Rättshistoriska studier. Tredje bandet. Åke Holmbäck på 80-årsdagen. Institutet för rättshistorisk forskning. Lund 1969. 312 s.

 

Det tredje bandet av Rättshistoriska studier har Institutet för rättshistoriskf orskning tillägnat sin ordförande sedan många år, professor Åke Holmbäck, med anledning av hans den 16 april 1969 inträffade 80-årsdag. Boken har följaktligen karaktär av festskrift och lider av samma åkomma, som brukar utmärka de flesta alster av denna typ, att ha tillkommit i alltför stor hast. Det är att beklaga, inte minst därför att Holmbäcks insatser för den rättshistoriska forskningen är så utomordentliga att en bredare uppslutning från svenska rättshistorikers sida i en hyllningsskrift av denna natur hade varit på sin plats. Det förefaller som om det närmast varit tidsbrist, som varit orsaken. Detta hade dock kunnat undanröjas genom tidigare planering.
    Ojämnheterna visar sig inte minst i de olika bidragens omfång. Det kortaste är på sex sidor, det längsta på 55. Även om nu inte storleken säger något om kvaliteten, så ger olikheterna vid handen att några haft relativt lång tid på sig till förberedelse medan andra har måst hasta.
    Av ledamöterna i institutets styrelse har två lämnat bidrag i form av redan framförda tal. Presidenten Sture Petréns utgöres av hans tal 1964 vid Svea hovrätts 350-årsjubileum och professor Gösta Hasselbergs av installationsföreläsningen över rättshistoriens dilemma, det förra en tillbakablick, glansfull som allt vad Petrén åstadkommer och med internationella aspekter, det senare närmast ett program och en uppmaning till intensivare studium av 1800-talets rättshistoria.
    Som en uppföljning av tidigare forskningar får betraktas Per-Edwin Walléns undersökning Reminiscenser av processen mot den döde i 1600-talets rättspraxis och Stig Jägerskiölds Om makars inbördes testamenten. Genom det senare bidraget bestyrkes uppfattningen att det romerskrättsliga inflytandet på vårt lands rätt har gjort sig gällande på fler områden än man tidigare vetat om och alltså varit betydligt större än man tidigare antagit. Förtjänsten av detta klarläggande tillkommer i första hand Jägerskiöld.
    Ett landskapsrättsligt problem upptas till behandling av Bo Ruthström i Fsv. "Land" i Äldre Västgötalagens Urbotamål 2. Framställningen avbrytes

 

dock något plötsligt med hänvisning till ett framtida återkommande. Medeltiden tillgodoses ytterligare genom två större översikter, den ena av agrarhistorikern Hilbert Andersson med Agrara måttenheter i det medeltida Danmark och den andra av Sigfrid Sjöberg med en uppsats i tillämpade studier Om tingstider under landskapslagarnas och landslagarnas tid före 1614. Den framstående kännaren av den svenska medeltidsrätten, professor emeritus Ragnar Hemmer, bidrar med Fridlysning mellan tvistande parter enligt Magnus Erikssons stadslag Rådstugubalken 14:1 och en svensk emeritus, professor Jan Eric Almquist, redogör för sina forskningar över domstolsorganisationen på landsbygden i Västergötland under Gustaf I:s senare regeringstid.
    Till bevisrättens magra historia hänför sig Gunnel Hedbergs studie över bårprövningen i Sverige. Av 22 kända fall av denna bevismetod faller 18 under 1600-talet och av dessa har endast fyra fall lett till fällande dom. Även om alltså rent statistiskt inte några större olyckor skett, får man nog vara glad över att det fanns något som kallas den legala bevisteorien. Uppenbarligen var den ett skydd för den anklagade i en tid då brist på kunskap ersattes av övertro.
    Ivar Nylander har undersökt stora lagkommissionens verksamhet åren 1736—1784 och den unge rättshistorikern Kjell Å. Modéer en för någon tid sedan upptäckt arkivserie "Schwedisches Kriegsgericht in Stralsund". Innehållet i den senare kan bli ett intressant tillskott till vår militärstraffrätts sparsamma historia.
    Ett enda bidrag faller inom 1800-talet. Marie Hafström har undersökt de materiella och idémässiga grunderna till den av Oscar I under kronprinstiden utgivna Om straff och straff-anstalter. Gentemot en av generaldirektör Torsten Eriksson hävdad uppfattning, att inga som helst bevis anförts för den meningen att Claes Livijn skulle ha lämnat det väsentliga av både materialet och idéerna till detta arbete, anser hon det belagt, att en Underdånigste Pro Memoria från Livijn, som då var generaldirektör för rikets fängelser och arbetsinrättningar, legat till grund för Oscars skrift.
    Detta band av Rättshistoriska studier avslutas med en bibliografi över professor Åke Holmbäcks skrifter 1914—1968. Redan tidrymden är ägnad att inge respekt, som inte blir mindre när man finner att förteckningen upptar 104 nummer, på några undantag när bestående av arbeten av juridiskt eller rättshistoriskt innehåll. Vidare erinrar man sig, att Holmbäck för cirka fyrtio år sedan varit statsråd, under en lång tid ledamot av riksdagen, vidare under 1950-talet rector magnificus vid Uppsala universitet och ombud vid Förenta Nationernas generalförsamling. Fortfarande är han medlem av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som utför ett beundransvärt arbete för att hävda likställigheten mellan raser och folk. Man blir verkligt imponerad av ett liv i vetenskapens, rättens, politikens och mänsklighetens tjänst.
    Under Holmbäcks tid som ordförande i styrelsen för Institutet för rättshistorisk forskning har institutet, förutom den nu föreliggande volymen av Rättshistoriska studier, utgivit ytterligare en volym i denna serie och därutöver elva volymer av Rättshistoriskt bibliotek. Dessa senare volymer inleds med en facsimileutgåva av Stiernhööks arbete av 1672 De jure sveonum et gothorum vetusto, en ståtlig början, som är avsedd att följas av en ny översättning av detta arbete av den svenska stormaktstidens ledande jurist.

 

    I detta bibliotek ingår även de av Åke Holmbäck och Elias Wessén ombesörjda utgåvorna av Magnus Erikssons landslag och stadslag, vilka jämte samma författares utgåvor av de svenska landskapslagarna, alla med kommentar, är det mest värdefulla hjälpmedlet vid studiet av den svenska medeltidsrätten och ett nödvändigt komplement till Carl Johan Schlyters nu sekelgamla, på handskrifterna grundade utgåva.
    Nordens rättshistoriker — och i första hand Sveriges och Finlands — har stor anledning att tacka Åke Holmbäck för hans insatser i den rättshistoriska vetenskapens tjänst.

Gösta Åqvist