MAX SØRENSEN. Statsforfatningsret. Kbhvn 1969. Juristforbundets forlag. 432 s. Inb. Dkr. 62,50.
Företrädarna för dansk statsrätt har alltid varit angelägna om att se till att det finns goda handböcker och läroböcker på området. Snart sagt varje professor i ämnet har publicerat sin "Statsforfatningsret". Här kan hänvisas till kända arbeten av C. G. Holck, Henning Matzen, Knud Berlin, Poul Andersen och Alf Ross. Till den långa raden har nu sällat sig även professorn vid Århus universitet, Max Sørensen. Det kan förefalla som om det nya tillskottet vore onödigt. Det föreligger ju två allmänt erkända, moderna framställningar av området, Poul Andersens och Alf Ross'. Men Max Sørensens bok fyller i själva verket en lucka och är i hög grad välkommen. Den är betydligt mera koncentrerad till sin uppläggning än de båda sistnämnda, mera översiktlig och har mera karaktären av en ren lärobok och en första introduktion. Som sådan är den utmärkt, lättläst och väl avvägd. Tvistepunkterna i dansk statsrätt har traditionellt varit många; en del av dem har numera med ålderns rätt fått mindre aktualitet. Max Sørensen tar med varlig hand upp de aktuella kontroverserna, redogör för de olika ståndpunkterna, gör mer eller mindre bestämt sin egen konklusion och hänvisar den som önskar fördjupa sig i stoffet till litteraturen på området, dvs. framför allt till Poul Andersen och Ross. Det är uppenbart att de författningsrättsliga problemen i de nordiska länderna är likartade trots olikhet i tradition och i grundlagsreglering. Max Sørensens bok har därför mycket att bjuda även för den som är intresserad av den sedan länge pågående grundlagsrevisionen i vårt land. N. S.

 

PAUL MARIE GAUDEMET. Précis de Finances publiques I—II. Paris 1969—1970. Editions Montchrestien. 476 resp. 530 s. Fr. 40,00 resp. 45,00.
Paul Marie Gaudemet tillhör en gammal juristsläkt, som levererat åtskilliga professorer till Frankrikes juridiska fakulteter. Själv är han numera professor vid Sorbonne och representerar där närmast den offentliga rätten men bevarar ett starkt intresse för komparativa problemställningar.
    Det mäktiga arbete som här anmäles omfattar i två delar ganska precis 1000 sidor. Det utgör lärobok för franska juris studerande i ett ämne, som icke finns i denna form i det svenska systemet av juridiska discipliner. En omedelbar översättning skulle ge titeln Lärobok om offentliga finanser. Associationer till vårt traditionella ämne finansrätt skulle dock föra vilse. Det

franska läroämnet Finances publiques är något annat och mycket mera. Det innehåller element av ett tiotal olika svenska discipliner sammanhållna för ett ändamål, nämligen att belysa allt vad som har med statsfinanserna att göra.
    Först och främst ingår i ämnet mycket av det som hos oss studeras inom ämnet nationalekonomi, bl. a. allt som gäller den ekonomiska politikens roll i samhällslivet. Budgetbeslut av olika slag får allt större vikt för landets ekonomiska liv. En summarisk redogörelse härför utgör en betydande del av arbetet. Men även återverkningar på de områden som hos oss har sin plats i statskunskapen och sociologin kommer med i bilden.
    Ett annat viktigt element i framställningen, icke behandlat för sig men insprängt här och där i sitt sammanhang, utgör de delar som avhandlar vad vi inom statsrätten brukar behandla under rubriken finansmakten. För en person med konstitutionella intressen är det lärorikt att erfara hur långt man i en centraliserad stat kan gå för att koncentrera finansmakten i regeringens händer med åsidosättande av exempelvis parlamentets inflytande över inkomster och utgifter.
    I Sverige talar man ibland om budgeträtt som beteckning för alla de regler som normerar hur en budget uppställes och utformas och vilka överväganden som därvid gör sig gällande. Även härom får man rikligen besked i detta arbete. Av mera förvaltningsrättslig art är beskrivningen av den institutionella apparat som ligger bakom finanslagens-budgetens utarbetande. För en svensk är därvid av särskilt intresse att ta del av den utförliga beskrivningen av de allmänna planmyndigheternas inflytande över prioriteringen mellan olika utgiftsbehov. Räkenskapsföringens anordnande liksom de olika revisionsorgan som kontrollerar budgetens verkställande är också utförligt beskrivna.
    Den i svensk mening mera traditionella finansrätten får också sin ansenliga del av framställningen. Här behandlas alltså grunderna i skattesystemet samt principerna för upplåning men även tekniken vid skatters utkrävande och låns upptagande. De straffrättsliga regler, med vilka man ingriper mot olika former av skattebrott och skatteflykt, liksom taxeringsförfarandet blir ävenså föremål för författarens ingående behandling.
    Just genom att boken är avsedd som lärobok för franska juris studerande— man ställer allt bra mycket större krav på dessa än på deras svenska kolleger — är den didaktiskt klart uppställd och kan därför nyttjas även som uppslagsverk för den främling som vill finna upplysningar om en viss företeelse i fransk rätt.
    Komparativa utblickar och rättshistoriska resuméer sätter in det franska systemet både i dess internationella sammanhang och i den historiska utvecklingen under växlande regimer.
    Boken är lättläst och bitvis även nöjsam, så nöjsam som ämnet nu en gång tillåter. G. P.