H. L. A. HART. Punishment and responsibility. Essays in the philosophy of law. Oxford 1968. Clarendon Press. VIII + 271 s. Inb. 28 sh.

 

Den högt ansedde rättsfilosofen prof. Hart i Oxford har samlat ett antal artiklar och föredrag i frågor som, fastän gamla, ständigt tycks vara aktuella i diskussionen om principerna för straffrätten och dess tillämpning.
    Han utgår från att straffrättsskipningen är berättigad endast såsom medel för prevention men framhåller, att straffrättsskipningen icke därför bör inriktas uteslutande på att nå största möjliga preventiva verkan. Åtskilliga hänsyn står hindrande i vägen.
    Redan moraliska hänsyn bör avhålla oss från att t. ex. straffa oskyldiga och över huvud från alltför brutala metoder, ehuru det är mycket möjligt att vi genom en sådan beskaffad straffrättsskipning skulle kunna stärka brottspreventionen. Hart framhåller, att vi använder straffrättsskipning icke endast för att förebygga återfall utan också för att avhålla andra än den dömde från brott, och han finner däri ett argument för att hålla straffrättsskipningen inom gränser som kan vara snävare än de skulle vara om man eftersträvade största möjliga preventionseffekt.
    Han framhåller också, att en viss proportionalitet mellan brott och påföljd har ett värde om än ett begränsat sådant. Han menar, att domstolarna icke bör bestämma straffet inom straffskalan helt efter vad de anser erforderligt från preventionssynpunkt utan hellre bör eftersträva en viss likformighet vid straffmätningen.
    Strikt ansvar kan förekomma i straffrätten, och det är sannolikt att sådant ansvar kan ha större preventiv effekt än ett ansvar som förutsätter dolus eller culpa. Att förutsättningen uppställes är emellertid enligt Hart fullt motiverat av att samhällsmedlemmarna därigenom får en, mer eller mindre god, möjlighet att förutse följderna av sina handlingar och välja sådant handlingssätt att de undgår straff. Oavsett om man omfattar determinism eller indeterminism, bör det låta säga sig att den som begått brott kunnat handla annorlunda.

    I samband med dessa tankegångar står Harts behandling av frågan varför utpräglat abnorma går och bör gå fria från straff. Hart vänder sig mot den ganska vanliga uppfattningen, att det vore meningslöst att straffa dem emedan de icke är påverkbara av hot om straff. Att så är fallet utesluter icke, att andra kan avhållas från brott genom att abnorma straffas. Skälet varför abnorma undantages från bestraffning får enligt Hart i stället sökas däri, att de icke har rimliga möjligheter att såsom normala välja handlingssätt och undvika straffbelagd handling. Till sin innebörd står detta betraktelsesätt nära BrB:s uppfattning, att det icke vore fair play att låta de utpräglat abnorma drabbas av tidsbestämt frihetsstraff.
    Boken innehåller åtskilligt annat av intresse än det som här i korthet berörts, t. ex. en diskussion av dödsstraffet med hänsyn tagen särskilt till förhållandena i England och U.S.A.
    För den som är intresserad av vad man kan kalla straffrättsfilosofiska frågor är boken en givande lektyr. Författarens skarpsinne är stort, men det användes icke för abstrakta spekulationer utan, i enlighet med en riktning inom modern anglosaxisk filosofi, för resonemang som ligger nära common sense.
                                                                                                                                       I. S.