidigare belastade med fylleri eller rattfylleri var år 1967 av de för »grövre brott» enligt åtalsunderlåtelsebeslut ej åtalade i åldrarna 21 år och däröver ca 59 %. För åldersgruppen 18—20 år var motsvarande siffra 45 %. Siffrorna visar år från år en hög grad av konstans och detsamma gäller siffrorna rörande förhållandena under uppväxttiden. Växlande hemmiljöer under uppväxttiden är sålunda i allmänhet vanligare vid förmögenhetsbrotten än vid övriga brottsbalksbrott.

 

⁴ Som »grövre» räknas i kriminalstatistiken i princip brott föranledande påföljd som antecknas i kriminalregistret. Vid åtalsunderlåtelsebeslut görs en motsvarande bedömning av brottets svårhet av åklagaren.