OLLE HELLBERG. Liten handbok med franska juridiska termer och internationella förkortningsformler. Fransk-svensk och svensk-fransk juridisk ordlista. Sthm 1970. Norstedts. 83 s. Kr. 30: 10.
Juridiska ordböcker med översättningar av juridiska ord och uttryck till eller från svenska hör än så länge till rariteterna, trots att det obestridligt finns behov av sådana hjälpmedel för många svenska jurister, som då och då får beröring med främmande rättssystem och som därvid måste söka forcera den dubbla mur som bildas av olikheter i språk och i juridisk begreppsbildning. Förevarande bok — av förf. blygsamt benämnd "liten handbok" — är därför att hälsa med stor tillfredsställelse, även om den enligt förf:s egna ord i förordet inte gör anspråk på att vara ett komplett juridiskt lexikon. Förf. har samlat många nyttiga termer och lokutioner, och boken är väl värd att få sin plats hos många jurister i ämbetsverk, på advokatkontor och på andra arbetsplatser.
Handboken består av två ordlistor, en fransk-svensk och en svensk-fransk. Större omsorg kunde måhända ha ägnats samordningen av ordlistorna. Det är sålunda svårt att förstå, varför ett ord som "ressortissant", vilket förekommer i den svensk-franska ordlistan som översättning av "medborgare", inte medtagits i den fransk-svenska ordlistan eller varför ordet "quorum" saknas i denna ordlista trots att det upptagits i en fras under ordet "beslutför" i den svensk-franska ordlistan.
Förf. har synbarligen givit begreppet "juridiska termer" en mycket vidsträckt innebörd. Den svensk-franska ordlistan innehåller sålunda nyckelord som "daglig", "eljest", "egentligen", "förhållande", "huvudsakligen","ursäkt", "varaktig", "ämne" och "även". Dessa ord synes inte ha någon speciell juridisk färg och lämpliga översättningar av dem står att finna i vilket lexikon som helst. Det hade därför varit att föredraga, om förf. koncentrerat sig till specifikt juridiska begrepp och till termer och uttryck som— för att citera ett standardverk om franskt förvaltningsspråk (Robert Catherine, Le style administratif) — "dans la langue courante passent inapergus mais que l'Administration, par l'usage constant et precis qu'elle en fait, transforme en autant d'idiotismes plus ou moins justifiés".
Det är självklart, att en "liten handbok" av detta blygsamma format inte
kan väntas innehålla någon mera omfattande redovisning av fransk juridisk terminologi. Emellertid förefaller det som om slumpen givits onödigt stort spelrum vid urvalet av termer och uttryck. Av två ord, som kompletterar varandra eller eljest är näraliggande, saknas ofta det ena. I den fransksvenska ordlistan påträffar man sålunda "cédant" men inte "cessionnaire","vente" men inte "achat", "obligatoire" men inte "facultatif", för att nämna några exempel. Samma ordlista innehåller substantivet "sursis" men inteverbet "surseoir", verbet "saisir" (le tribunal d'un litige) men inte substantivet "saisine" samt ordet "bail" men inte orden "bailleur" och "preneur".
I fråga om ord, som har flera betydelser eller som eljest används på olika sätt i juridiskt språk, anges ibland betydelsen eller användningsområdet på ett ofullständigt sätt. I den fransk-svenska ordlistan förekommer ordet "moyen" endast i sammansättningen "moyen de coercition", medan en rad andra sammansättningar med juridisk anknytning — "moyen de preuve", "moyen de cassation" osv. — utelämnats. För ordet "lieux" anges översättningen "hyreslägenhet", medan det processrättsliga uttrycket "descendresur les lieux" i betydelsen "hålla syn" inte beaktats.
I fråga om straffrättslig terminologi ger ordlistorna besked endast om ett fåtal brottsbeteckningar, t. ex. bedrägeri (för vilket anges översättningarna "fraude" och "tromperie" men däremot av någon anledning inte "escroquerie"), häleri och ocker. Andra ofta förekommande straffrättsliga termer som "légitime défense", "circonstances atténuantes" och "circonstances aggravantes" saknas också. Liknande exempel kan lämnas från det processrättsliga området. Den som vill veta vad som menas med "recevable", "référé", "perquisition", "commission rogatoire", "garde à vue" eller "prise à partie" finner sålunda inte svaret i denna bok.
Förf. har valt att i sina ordlistor inarbeta de franska förkortningsformlerna för olika internationella organisationer. Floran av sådana formler har med tiden blivit så yvig, att det finns stort behov av sakkunnig vägledning för att hitta rätt i urskogen. Förf., som i förordet nämner sina erfarenheter från 1967 års Stockholmskonferens om den intellektuella äganderätten, har mycket utförligt redovisat olika organisationer på det upphovsrättsliga området, medan han ålagt sig snävare begränsningar på andra områden. Det kan också vara svårt att förstå, varför t. ex. UMOA (Union monétaire Ouest-africaine) ansetts värd mera uppmärksamhet än Internationella atomenergiorganet, vars franska förkortning är AIEA. Office international de la Vigne et du Vin, med förkortningen OIV, kan säkert fylla många läsare med välbehag, men är detta organ för en jurist viktigare än t. ex. CNUDCI (FN:s kommission för internationell handelsrätt, UNCITRAL), som inte medtagits i förteckningen? När förf. anger CE som beteckning på Europarådet, kan påpekas att det är en föga använd formel. I en skrift, som utgavs av Europarådet för några år sedan, konstaterades med viss stolthet att "le Conseil de l'Europe, malgré quelques timides menaces d'emploi des deux lettres 'C.E.', a échappé à cette tendance 'abbréviationniste', mais il est seul en Europe à conserver l'intégrité de son nom".
Hans Danelius