Asúa †. Om någon bläddrar i denna tidskrifts årgång 1919, skall han på s. 235 finna en artikel av Thyrén om en spansk skrift angående Thyréns utkast 1916 till allmänna delen av en ny strafflag. Skriften innehöll en, enligt Thyrén i det hela förvånansvärt korrekt, översättning till spanska av utkastet jämte en kritisk men välvillig granskning av detta. Författaren var en nybliven professor i Madrid, Don Luis Jiménez de Asúa. Han avled i slutet av förra året vid över 80 års ålder.
    Asua, såsom han vanligen kallades, var en av världens mest kända kriminalister och måhända den lärdaste. Hans författarskap var mycket stort. Liksom Thyrén hade han tagit starka intryck av v. Liszt, vilket kan förklara hans intresse för det svenska lagförslaget. Han ägnade sitt författarskap till en början främst åt kriminalpolitiken och intresserade sig för reformsträvanden i olika länder.
    Efter monarkins störtande år 1931 tog han del i det politiska livet på framskjutna poster. Han presiderade den parlamentariska kommission som utarbetade den republikanska konstitutionen, och han var någon tid president i Cortes. Inbördeskrigets utgång tvingade honom i landsflykt, till Argentina,och sedermera vistades han och verkade i Sydamerika, helt upptagen av straffrättsligt författarskap.
    I Buenos Aires utgav han, med början år 1950, sitt stora verk Tratado de derecho penal. Detta, som tyvärr blev ofullbordat, kan karakteriseras som ett väldigt kompendium i straffrätt. Tonvikten är lagd på latinamerikansk och spansk rätt, men det komparativa materialet är mycket stort och omspänner mycket mera. Tysk och italiensk straffrättsvetenskap behandlas ingående. De utkomna delarna är ägnade åt straffrättens historia och filosofi och, icke minst,

 

678 Nordiskt och internationelltdess dogmatik. Säkerligen är arbetet ej endast i fråga om sidantal utan också till innehållet det mest omfattande straffrättsliga verk som någonsin skrivits av en enda författare.
    Straffrättens beroende av lag understrykes starkt. Man skulle kunna tro, att Asúa med sina personliga erfarenheter skulle uppskatta domarna i Nürnberg. I stället kritiserar han dem skarpt: nullum crimen sine lege.     I. S.