Förslag till ändringar i föräldrabalken. Förmynderskapsutredningen (ordf. f. d. hovrättspresidenten Joel Laurin) har avlämnat sitt slutbetänkande "Förmynderskap" (SOU 1970: 67). Utredningens arbete har skett i samråd med sakkunniga från de övriga nordiska länderna.
    Gällande rätts princip att förmyndaren ensam bestämmer över sättet för förvaltningen av den omyndiges egendom bör enligt utredningen alltjämt bestå. En övergång till det i bl. a. Danmark och Norge tillämpade systemet med förvaltning av offentlig myndighet anses därför inte böra ske. Den närmaste kontrollen över förmyndares och gode mäns förvaltning bör som nu utövas av överförmyndarna. Överförmyndarinstitutionen och reglerna om ersättning åt överförmyndare föreslås emellertid bli ändrade. Utredningen föreslår att överförmyndardistrikten skall överensstämma med tingsrätternas domkretsar. Detta medför en minskning av antalet distrikt från nuvarande omkring 1 100 till drygt ett hundratal. Överförmyndarbefattningen upphör att vara ett kommunalt förtroendeuppdrag. I stället föreslås att överförmyndare skall tillsättas av Kungl. Maj:t efter ett ansökningsförfarande. Befattningarna blir i de största distrikten heltidstjänster, i övrigt arvodestjänster. Skärpta krav ställs samtidigt på överförmyndarnas kompetens. Nuvarande system att avlöna överförmyndare med s. k. sportler föreslås avskaffat. Överförmyndare skall i stället avlönas av statsmedel och kostnaderna för verksamheten bör bestridas av statsverket. De föreslagna ändringarna kommer enligt utredningen att leda till en kvalitativ förstärkning av överförmyndarinstitutionen och skapar förutsättningar för att på överförmyndarna överflytta vissa uppgifter som f. n. åvilar förmynderskapsdomstolarna. I betänkandet föreslås sålunda att prövningen av frågor om tillstånd till rena förvaltningsåtgärder helt överflyttas till överförmyndarna. Förmynderskapsdomstolen kommer i sådana frågor att vara enbart besvärsmyndighet. Därutöver skall förmynderskapsdomstolen vara tillsynsmyndighet för överförmyndarna. Tillsynen tar främst sikte på en materiell kontroll och skall ske bl. a. genom årliga inspektioner.
    I betänkandet föreslås ändrade regler för kontrollen över förvaltningen av omyndigs egendom. Dessa syftar till en effektivare kontroll av förmynderskap av svår beskaffenhet och av sådana där tillgångarna uppgår till högre belopp. Detta möjliggörs genom en uppmjukning av inskrivningsreglerna beträffande legala förmynderskap och genom ökad befogenhet för överförmyndarna att befria förmyndarna från redovisningsskyldighet samtidigt som den formella granskningen av förvaltningen i stor omfattning kan ske genom databehandling.
    Vid omyndigs förvärv genom gåva eller testamente kan föreskrivas att egendom skall förvaltas utan att vara underkastad FB:s kontrollsystem. I lag finns ej angivet när förutsättningar för sådan särskild förvalting föreligger. Utredningen anser att särskild förvaltning alltjämt skall kunna anordnas men förutsättningarna härför bör upptas i FB. Reglerna härom innebär i huvudsak ett lagfästande av praxis.
    Vid tillkomsten av gällande regler om arvode åt förmyndare och gode män uppfattades dessa befattningar som förtroendeuppdrag. Arvodesreglerna utfor-

 

mades därför restriktivt. Utredningen anser att detta betraktelsesätt ej längre kan upprätthållas. Allt arbete som en förmyndare utför bör därför ersättas. Undantag görs endast beträffande ersättning åt legal förmyndare. Arvodet skall principiellt utgå av den omyndiges medel. Dennes ekonomiska ställning kan dock vara sådan att uttagandet av förmyndararvode skulle bli alltför betungande. I sådana fall och när den omyndige över huvud taget saknar tillgångar skall ersättningen utgå av allmänna medel.
    Vad avser grunderna för omyndighetsförklaring anser utredningen att den princip som nuvarande bestämmelser vilar på skall bibehållas. I lag skall alltså uttömmande anges de orsaker som anses föranleda sådan oförmåga hos en person att vårda sina angelägenheter att rätten kan mot hans vilja förklara honom omyndig. Utredningen föreslår emellertid att den terminologi som förekommer inom vårdområdet används vid utformningen av omyndighetsgrunderna i 10 kap. 1 § 1 punkten FB.
    Beträffande förfarandet i mål om omyndighetsförklaring föreslår utredningen att avsteg ej längre skall kunna göras från den eljest i vår rättegångsordning gällande kontradiktoriska principen. I de fall där den som avses med ansökan om omyndighetsförklaring på grund av den aktuella sjukdomen uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle kunna lida allvarlig skada av att få del av ansökningen skall alltid tillses att representant finns som iakttar hans rätt.
    I särskild lag om avveckling av vissa äldre godmanskap föreslås förenklat avvecklingsförfarande beträffande sådana godmanskap som tillkommit före 1928 års arvslag. Vad slutligen angår boutredningsmans förvaltning föreslår utredningen att kontrollen över förvaltningen förstärks dels genom att boutredningsman åläggs att nedsätta förvaltade värdehandlingar i öppet förvar i bank samt att avge årliga redovisningar, dels genom att vederbörande tingsrätt skall föra register över förordnade boutredningsmän och tillse att redovisning avges i föreskriven tid.

L. S.