R e t s p l e j e l o v e n  g e n n e m  5 0  å r.    Redigerad av O. A. Borum, Axel Graff och W. E. v. Eyben. Utgiven av Danmarks Juristforbund, Advokatsamfundet och G. E. C. Gads Fond. Kbhvn 1969. Juristforbundets forlag. 384 s. Inb. Dkr. 37,50.
Proceduren. Forberedelse og Gennemførelse. Redigerad av W. E. v. Eyben. Kbhvn 1969. Juristforbundets forlag. 462 s. + bil. Inb. Dkr. 60,00.

 

Tidigare (1970 s. 320) har anmälts en bok om det danska advokatsamfundet 1919—1969. Liksom den har de ovan angivna utkommit i samband med retsplejelovens 50-årsjubileum. De danska juristerna är att gratulera till dessa verk. Någon motsvarighet till dem har vi inte inom den moderna svenska processrättsliga litteraturen. Minnesskriften ägnad 1734 års lag rymmer ju, naturligt nog, inte så många uppsatser om rättegångsbalk och processuella frågor.
    I jubileumsskriften "Retsplejeloven gennem 50 år" har utgivarna velat

Carl Fr. Hadding 767samla en rad artiklar om ämnen som inte dittills behandlats i litteraturen eller som omnämnts i bara begränsad omfattning. De femton artiklar boken innehåller belyser den danska processen och dess utveckling under de gångna 50 åren ur en rad olika synvinklar. Stor vikt läggs vid att beskriva de nya principernas genomförande inom olika processarter.
    Huvudsyftet med 1919 års processlag var att genomföra offentlighet och muntlighet i processen och att skilja den dömande makten från förvaltningen. För straffprocessens del innebar det att man övergick från den inkvisitoriska till den ackusatoriska principen. I en av de artiklar som behandlar straffprocessens utveckling under de gångna 50 åren framhåller höjesteretsdommer J. Trolle att det kan sägas "at det er et betydeligt stykke vej, der er tilbagelagt fra 1919 og til vi nu står med en efter vor opfattelse af idag moderne, akkusatorisk og kontradiktorisk procedure i Straffesagerne".
    För en svensk kan det förefalla en smula "omodernt" att protokollering av vittnesförhör sker genom att ordföranden dikterar huvudinnehållet för retsfuldmægtigen eller att denne utan diktamen nedtecknar det väsentliga. Övergång till stenografering eller bandupptagning övervägs dock. Trolle ställer sig rätt kritisk till båda dessa former för protokollering, medan advokat S. Schroll Christensen i sin uppsats framhåller att den nuvarande protokolleringen av förhör är en belastning för omedelbarheten och förordar bandupptagning.
    Också tvistemålsprocessen belyses från både domar- och advokathåll. Höjesteretsdommer P. Spleth lämnar en systematisk redogörelse för de nya principernas genomförande i civilmålen och höjesteretssagförer Oskar Bondo Svane berättar om "erfaringer, indhöstet under en årelang stærkt engageret tjeneste i skranken".
    En lång uppsats av retspræsident E. A. Abitz behandlar domarens processledning. Den största delen ägnas åt den formella processledningen och, bl. a., dess betydelse för rättsskipningens snabbhet. Inom ramen för den materiella processledningen behandlar Abitz den intressanta frågan om domarens "spörgsmålsret" i en processordning, där "sagens drift" är överlämnad till parterna.
    Boken avslutas med en artikel av professor v. Eyben, "Den danske retspleje vurderet af ikke-jurister", där han redogör för en mångfacetterad rättssociologisk undersökning av reaktionerna hos personer som på olika sätt kommit i kontakt med den danska rättsskipningen.
    Den av v. Eyben redigerade boken "Proceduren. Forberedelse og Gennemførelse" har inte karaktären av jubileumsskrift. Det är en handbok, i första hand avsedd för advokater. I 24 avsnitt behandlar drygt tjoget författare på ett systematiskt sätt olika avsnitt av en rättegång och olika slags processer.
    De danska advokaterna får genom denna handbok en utomordentlig vägledning för förberedandet och genomförandet av en rättegång. Vad som behöver göras redan före stämningen genomgås metodiskt och sedan följer det fortsatta arbetet med skriftväxling och andra åtgärder före domstolsförhandling. En särskild artikel på närmare 20 sidor ägnas den viktiga — och i svensk process tyvärr ofta styvmoderligt behandlade — frågan om formulering av parts ståndpunkter.
    Förhörsregler och förhörsmetodik behandlas rätt ingående i tre uppsatser. Praktiska exempel på dåliga och bra frågor visas, råd ges hur en advokat

768 Anm. av Retsplejeloven gennem 50 år, m. fl.skall göra om han blir avbruten av ordföranden eller motpart. Hur sakframställningar och pläderingar skall disponeras och presenteras belyses ur olika synvinklar i likaså tre artiklar. Höjesteretssagförer Carl Ricard anser, kanske något överraskande, att advokaten, åtminstone som kärandeombud, bör ha "fuldt manuskript". Han tillägger dock att, oavsett om han har det eller inte, skall han tala fritt och obunden av manuskriptet, "som Rpl § 148 bestemmer". Också höjesteretssagförer A. Viktor Hansen framhåller fördelen av att utarbeta ett fullständigt manuskript.
    I en artikel skriver höjesteretssagförer K. Sonne-Holm om "Ekstrakter". Med extrakt menas här ett för användning vid domstolsförhandlingen utarbetat koncentrat av det relevanta processmaterialet (processkrifter, protokollsutdrag, skriftliga bevis o. s. v.) — ett slags motsvarighet alltså till våra revisionssekreterarpromemorier. Det intressanta är emellertid att dessa extrakt utarbetas i brottmål av åklagaren och i tvistemål av ena sidans advokat efter förhandling med motparten. Systemet med dessa extrakter tillämpas inte bara vid Höjesteret utan också i stor utsträckning vid landsretterna.
    Bokens senare avsnitt behandlar särskilda regler och problem som anknyter till olika slags rättegångar.
    Ett fylligt stickordsregister underlättar användningen av denna handbok som också utrustats med en lös bilaga upptagande en innehållsrik minneslista till hjälp vid förberedandet av en rättegång och förarbetet till en huvudförhandling. Carl Fr. Hadding