Ivar Wieslander †. Av alla de egenskaper, som en god domare bör besitta, är knappast någon viktigare än klokheten. Denna egenskap var nog också den som framför allt präglade Ivar Wieslander. Han hade otvivelaktigt även många andra för endomare värdefulla egenskaper och uppräkningen av dessa skulle bli lång. Det må vara tillräckligt att här erinra om hans starka rättskänsla, hans samvetsgrannhet och grundlighet samt hans förmåga att kunna lyssna på och intressera sig för andra människor.
    Ivar Wieslander var framstående på många andra områden än som domare. Han anlitades sålunda som ordförande i en rad utredningar, bl. a. utredningen om förhållandet mellan stat och kyrka. Det är svårt att säga var han objektivt sett gjort sina främsta insatser, men mest känd torde i varje fall hans allmänt uppskattade verksamhet som MO under andra världskriget ha blivit. På detta område var det väl, förutom hans klokhet, hans oeftergivliga strävan att alltid gå till botten med problemen och hans stora hänsynsfullhet som lade grunden till hans berömmelse.
    Trots allt berömvärt som kan sägas om Ivar Wieslanders insatser på skilda områden är det likväl framför allt människan bakom den framstående ämbetsmannens fasad, som de som haft glädjen att vara hans närmaste medarbetare kommer att minnas. Under den alltid korrekta och ofta nästan sirliga ytan doldes mycken värme och tillgivenhet och intressen för mycket annat än juridiken och tjänsten. Ivar Wieslander var i ordens bästa mening en verkligt fin man.

Johan Björling

 

Ivar Lamech Wieslander avled 7 mars 1971. Han var född i Ljuder, Kronobergs län, 10 aug. 1891, avlade stud.ex. 1909 i Växjö och jur.kand.ex. 1913 i Lund. Efter tingstjänstgöring i Östra Värends och Västra Värends domsagor inträdde han i hovrätten över Skåne och Blekinge, där han blev assessor 1920 och hovrättsråd 1928. 1929 blev han revisionssekreterare och 1930 häradshövding i Hedemora domsaga. Åren 1927—30 biträdde han med lagstiftningsuppgifter i kommunikations- och jordbruksdepartementen. 1939—41 var han suppleant för MO och 1941—46 var han MO. 1946 blev han president i hovrätten över Skåne och Blekinge, i vilken befattning han kvarstod till pensioneringen 1958. Han har haft flera utredningsuppdrag, bl. a. som ordförande i 1949 års utlänningskommitté och 1958 års utredning kyrka—stat.

 

Förslag till ny aktiebolagslag. Aktiebolagsutredningen (prof. Håkan Nial) har i betänkandet SOU 1971: 15 lagt fram förslag till ny aktiebolagslag. Betänkandet har tillkommit i samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Syftet är att åstadkomma en såvitt möjligt enhetlig nordisk aktiebolagslagstiftning. Island har följt arbetet genom observatörer. De

 

