Ny familjerättsutredning. Justitieministern har tillkallat sakkunniga för att göra en översyn av den familjerättsliga lagstiftningen. I direktiven för utredningen pekar han inledningsvis på olika faktorer i samhällsutvecklingen som har medfört att familjerelationerna och familjebandens betydelse som trygghetsfaktor förändrats. Hit hör den ökade jämlikheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden och samhällets vidgade insatser för barnens utbildning. Det råder emellertid stora skillnader mellan olika generationer och mellan olika delar av landet i fråga om exempelvis kvinnornas förvärvsarbete. Familjegemenskap inom äktenskapets ram är fortfarande den naturliga samlevnadsformen för det helt övervägande flertalet människor, men nya rättsregler behövs om äktenskapet skall kunna fylla sin funktion också i framtiden. Övergången från gammalt till nytt bör göras med varsamhet och omtanke om de enskilda människorna, men det finns ingen anledning att avstå från att använda lagstiftningen om äktenskapet och familjen som ett av flera instrument i reformsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ kanta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av anhöriga och där jämlikheten mellan män och kvinnor är en realitet.
    En ny lagstiftning bör såvitt möjligt vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och olika moraluppfattningar. Äktenskapet bör ha en central plats inom familjerätten, men man bör inte skapa onödiga svårigheter eller olägenheter för dem som skaffar sig barn och bildar familj utan attgifta sig. Beträffande gifta bör reglerna vara utformade så att makarna kan behålla ett stort mått av självständighet under äktenskapet. Formerna för ingående och upplösning av äktenskap bör förenklas. Det minskade ömsesidiga beroende mellan makarna som är en följd av nutida utbildnings-, arbetsmarknads- och socialpolitik måste resultera i att äktenskapets ekonomiska rättsverkningar begränsas. Makarnas rättigheter och skyldigheter vid eventuell skilsmässa bör inte få motverkas av moraliskt grundade bedömningarav deras personliga relationer till varandra och uppträdande i äktenskapet.
    Vad gäller reglerna om ingående av äktenskap bör de sakkunniga undersöka om institutet trolovning kan utmönstras ur lagstiftningen och om bestämmelserna om vissa äktenskapshinder kan mjukas upp. I fråga om formerna för ingående av äktenskap är justitieministern benägen att se det så att det konstitutiva momentet bör vara själva registreringen hos folkbokföringsmyndigheten, vilket skulle innebära att både den kyrkliga och den borgerliga vigseln får karaktären av frivilliga ceremonier.

 

    Skilsmässoreglerna bör förenklas och ge makarna större frihet att själva bestämma över sina levnadsförhållanden. En lämplig ordning skulle kunna vara att ge möjlighet till omedelbar äktenskapsskillnad när makarna är överens om att de vill upplösa äktenskapet men i övrigt ha omgången över hemskillnad som huvudregel. Frågan om vem som har skulden till söndringen bör vara ovidkommande och nuvarande bestämmelser om skadestånd vid otrohet m. m. bör slopas. I fråga om medlingen uttalar justitieministernsympati för att den görs frivillig.
    Vad härefter angår äktenskapets ekonomiska rättsverkningar bör de sakkunniga undersöka om det finns anledning att behålla de allmänna bestämmelserna i 5 kap. GB rörande makars förpliktelser mot varandra under äktenskapets bestånd och om de där föreskrivna rådighetsinskränkningarna kan begränsas, exempelvis till sådant som innebär förfogande över den gemensamma bostaden eller det gemensamma bohaget. Underhållsbidrag mellan makar bör i princip inte komma i fråga efter äktenskapets upplösning. Denna princip kan dock inte genomföras fullt ut, utan det bör finnas möjlighet för exempelvis make som saknar yrkesutbildning och har särskilda svårigheter att få förvärvsarbete att åtminstone under viss tid uppbära underhållsbidrag från den andra maken.
    De sakkunniga bör överväga olika alternativ för en begränsning av giftorättsinstitutet. I direktiven understryks att denna fråga är mycket komplicerad. Som en tänkbar lösning pekas på den regel som f. n. gäller vid återgång av äktenskap och innebär att egendom som make hade före äktenskapet eller förvärvat under äktenskapet genom arv, gåva eller testamente inte ingår i någon delning, medan giftorätt tillämpas i besparingar och i det gemensamma bohaget. En annan möjlighet, som dock knappast torde kunna tillämpas generellt, är att begränsa giftorätten att bara omfatta bostaden och det gemensamma bohaget. Justitieministern understryker vikten av att övergångsproblemen vid ändringar i förmögenhetsordningen löses på sådant sätt att det inte uppstår brutala och oväntade konsekvenser för personer som har inrättat sig efter den gällande lagstiftningen.
    En reform av giftorättsinstitutet aktualiserar frågan om makes ställning i arvsrättsligt hänseende och förhållandet mellan efterlevande make och bröstarvingar. Åtskilliga skäl talar för att stärka makens rätt, men man kan inte gå hur långt som helst härvidlag. En utväg att lösa intressekollisionen är att gå vidare på den bodelningsregel som finns i det förslag om arvsrätt för barn utom äktenskap som har remitterats till lagrådet tidigare i år. De sakkunniga kan ompröva såväl beloppet som andra moment i denna regel. Underhänvisning till önskemålet att makar skall kunna upprätta inbördes testamentean för justitieministern att de sakkunniga bör överväga om reglerna om bröstarvinges rätt till laglott kan avskaffas och ersättas av en rätt för vissa kategorier av barn till underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen. Andra regler som bör ses över är bestämmelserna om sekundosuccession och istadarätt. Justitieministern tar också upp frågan om begränsning av kretsen av arvsberättigade släktingar som en följd av att släktbanden har tunnats ut och familjebegreppet blivit snävare. Arvsrätten för släktingar i tredje parentelen, dvs. far- och morföräldrar samt deras barn, bör slopas. I vad mån ytterligare begränsningar kan vara befogade får prövas förutsättningslöst av de sakkunniga.
    De s. k. samvetsäktenskapen bör uppmärksammas i ett par avseenden. Föräldrabalkens vårdnadsregler bör ändras så att vårdnadsfrågan kan prövas fritt

 

utifrån barnets bästa när ett förhållande av detta slag upplöses, och det bör vara möjligt att efter i stort sett samma principer som vid skilsmässa bestämma vem av parterna som skall tilldelas den gemensamma bostaden.
    Bland andra ämnen på föräldrarättens område som de sakkunniga bör uppmärksamma nämns vissa frågor om underhållsbidrag och om barnavårdsmän.
    Avslutningsvis tar justitieministern upp frågan om nordiskt samarbete. I Danmark kommer en utredning att tillsättas för att undersöka behovet av djupgående reformer av äktenskapslagstiftningen. De andra nordiska länderna antas vara intresserade av att följa det danska och svenska utredningsarbetet. Även om det visar sig svårt att på nuvarande stadium nå fram till ökad rättslikhet mellan de nordiska länderna är det av vikt att man bevarar kontakterna och tillvaratar möjligheterna att fortsätta det nordiska samarbetet.

A. K.