EDWARD YEMIN. Legislative Powers in the United Nations and Specialized Agencies. Leyden 1969. A. W. Sijthoff. Hfl. 28,00.

 

Detta arbete är ett värdefullt bidrag till den nya riktning inom folkrätten som genom undersökningar av vad de mellanstatliga organisationerna har för sig söker klarlägga nya vägar för rättsbildning i förhållandet mellan staterna. Det klassiska sättet för uppställandet av normer eller handlingsmönster för staters umgänge med varandra är ju traktaterna, som bygger ut den s. k. allmänna folkrätten, vilken, eftersom den grundar sig på sedvana, ibland är svårgripbar, besvärlig att fastställa och föremål för både politiska och doktrinära kontroverser.
    De mellanstatliga organisationernas verksamhet saknar inte betydelse, då det gäller att skapa ny sedvana och att klargöra vad den sedvana, som skall vara uttryck för gällande folkrätt, innebär. Men denna mer subtila rättsbildning genom organisationerna är hittills nästan alls inte undersökt. Yemin påpekar att endast två monografiska framställningar föreligger, nämligen "Law Making by International Organizations" av Ingrid Detter (Doimi di Delupis) från 1965 och ett arbete på polska av professor K. Skubiszewski som bygger på en kortare uppsats av denne i tidskriften "International Organization" (1964). Arbetena har visat att rättsbildningen genom organisationerna inte bara påverkar sedvanan utan även auktoritativt formulerar nya skrivna regler.
    Yemin ägnar ganska stort utrymme åt ändringar i FN:s och fackorganens konstitutioner genom beslut inom organen, en fråga som inte behandlas i Detters arbete. Därefter lämnar Yemin en detaljerad analys av revisionsprocedurer inom Teleunionen, Postunionen, 1CAO, WHO och den meteorologiska världsorganisationen. Det är fråga om "lagstiftning" genom organisationens organ, d. v. s. skapandet av bindande rättsregler utan att de traditionella formerna för avslutande av traktater erfordras och där samtycket från staternas sida kan sägas ha lämnats generellt på förhand genom anslutning till fackorganen i fråga och accepterande av deras arbetsformer.
    Vill man göra en kritisk anmärkning till uppläggningen av detta mycket nyttiga och med stor noggrannhet genomförda arbete skulle det vara den följande. I inledningen gör sig författaren mycken möda med att definiera vad som menas med "legislation". Han utgår därvid från en komparativ undersökning av skilda länders konstitutionella rätt och doktrin. Men fråga kan ställas om den rättsändring eller, som Detter uttrycker det, "law making" som förekommer inom mellanstatliga organisationer verkligen bygger på den inomstatliga begreppsbildningen. Man skulle vilja ha fått se Yemins inledning utbytt mot en efterskrift med en undersökning av de nya begrepp som hans ar-

 

Litteraturnotiser 139bete ger många antydningar om och som kunde tarva analys med viss hänsyn till rättssociologisk metodik.

H. E.