Notiser 397förslag till nya aktiebolagslagar som nu föreligger i Danmark, Finland, Norge och Sverige är visserligen inte helt likalydande, men i mycket stora delar överensstämmande både till innehållet och formen.
    Förslaget är väsentligt kortare och enklare än gällande lag. Formalitets- och publicitetsreglerna i samband med bildande av aktiebolag och ökning av aktiekapitalet har skurits ned. I lagen har inarbetats de privaträttsliga bestämmelserna i 1970 års lag om förenklad aktiehantering.
    Minsta tillåtna aktiekapital höjs från 5 000 till 20 000 kr. Redan bestående bolag behöver dock ej höja aktiekapital som är lägre än 20 000 kr. Gällande lags bestämmelser om viss minimigräns för aktiernas nominella belopp slopas. Kravet på att stiftarna, styrelseledamöterna, verkställande direktören och revisorerna skall ha svenskt medborgarskap föreslås bortfalla. Även i fråga om kravet att dessa personer skall vara bosatta i Sverige görs vissa uppmjukningar.
    Huvudregeln att aktier är fritt överlåtbara behålls i förslaget. För närvarande kan i bolagsordningen föreskrivas skyldighet att vid akties övergång till utomstående hembjuda aktien till inlösen av förutvarande aktieägare. Enligt förslaget kan hembudsplikt föreskrivas även när aktie övergår till annan aktieägare, och rätten att inlösa kan tilläggas utomstående. Vidare skall såsom för närvarande kunna föreskrivas att aktie ej får förvärvas av utlänningarm. fl., s. k. bundna aktier. Utöver dessa fall kan enligt förslaget aktiers fria överlåtbarhet begränsas genom föreskrift i bolagsordningen att förvärv skall godkännas av bolaget. Beträffande bundna aktier föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna ge dispens från förvärvsförbudet, förutsatt att bestämmelse därom finns i bolagsordningen. När det gäller ökning av aktiekapitalet föreslås bl. a. att bolagsstämman skall kunna besluta om avvikelser från de äldre aktieägarnas företrädesrätt till tecknig av nya aktier till förmån för andra, t. ex. de anställda. Två nya former för bolagens finansiering med främmande kapitalregleras i förslaget, nämligen utgivande av konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. De förstnämnda är obligationer eller andra skuldebrev som ger innehavaren rätt att under närmare angivna villkor utbyta skuldebreven mot aktier i bolaget. Vinstandelsbevis (participating debentures) ger innehavaren rätt att få — förutom ev. fast ränta — en tilläggsränta som står i relation till utdelningen till aktieägarna eller till bolagets vinst. Förslaget öppnar också möjlighet att utge konvertibla aktier, d. v. s. aktier av visst slag som skall kunna utbytas mot aktier av annat slag.
    När det gäller bolagens organisation och maktfördelningen inom bolagen har frågan om det allmännas och de anställdas insyn och inflytande legat utanför utredningens uppdrag. Efter förebild i gällande finsk och norsk aktiebolagslagstiftning föreslås emellertid möjlighet för bolag som så önskar att inrätta förvaltningsråd med uppgift att motta information om bolagsverksamheten och att utöva viss tillsyn över bolagsledningen. Rådet får ej tilläggas andra än i lagen angivna uppgifter. Till dem kan höra att tillsätta styrelsen. Rådet tillsätts av bolagsstämman men en eller flera ledamöter, dock ej så många som halva antalet, kan tillsättas av annan, t. ex. de anställda.
    I reglerna om bolagsstämma gör förslaget ett antal ändringar. Bl. a. föreslås att aktieägare alltid skall ha rätt att vid bolagsstämma låta sig företrädas av ombud och medföra ett biträde. Av stor praktisk betydelse är att förslaget väsentligt förenklar reglerna om ändring av bolagsordningen och starkt skär ned pluralitetskraven för sådan ändring. Vidare bortfaller bestämmelserna

 

398 Notiserom att ändring av bolagsordningen skall beslutas på två bolagsstämmor.
    Styrelsens ställning har å ena sidan stärkts genom att vinstutdelning och kapitalåterbäring vid nedsättning av aktiekapitalet ej får ske med större belopp än styrelsen föreslår eller godkänner. Å andra sidan skärps reglerna om bolagsledningens ansvar därigenom att beviljad ansvarsfrihet endast gäller i den mån riktiga och fullständiga uppgifter stått bolagsstämman till buds. Efter förebild i gällande dansk lag införs skyldighet för styrelsen och verkställande direktör att ge upplysningar till en särskild, ej offentlig förteckning om sitt innehav av aktier i bolaget. Förslaget begränsar också rätten att ge lån till styrelseledamöter eller aktieägare utan betryggande säkerhet. Reglerna om när bolag skall ha kvalificerad revisor, d. v. s. auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, är omarbetade så att betydligt flera bolag blir skyldiga att utse auktoriserad revisor. En nyhet är att revisionsbolag av viss beskaffenhet skall kunna vara revisor i aktiebolag.
    De möjligheter gällande lag ger aktieägare, som tillsammans företräder åtminstone en tiondel av aktierna i bolaget, att utöva vissa minoritetsrättigheter behålls i förslaget. Rätten att utse minoritetsrevisor ges även till en minoritet bestående av ägare till en tredjedel av de på stämman företrädda aktierna och kompletteras med rätt att begära särskild granskning av viss åtgärd eller del av bolagets räkenskaper eller förvaltning. En betydelsefull komplettering av minoritetsskyddet utgör föreslagna nya regler om rätt för enskild aktieägare att i svåra fall av maktmissbruk kräva att hans aktier inlöses av aktieägare som står bakom detta. I extrema fall av majoritetsmissbruk skall en minoritet som företräder åtminstone en tiondel av aktierna t. o. m. kunna kräva att bolaget försätts i likvidation.
    Några större förändringar i fråga om årsredovisningen föreslås ej. Beträffande vinstutdelning och annan användning av bolagets tillgångar innehåller förslaget en viktig nyhet. Enligt gällande rätt skall en viss del av årsvinsten avsättas till en bunden reservfond till dess denna når en viss storlek. Denna regel har slopats. Till reservfond skall dock alltjämt föras överkurs vid emission av aktier. Föreskrifterna om skuldregleringsfond i gällande lag slopas också.
    Beträffande bolags likvidation och upplösning behålls i stort sett gällande regler. De detaljrika straffbestämmelserna i gällande lag har förenklats. Slutligen skall registreringsmyndigheten kunna förelägga och utdöma vite när bolag underlåter att göra anmälningar eller att ge in redovisningshandlingar.
    Den nya lagen skall enligt förslaget i princip tillämpas också beträffande äldre bolag.

H. N.