NILS HERLITZ. Elements of Nordic Public Law. With a foreword by professor H. W. R. Wade. Institutet för rättsvetenskaplig forskning (LIV). Sthm 1969. Norstedts. 287 s. Inb. kr. 52,00.
Rätts- och statsvetenskaplig forskning var i slutet av 1800-talet i hög grad intresserad av den jämförande aspekten. Intresset svalnade sedan men har i våra dagar åter ökat. Uppenbart är att den jämförande aspekten blir av värde endast under förutsättning av att de utvalda objekten är jämförbara. Häremot har det syndats åtskilligt. Men från denna utgångspunkt utgör de nordiska länderna ett utmärkt material. Jämförande analyser och framställningar av de nordiska ländernas förhållanden på skilda områden är av stort värde även med tanke på det ständiga utbyte av erfarenheter och lärdomar som sker.
Nordisk offentlig rätt illustrerar på ett utmärkt sätt det sagda. Välkänd var på sin tid T. H. Aschehougs handbok, »Den nordiske Statsret». Den publicerades 1885 och ingick i Nordisk Retsencyklopædi. Av vikt är även deti samma serie ingående samtida arbetet av Hugo Blomberg, »Den nordiska förvaltningsrätten» (1887—89). Sedan dröjde det ett par mansåldrar innan ett större sammanfattande verk om nordisk offentlig rätt såg dagens ljus. Det skedde med Nils Herlitz' monumentala studie »Nordisk offentlig rätt» 1—3 (1958—63), anmäld i SvJT 1958 av Poul Andersen (del 1—2) och 1964 av Kurt Holmgren (del 3). Djupt implicerad som Herlitz var i det Nordiska rådets tillkomst och såsom president under en period för rådet föll det sig naturligt för honom att gå utanför det egna landets gränser och låta hela Norden utgöra föremålet för sin forskning.
»Elements of Nordic Public Law» bygger i betydande utsträckning på »Nordisk offentlig rätt» och kan till stora delar sägas utgöra en sammanfattning av denna. Vissa avsnitt är dock fristående. Detta gäller bl. a. stora delar av det betydelsefulla kapitlet IX, »The Public and the Individual», och hela det intressanta och engagerade kapitlet X om »Nordic Integration». Konsten att sammanfatta behärskar Herlitz till fullo. Han säger med full rätt att framställningen inte tynges av fakta som ej är erforderliga för att förstå grunddragen och att detta har lett till att även väsentliga ting har behandlats summariskt, när en mera utförlig presentation inte tjänar det angivna syftet. Å andra sidan måste det konstateras, att förf. lyckats få med