Utredning om arbetsfredslagstiftningen. Inrikesministern har uppdragit åttolv sakkunniga under ordförandeskap av landshövdingen Kurt Nordgren att göra en allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen. Efter en inledande redo-

 

görelse för de önskemål som framförts i riksdagen och på andra håll om översyn av de lagar, som reglerar förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, i första hand lagarna om kollektivavtal och om arbetsdomstol, lagen om förenings- och förhandlingsrätt samt lagen om medling i arbetstvister, anges i direktiven som en allmän utgångspunkt för de sakkunnigas arbete, att statsmakterna bör genom lagstiftning ge löntagarorganisationerna det stöd, som behövs för att få till stånd en demokratisering av arbetslivet. Medbestämmanderätt för arbetstagarna i företagen på olika nivåer bör visserligen i första hand åstadkommas genom avtal och i former som inte förändrar de fackliga organisationernas ställning som fria och oberoende organisationer. Men för att förhandlingar skall kunna leda till resultat, måste förhandlingsrätten byggas ut och kollektivavtalslagstiftningen ändras så att arbetstagarna och deras organisationer får en med arbetsgivaren mer jämbördig ställning.
    I dag förekommer det, framhålles det vidare i direktiven, knappast några kollektivavtal som ger arbetstagarna inflytande på arbetets ledning och fördelning. Enligt § 32 i Svenska Arbetsgivareföreningens stadgar skall i kollektivavtal, som träffas av medlem i föreningen, tas in bestämmelse om att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Om avtalsparterna inte har kommit överens om annat eller annat följer av lag, anses emellertid arbetsgivaren även utan sådan uttrycklig bestämmelse i kollektivavtalet ha en av fredsplikten under löpande avtalsperiod skyddad, i princip ensidig rätt att utöva ledningen och fördelningen av arbetet. De sakkunniga bör inrikta hör till arbetsledningsrätten, bör regleras i kollektivavtal. En möjlighet, som hör till arbetsledningsrätten. bör regleras i kollektivavtals En möjlighet, som därvid bör övervägas, är att i lagen ställa upp vissa minimikrav beträffande vilka frågor som måste vara uttryckligen reglerade i kollektivavtal för att de skall omfattas av avtalet och därmed av fredsplikt. Eftersom det kan möta svårigheter att göra den nödvändiga avgränsningen av minimikraven, skall de sakkunniga dock vara oförhindrade att pröva även andra möjligheter att göra parterna jämbördiga vid förhandlingsbordet och underlätta avtalslösningar i arbetsledningsfrågor. Vid behandlingen av frågan om reglering av arbetsledningsrätten i kollektivavtal bör också undersökas, i vilken omfattning och i vilka slag av frågor det kan vara motiverat att avskaffa eller begränsa principen, att arbetstagare vid tvist om arbetsskyldighet i regel är skyldig att utföra beordrat arbete i avvaktan på att tvisten löses genom förhandlingar eller dom — arbetsgivarens s. k. tolkningsföreträde. Möjligheterna att utveckla systemet med s. k. primär förhandlingsskyldighet för arbetsgivareskall granskas. Nu gällande allmänna principer för fredsplikten under avtalsgiltighetstid bör, framhåller inrikesministern i direktiven, lämnas orubbade men vissa frågor som att har att göra med fredsplikten bör särskilt beaktas under utredningsarbetet. Hit hör problemet huruvida och i vilken utsträckning fredsplikt skall gälla i frågor, som inte uttryckligen reglerats i kollektivavtal; de sakkunniga bör, även utom ramen för frågan om kollektivavtalsreglering av arbetsledningsrätten, överväga om det går att finna former för att avgränsa de ämnen som utan uttrycklig reglering skall anses omfattade av kollektivavtal. I anslutning till fredspliktsreglerna bör de sakkunniga också pröva hur karaktären och omfattningen av avtalsstridiga konflikter bör påverka frågan om påföljder för åsidosättande av fredsplikten och i vilken utsträckning det kan finnas skäl att befria enskilda arbetstagare från skadeståndsansvar. Ett annat ämne, som likaledes berör fredsplikten och beträffan-

 

de vilket innebörden av nu gällande rätt är omtvistad, är tillåtligheten av sympatiåtgärd vid primär arbetskonflikt utomlands. Hela komplexet av problem kring stridsåtgärder med internationell bakgrund bör genomgås av de sakkunniga.
    Bland de ytterligare frågor inom den allmänna ramen för utredningsarbetet, som särskilt behandlats i direktiven, skall slutligen nämnas de i debatten kring arbetsfredslagstiftningen ofta behandlade allmänna problem, som sammanhänger med rättsbildning genom praxis. Rättsreglerna på arbetsmarknaden har i hög grad sin grund i domstolspraxis. Mot arbetsdomstolens verksamhet har emellertid inte sällan invänts, att domstolen mera än som vore nödvändigt är bunden av en gång fastlagda principer. De sakkunniga skall undersöka vilken grund som kan finnas för denna kritik och överväga hur man eventuellt skall kunna förbättra förutsättningarna för en levande rättsbildning, som anpassar sig till utvecklingen på arbetsmarknaden.

O. B.