Kravet på uppfinningshöjd: rättelse och försvar

 

I SvJT 1969 s. 862—864 recenserade jag Hesser—Esséns kommentar till 1967 års patentlag. Där kritiserades ett uttalande av författarna om innebörden av kravet på uppfinningshöjd enligt den nya lagen. Uttalandet (s. 28) lyder i sin helhet: "I enlighet med allmänna grundsatser inom patenträtten är emellertid avsett att uppfinningen måste skilja sig väsentligt från vad vad som kan betraktas som närliggande för en fackman inom ifrågavarande tekniska område." I recensionen angavs att ett så utformat krav på uppfinningshöjd var orimligt strängt och inte var i enlighet med allmänna grundsatser inom patenträtten.
    En av författarna har nu påpekat för mig att uttalandet i kommentaren nära överensstämmer med en passus i de nordiska patentkommittéernas slutbetänkande (NU 1963: 6 s. 127 vänstra spalten). Hänvisningen till allmänna grundsatser inom patenträtten finns visserligen inte med, men läst i sitt sammanhang kan kommittéernas angivna passus onekligen uppfattas som om den inte bara avsåg de nordiska länderna utan hade en mer generell karaktär. Jag beklagar djupt att jag inte hade denna passus i betänkandet i minnet då jag skrev recensionen och inte heller som svensk medlem av de nordiska patentkommittéerna tycks ha uppmärksammat och kritiserat den.Vid samtal med andra som medverkat i kommittéerna har jag emellertid funnit samma inställning till kommittéuttalandet som min egen. Detta gäller även den som författat den danska texten till den aktuella paragrafen. Uttalandet får därför ses som ett beklagligt "olycksfall i arbetet".
    Det är naturligt att författarna till den svenska kommentaren använt uttalandet i betänkandet. Det är mig särskilt angeläget att understryka detta sedan professor Mogens Koktvedgaard i sitt nyligen utkomna verk "Patentloven", (s. 82) instämt i min kritik mot den svenska kommentaren på denna punkt, "idet den indebæerer en 'multiplikation' af de to krav (væsentlighedskriteriet og fagmandskriteriet), hvilket kan føre til urimelig strenghed".
    I sak står jag alltjämt på samma ståndpunkt som Koktvedgaard, och det vore enligt min mening olyckligt om man i praxis skulle ta intryck av det svenska kommentaruttalandet. Det är sant att man under förarbetena till den nya lagstiftningen i stort sett var överens om att administrativ praxis — d. v. s. främst patentverkspraxis — borde skärpas. Men därvid gäller det att försöka uppnå enhetlighet inte bara inom det svenska patentverket eller mellan de nordiska patentverken. Än viktigare blir att eftersträva enhetlighet internationellt. Och därvidlag tror jag mig kunna säga att det skulle

 

Om straffmätning i trafikmål 227vara omöjligt att lancera ett så strängt krav på uppfinningshöjd som en strikt tillämpning av Hesser—Essens kommentaruttalande skulle medföra.


Åke v. Zweigbergk