HJALMAR KARLGREN. Culpa och samtycke inom skadeståndsrätten. Lund 1969. Gleerups. 66 s. Kr. 8,00.
I denna lilla skrift polemiserar förf. med sedvanlig skärpa och vältalighet mot de synpunkter på culpabegreppet och på samtyckets betydelse för skadeståndsansvaret som har utvecklats av Anders Agell i hans doktorsavhandling Samtycke och risktagande och i en artikel i SvJT 1966 s. 402 med anledning av senaste upplagan av Karlgrens Skadeståndsrätt. A. K.

 

ERIK FORSTADIUS. Arbetsrätt. Falköping 1968. Strömbergs bokförlag. 128 s.Inb. kr. 28,50.

 

Svenska arbetsgivareföreningens chefsjurist, direktör Erik Forstadius, ger i detta arbete en översiktlig och praktiskt inriktad redogörelse för den svenska arbetsrätten. Framställningen är kortfattad, men de rikligt förekommande hänvisningarna till rättspraxis, särskilt arbetsdomstolens domar, ger god hjälp åt den som vill tränga djupare in i ämnet.

A. K.

 

ARNE BELANNER. Processrätt för polismän. 3 uppl. Karlshamn 1968. Lagerblads boktryckeri. 103 s.
CURT BÖRE. Att vara nämndeman. Sthm 1968. Gebers. 104 s. Kr. 14,50.

 

Dessa båda böcker riktar sig som titlarna utvisar till två olika kategorier av icke-jurister med viktiga funktioner i framför allt brottmålsprocessen. Belanners bok är den mera »läroboksbetonade» av de två. Den innehåller en mängd upplysningar, delvis ganska detaljerade, om innehållet i de aktuella lagreglerna men också här och var i finstilta partier historiska notiser och belysande exempel. I Böres bok finns mer av resonemang, bl. a. en hel del kloka synpunkter på domarens verksamhet. Boken tar bara sikte på brottmålsrättskipningen och den behandlar därför i huvudsak straffrätten och straffprocessrätten.

A. K.

 

JOSEF ESSER. Schuldrecht. Bd I. Allgemeiner Teil. 3 uppl. Karlsruhe 1968. Verlag C. F. Müller. Inb. DM 29,00.

 

Essers Schuldrecht — förf. är Tübingen-professor — utgör en uppskattad framställning av den tyska obligationsrätten. Den nya upplaga av detta rätts-

 

872 Litteraturnotiserområdes allmänna del varom här är fråga har enligt förordet fått en mindre handboksmässig och mera läroboksartad prägel än de tidigare upplagorna. Enär det funnes gott om kommentarer och uppslagsverk på området, hade förf., säges det, kunnat koncentrera sig på de dogmatiskt och systematiskt fruktbara tyngdpunkterna i obligationsrätten. Resultatet hade därför blivit en fullständig ny bearbetning.
    Som lärobok betraktat är arbetet ofantligt innehållsrikt, väl också ganska kompakt, åtminstone delvis. Det ger ett gediget intryck.
    Från nordisk rättsvetenskaps utgångspunkt förefaller framställningen ej särskilt »modern». Exempelvis synes förf. vid behandlingen av frågan om gäldenärens ansvar för redan vid avtalet föreliggande prestationshinder av omöjlighets natur (s. 205 ff) göra gällande, att man i enlighet med vissa motivuttalanden till BGB i och för sig måste hålla på att i en gäldenärs obligationsrättsliga utfästelse »die Übernahme einer Garantie für die Leistungsfähigkeit zu finden sei», att man dock icke såsom flertalet tyska författare borde med stöd av ett motsatsslut från ett visst stadgande i BGB om efterföljande subjektiv omöjlighet anse ett absolut ansvar för ursprunglig omöjlighet åvila gäldenären samt att vid sådant förhållande det riktiga vore, att avtalets innehåll bleve avgörande och att det således ankomme på huruvida avtalet på grund av omständigheterna kunde sägas innefatta en garanti för prestationens utförande.

Hj. Kgn